Den i pressen kallade Uppsalapappan som inte ansåg att hans fyra barn behövde varesig utbildning i skolans regi eller ett socialt liv med andra utanför familjen, och som ansåg att hans fru mådde bäst av ett kok stryk då och då vilket varvades med att hota en av sönerna med kniv har dömts till två år i statligt förvar. 24
månader på pappret och 16 i praktiken i eget rum och tre mål mat om dagen. Och dessutom har han med all säkerhet möjlighet att studera under tiden han är inlåst. Risken finns att hans sociala liv kommer att begränsas något men det rör ju sig bara om drygt ett år. Var finns logiken i detta? Hur är det möjligt att han får utsätta sin familj för frihetsberövanden och tvång under så många år och så anser tingsrätten att han har sonat efter dryga året? Familjen säger sig vara nöjd med domen, det borde de definitivt inte vara!
Spelkungen fick sitt straff sänkt från 14 till 12 år. Han dömdes för medhjälp till mordförsök, grovt dobbleri och grovt skattebrott. Grova brott, absolut men känslan av att Uppsalapappan slapp billigt undan stärks...
/ Vinter
1 kommentar:
Jag håller med dig. Den här visar att vi kanske inte ligger så långt fram ändå, vad det gäller brott inom familjen, som vi i Sverige utåt ger sken utav. Det vore intressant att läsa domen.
Må väl Lilly
Skicka en kommentar