Jag önskar er som råkar titta förbi här

ett riktigt

gott nytt år!

Hoppas 2009 blir bättre än ni kan föreställa er!

/ Vinter

Teater

Jag är nyss hemkommen från teater, Sambon tyckte att det var dags att kulturellt berika oss. Den föreställning som gavs skulle vara Gösta Berlings saga av den eminenta Selma Lagerlöf men det kan lika väl ha varit Gökboet. Eller så kan teatern ha intagits av ett gäng individer på frigång från närmaste slutna avdelning. Jag vet inte med säkerhet. För att till fullo ackompanjera denna galenskap satt en man i publiken och upprepade gånger tryckte på sin tyghäst som han hade med sig, så att den gnäggade. Han var inte en del av föreställningen, det är jag säker på eftersom han ombads upphöra med sina ljudliga övningar. Känner mig inte kulturellt berikad men däremot som en ganska vanlig människa. Och det kan ju vara gott nog.

Har jobbat idag men ser fram emot en ledig nyårsafton. Sambon fick vara med och bestämma (för en gång skull) och då blev det gnetförbud. Istället ligger oxfilén i kylen och hålls där sällskap av champagnen. Mina goda vänner och vapendragare Robocop och the Rocker kommer på middag, det ser jag fram emot.

Dags att softa framför nya tv´n *ler nöjt*.

/ Vinter

Juldagsnatt

Hoppas ni som råkar klicka er förbi här har haft en bra jul! Eftersom jag har valt att dedicera mitt liv åt att se till att alla skattebetalande och hederliga medborgare ska kunna äta julskinka i en trygg miljö så sålde jag min kropp på juldagen. På med långkalsonger, tre underställströjor, skyddsväst, kängor, uniform och den där fåniga lilla mössan. Uppdraget var enkelt; ordningshållning i stadens centrala delar, det kunde helt enkelt inte misslyckas. Kvällen förlöpte i en rasande fart och kanske kommer det enda jag minns av den en längre tid vara den 17-åring som somnat på toaletten på ett av de lokala etablissemangen och som vi skulle köra hem till vederbörandes mamma. När vi skulle lämpa av 17-åringen i den oroliga moderns vård tappade 17-åringen medvetandet. För en stund hittade vi ingen puls och andningen upphörde. Som tur var var vi nära stadens sjukhus och med blåljus och sirener var vi tämligen snabbt på plats. Jag hoppas att det gick bra. Kvällen i övrigt i stadens centrala delar kan sammanfattas med att det inte var platsen för Sveriges begåvningsreservs årsmöte.

Direkt efter jobbet lastade Sambon och jag in oss, Skrot och julklappar i bilen och begav oss tvärs över landet. Målet för resan var staden med tre hjärtan och julfirande med min familj. Underbart är som bekant kort och det är bara en snabbvisit men det är värt timmarna i bilen. I staden är det snarare vår än vinter, ljusare än jag tänkt mig och ett lugn jag behövde. För några dagar är det lätt att inbilla sig att de problem som möjligen finns i mitt liv stannade kvar där hemma och ett vänligt sinnat spöke har tagit hand om dem och att de är borta när jag kommer hem. Vi får väl se. Fika, promenad på stranden, löptur på välkänt spår. Mammas lasagne, älskad brorsdotter, kär familj. Livet är lätt ibland. Jag skriver det här så glömmer jag inte bort det, jag måste åka hit oftare.


Skrot njuter på stranden.

Nu vankas det snart middag.

/ Vinter

En varm och två kalla

God fortsättning på er som råkar ha tid att springa förbi här under julen. Själv ska jag bidra till ordning och säkerhet i det godas tjänst i natt vilket säkert bli bra. Innan jag sätter på mig dubbla långkalsonger och dubbelt så många tröjor passar jag på att här lägga upp några bilder på min jul so far...

Jultomtens kaffepanna på värmning.

Ute i naturen där det är som bäst.

/ Vinter - the photographerwannabee

Jul

God Jul!

Hoppas ni får en riktigt härlig helg! Se till att ni blir bortskämda, det förtjänar ni.

/ Vinter

da Pope

"Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som det är att rädda regnskogen"

I mitt stilla sinne undrar jag hur platsannonsen ser ut när man söker en ny påve. Kanske något i stil med:

Påve.
Som kyrkans högsta ledare förväntas du vara en människofientlig och trångsynt individ. Du bör dessutom hysa ett viss kvinnoförakt och ett massivt hat mot homosexuella. Din syn på religionen bör vara hämtad ur en svunnen tid.

Låg IQ, fördomsfullhet och oförmåga att se att världen utvecklas är inte en nackdel.

Är du man och känner dig kallad, skicka in din ansökan till Vatikanen.


Så måste det vara.

2009.

God jul!

/ Vinter (som egentligen inte klär i bitterhet)

Selma

Nej jag har verkligen inte tid att blogga nu, jag är på väg in i duschen och sen ska jag ut och träffa mina vänner. Så gjorde jag misstaget (och jag skäms) att gå in på aftonbladet.se. Där fanns en artikel om SVT´s julminiserie som ska handla om Selma Lagerlöfs liv och leverne. Kul tyckte jag personligen. Nu visar det sig att Selmas nu levande släktingar är djupt kränkta och förbannade för att Selma framställs som lesbisk i serien. Tydligen är det jävligt illa. Och aftonbladets läsare har naturligtvis också fått chansen att tycka till och röster gör sig hörda som lider med de stackars släktingarna som nu får stå där med skammen. 

