Ditt å datt

Återigen snökaos. Ryssvintern tar vårt land i ett järngrepp. Igen. Olidligt spännande. SJ klarar inte pressen, ställer in alla tåg. Över allt. Ploga gator, cykelbanor och trottoarer får vänta, våren kommer ju ändå. I sinom tid. Väntar på en vän, vi ska äta tapas och skvallra. SJ försenar våra nöjen. Sambon byter tåg mot buss och fastnar i timmar bakom gubbar i keps som knappt vågar snudda vid gaspedalen. Anarki bryter ut, parkera gör man bäst mitt på gatan, där har man tydligen en chans att ta sig loss igen. Tänk vad två decimeter av det vackra vita kan ställa till det. I ett land långt upp i norr. Kär Bror försöker ta sig från norr men vintern har lagt ledningar på spåret och fördröjningen kan nästan räknas i dygn i stället för i timmar. Flyget blir räddningen men även det är sent. Skrot är överlycklig. Snön når henne mer än väl till magen men vad gör väl det? Livet i snö är en fest varje dag.

----

Jag hoppas Leif Persson släpper en ny bok snart, jag behöver inspirationen. Tills dess njuter jag av Joseph Wambaugh´s Hollywood Station. Någon har IQ som en schnauzer eller en amerikansk kongressledarmot. Jag ler och njuter. Läs den!

----

På jobbet idag. Jag och fyra av mina allra bästa kollegor Robo Cop, Mel, the Rocker och Ahmed sitter på vårt rum. Vi pratar om ditt och datt och inget och ingen kommer och stör. Banden känns så starka där och då. Det här är vänner och kollegor jag med lätthet anförtror mitt liv. Personer jag litar blint på och som jag vet alltid ställer upp för mig. Ovärderliga människor och i den stunden känner jag mig så vansinnigt lyckligt lottad som får gå till jobbet och vara i dessa personers sällskap. Man ska aldrig säga aldrig och jag önskar så att jag har fel men jag är övertygad om att jag aldrig mer kommer få förmånen att jobba med en samling människor som dessa. Jag bugar ödmjukast för att jag fått förmånen.

---

På Kronobergshäktet sitter Göran Lindberg, före detta polischef, före detta föreläsare, före detta, före detta, före detta... nu mera bara en patetisk dubbelmorals gris. Jag hoppas att sveriges befolkning har förmågan att se att detta är en enskild persons verk och att han blir just Göran Lindberg och inte den före detta polischefen. Skämmes ta mig f-n.

---

Äh, vi avslutar med ett låttips. Elvis Presley är jag inget fan av... men snubben skulle ju ha fyllt 75 i år om han inte hade knarkat ihjäl sig. Så lyssna på Suspicious Mind. Det är en riktigt bra låt.

---

Over and out!

/ Vinter

Dyra köp

På Haiti har många tusentals människor dött och skadats. I Sverige är Mona Sahlin på löpsedlarna för att hon har en Louis Vuitton-väska som kostar 6.000 kr. Läsarna ombeds ge sin syn på saken, var det rätt av Mona att köpa väskan? Helt galet. Varför ska någon i hela världen bry sig om vad Mona har för väska? Så vitt jag vet tjänar hon egna pengar som därmed borde ha rätt att lägga på vad helst hon önskar. Ska vi fundera på om Reinfelt har en kavaj för 6.000 också? Eller är det legitimt eftersom han är man och moderat? Hur kan tidningsskaparna gå hem nöjda efter en dag när de skriver om sådan skit?

Jag har inte tid att blogga för jag har köpt en iPhone (var det rätt? den var ju ganska dyr? vad ska folk jag ingriper mot nu tycka?). Den är superfin och jag har fullt upp med att fylla den med viktigheter och oviktigheter. När jag inte leker med min iPhone jobbar jag 17-timmars pass och har haft en bra vecka :)

I helgen kommer Doc från Lapphelvetet. Vi ska hälsa på min motorcykel, prata en massa skit och äta god mat. Det kan inte bli annat än en superbra helg.

/ Vinter

Konsert

Igår gick färden till Fryshuset för konsert. Min goda vän the Rocker skulle tillsammans med sitt band Persistent Echo äga scenen och kamma hem vinsten i den tävling de deltog i, allt annat var fullkomligt uteslutet. The Rocker ägde mycket riktigt scenen med en kraftig stämma och schysst närvaro, han hade imponerat på vilken musikkritiker som helst. Tyvärr gick resten av planen (den där vinst ingick) inte lika problemfritt. De andra banden hade fuskat och bussat dit varenda avlägsen släkting, klasskompis från nian och uteliggare de kunde hitta, och eftersom det var publiken som avgjorde vilka band som gick vidare så var Persistent Echo chanslösa. Jag hade så klart kameran med mig och såhär såg det ut:

I övrigt laddar jag hårt för snösmältning, islossning och torra körbanor. I väntan på detta (och jag fruktar att det kan ta ännu en vecka eller ett par) så pluggar jag teori och drömmer om min fina hoj som står varmt och tryggt i ett garage. Här är min goda vän E som provsitter min ögonsten :)

Nu dags att ägna sig åt att vara ledig :)

/ Vinter

Allt är vitt vitt vitt

Att vara ledig har så klart oslagbart många fördelar. Bland annat kan man få ett helt naturreservat för sig själv om ledigheten infaller då genomsnittsinvånaren jobbar och vädret inte är helt gynnsamt. Sådana var förutsättningarna idag och Skrot och jag åkte ut och spenderade en och en halv timme i det vita vita. Om det inte vore för livbojen på stranden hade vi lika väl kunnat röra oss i en svart-vit värld, så fullkomlig var avsaknaden av andra färger. Det var bländande vackert och både Skrot och jag njöt.

