Jagis

Det hände ibland i det godas tjänst att klienter vi träffar på inte vill samarbeta till hundra procent. De kan till och med drista sig till att företa mer eller mindre framgångsrika försöka att rent fysiskt försöka undkomma lagens långa arm. Naturligvis är det i normalfallet fåfänga försök men undantagsvis låter vi dem komma undan. Flyktbeteendet kan vara förvånansvärt djupt rotat och jag har sett exempel där den flyende enligt logikens alla regler borde ha givit upp för länge sedan men ändå gör ett sista desperat försök, utan framgång.

Skälen till flykten behöver inte vara speciellt kvalificerade eller ens möjliga för ett normalt intellekt att förstå. Riskerna personerna tar står mycket sällan i paritet till den framtid (och då kan framtiden vara så kort som timmar) som de desperat försöker undvika. 

Igår träffade vi en individ med ett väl utvecklat flyktbeteende. Sekretessreglerna sätter lite käppar i hjulet för en simpel bloggare men jag tänker ändå skriva lite om händelsen. Det var en kall och vacker natt med en stjärnklar himmel och fläckvis isbeläggning på vägarna. Föraren av en liten och "inte-i-bästa-skick-bil" ville inte stanna då konstapeln kom upp bakom honom, han saknade nämligen körkort. Föraren fattade därefter beslutet att försöka undkomma rättvisan genom att köra ifrån den polis vars lön han hade hjälp till att finansiera om han hade varit typen som betalar skatt. Mannen var inte ensam i bilen, han hade sällskap av en nära släkting och en vän. Det blev naturligtvis vad som i böcker normalt sett beskrivs som en biljakt. 

Igår gick allt bra, ingen skadades allvarligt och föraren hamnade i statlig vård. Jakten slutade i en snödriva och skadorna blev materiella vilket känns som en liten sak i sammanhanget. Jag förstår att man inte vill bo statligt men kan inte på ett intellektuellt plan förstå hur han tänkte. Men det kanske inte är meningen heller.

Nog om detta :)

/ Vinter