Skrot måste ha tänkt på något annat då veterinären förklarade att hon har en C-höft.

Full fart framåt så klart.

Nu ska jag leta reda på något recept till den fina rödingen jag köpt, den ska tillagas hel i ugnen har jag tänkt. Har också köpt efterrätt och grejer, sambon ska bli ordentligt bortskämd efter jobbet idag.

/ Vinter

En bild

Nån snubbe som heter Joen Jarl har lyckats knäppa den här bilden, kände mig nödd och tvungen att avslöja det. Men mer intressant är ju vad som sägs i den blå-vita fina volvon i just detta tillfälle. -Åh helvete, hur skriver jag det här till JO? eller var det mer -Gasa, gasa, gasa! Vad vet man? Snygg bild iaf och en tydlig vinst för det goda laget :)

/ Vinter

Brott och straff

Jag läser en mycket intressant bok just nu som heter Jakten på en mördare och är skriven av Tobias Barkman. Boken, som är non-fiction, handlar om en kriminalkommisarie i Skåne som utreder grova brott, främst mord, och som var mycket framgångsrik. Framför allt handlar boken om jakten på den man som mördade Helén Nilsson i Hörby, alltså Ulf Olsson som valde att ta livet av sig på Sundsvalls sjukhus häromdagen (om det inte vore fullkomligt politiskt inkorrekt och känslokallt kanske en kommentar i stilen "och därmed lät samhället lägga pengar på något annat än att vårda honom" kanske hade undsluppit undertecknad här). Har ni det minsta intresse för de rättsvårdande instanserna, polisarbete eller fallet som engagerade nästan hela Sveriges befolkning ska ni läsa boken.

Igår när jag skulle sova funderade jag på de anhöriga till offren för dödligt våld. Heléns föräldrar ville inte resa en gravsten förrän mördaren var infångad. Om det som drabbat dem skulle drabba mig skulle jag så klart vilja att gärningsmannen greps och straffades, men fråga är om man inte samtidigt skulle bli lite besviken. Den gärning personen i fråga begått är så fruktansvärd att den aldrig kan förklaras på ett logiskt acceptabelt sätt. Och sannolikt är personen dessutom så skadad att han eller hon varken kan eller vill ge någon förklaring. Man får en gärningsman men inga svar. Den frustrationen måste vara helt galen att leva med. Offren blir offer igen. Den stora vinsten med att fånga mördare måste därför vara att de efterlevande får en känsla av någon typ av rättvisa när gärningsmannen berövas sin frihet. Sina nära och kära får de aldrig tillbaka men gärningsmannen får åtminstone inte gå runt och njuta av livet i frihet, kanske lite primitivt men i högsta grad förståelig. I dagarna tar hovrätten upp det så kallade Sturebymordet, alltså mordet på Therese Johansson Rojo. Hennes banemän riskerar fyra år inlåsning. Samhället har bestämt att är man 15 år eller äldre så är man (så till vida att man är frisk) förmögna att skilja rätt från fel och ska därmed kunna straffas för sina gärningar. Fyra års inlåsning riskerar de. Jag undrar vad Therese anhöriga känner.

Ska släppa ämnet här. För den här gången. Läs boken.

/ Vinter, er vän i boktipsdjungeln

Nej tack Rickard Sjöberg

Jag har signat upp mig i NIX-registret och har hemligt telefonnummer, jag försöker ducka under reklamradarn. På min brevlåda står det "ingen reklam tack". Inte ett utslag av en tillfällig idé och inte heller speciellt nytänkande. Jag kan till och med ha kopierat meningen, som sannolikt inte ens fyller de grammatiska kraven för att vara just en mening, från någon annan brevlåda. Tanken var inte att vara avantgarde, jag ville bara vara tydlig. Ge fan i att skövla skog och betala någon stackars sate alldeles för lite pengar för att fylla min brevlåda med nonsens. Jag bryr mig inte om extrapriser på Blomsterlandet och ÖB. Ändå finns det reklam som smiter igenom och fullkomligt ignorerar mina önskemål. Med jämna mellanrum finns det i brevlådan kuvert med en Rickard Sjöberg frireligöst leende på framsidan. -Vinter, gör som dina grannar, anmäl dig till postkodlotteriet! Aldrig i helvete! Aldrig. Och ju fler brev med den fånleende Rickard Sjöberg jag får, desto starkare blir mitt aldrig. Så, jag förutsätter att du läser min blogg Rickard, lämna en kommentar så kan vi ta en personlig kontakt för att diskutera det här ofredandet du håller på med.

I övrigt kan man konstatera att Sverige måste vara ett av de lugnaste länderna i världen. Tidningarnas löpsedlar (alltså den direkta spegelbilden av vad som händer i samhället) skvallrar om Elins semester utan Tiger och köldchocken. Framför allt köldchocken eller rysskylan eller vad som för stunden låter häftigast skapar rubriker, gärna med istappar under. Ja, vi har -20 men jorde håller väl inte på att gå under. Eller? Dagens roligaste rubrik hittade jag på hallandsposten.se. Död man hittad i bagageutrymmet i brinnande bil. Polisen utesluter inte mord. Kollegorna i Halland har tydligen bra näsa för när något inte gått rätt till :)

Nä nu ska jag hem till en vän och äta middag. Ta hand om er i köldchockens Sverige.

/ Vinter