Hur är det möjligt? Hur kan de bli kränkta för att Selma i serien framstår som den flata hon sannolikt var? Spelar det över huvud taget någon roll? Selma var en fantastisk författare, könet på de personer som hon blev kär i gör henne inte till en sämre människa. Det är för guds skull snart 2009 och den mossiga förlegade synen på homosexuella som mindre värda framförs fortfarande. Jag kan inte förstå detta. 

Och jag som aldrig mer skulle blogga i affekt.

/ så-jävla-trött-Vinter

Tack Ane

Winters cityside

Crystal bits of snowflakes all around my head and in the wind

I had no illusions

That I´d ever find a glimps of summer heathwaves in your eyes

Neon on my naked skin

Passing silhouettes of strange illuminated mannequins

Shall I stay here att the zoo

Or shall I go and change my point of view for other ugly scenes

Tack Ane Brun för att du gjorde mig uppmärksam på det här. Tänk att man kan höra en låt tusen gånger utan att höra den. Du gör den så mycket bättre än Alphaville :)

/ Vinter som är fast i Spotify

Lite öppenhjärlig igen, otäckt!

Fredagens syndande krävde sitt offer och jag snörade på mig löparskorna. En minusgrad och lätt snöfall. Halt, mörkt och hårt. Kent, the Cure, Lisa Miskovsky som goda följeslagare. 1,9 mil senare var hjärnan överens med kroppen om att jag gjort bot och jag stapplade in i duschen där varma strålar gjorde sitt bästa för att få tillbaka rörlighet i trötta muskler igen. Jag förstår att det kommer att göra ont att springa maraton i maj men det är inte smärtan som skrämmer mig. Det jag är riktigt rädd för är att kroppen ska vinna över huvudet. Tänk om mina höfter säger "nej nu räcker det" och min hjärna inte kan lura dem att fortsätta. Tänk om mina ben säger "no way" och hjärnan svarar "ok, då stannar vi här". Det får helt enkelt blir en hel del träning fram till den där hemska helgen i maj. Både fysisk och mental. Kanske måste jag till och med ta mig samman och besöka det där hemska stället som kallas för gym...

Har varit på så dåligt humör idag. Min stackars sambon får naturligtvis klä skott och jag beundrar Sambon för tålamodet då jag försöker trigga igång ett bråk. Av högst oklara (och egentligen uppenbart orimliga) skäl kände jag mig ensam och låg. Inte bara lite sådär så att shopping av Björn Borg-underkläder skulle göra mig lycklig utan på riktigt. Sur, grinig och låg. Jävligt charmigt! Så kom en massa vänner på julfika. Hela lägenheten fylldes av bra människor, goda vänner, betydelsefulla byggbitar för lycka. Så det var omöjligt att inte bli på gott humör igen. Tack för att ni kom vänner och tack för att ni finns i mitt liv.

Lillebror jag läste din (ypperliga) blogg och bugar för dina vänliga ord. Kanske är det så att jag teknisk behärskar det här språket hyggligt men jag önskar att jag kunde uttrycka mig som du. Jag önskar orden flöt lika lätt för mina händer som de gör för dina. Jag önskar mina ord inte var så konkreta. Det finns så mycket jag skulle vilja säga eller skriva men jag vet egentligen inte om jag vill göra det. Det skrivna ordet är svart på vitt och oåterkalleligt, jag är nog inte mogen det. Jag hoppas ni som känner mig inte drar er för att läsa mellan raderna. Jag hoppas ni ser mer än bokstäverna.

Dagens låttips är givet och det blir en gammal klassiker. Lyssna på the Cures Lovesong. Lycka och olycka. Tror jag.

/ knäpp-Vinter

Betongkeps

Jag inbillar mig att jag är en åtminstone normalbegåvad individ med viss förmåga att genom att dra slutsatser av mina erfarenheter så kan jag lära mig saker, att jag kan samla på mig empirisk kunskap med andra ord. En positiv produkt av detta skulle då, i den bästa av världar, kunna vara att jag inte behöver göra vissa misstag mer än en gång. Men som sagt, det är i den bästa av världar.

Företaget hade julfest igår och den krävde naturligtvis sin närvaro. Vi började med förfest hemma hos en kollega och klok som jag är valde jag att dricka både öl och champagne. Väl på festen så sköljdes välkomstdrinken ner med vinet till maten och efter det var det dags för whisky. Det visade sig sedan att baren inte bara serverade baccardi breezer och cider utan även vodka med redbull och då kan man inte vara sämre än att ta del av hela utbudet. När vi hade stängt festen bjöds det efterfest och vad passar då bättre än öl? Det var en superkul fest men hur tänkte jag egentligen? Borde jag inte ha lärt mig att inte blanda på det sättet? Nä, teflonminnet drabbar tydligen mig dagen efter. Men nu ska jag lära, till nästa gång. 

Idag är alltså en lugn dag. Sambon vill laga god middag, det står jag nog ut med :) 

/ skylla-sig-själv-Vinter

Snart i en radiobil nära dig

Min kära vän E ringde och berättade att hon har blivit anställd av företaget där jag jobbar. Det var riktigt goda nyheter och jag är glad för hennes skull som nu går en framtid som livegen till mötes. E kommer inte bara på daglig basis mötas av människor som har personliga problem som de med glädje kommer lasta henne för, fyllor som spyr ner hennes bil och snattare på Åhléns utan hon får även världens bästa jobb med fantastiska kollegor (och då är det inte mig själv jag åsyftar!!!). Så grattis min vän! På ett rent egoistiskt plan blev jag naturligtvis glad eftersom det betyder att E åtminstone för en viss framtid kommer att bo kvar här och jag är säker på att vi kommer hitta på en hel del kul både på jobbet och när vi är lediga!

Gick en sväng med Skrot och missy D i det underbara (?) vintervädret (?). De är så såta vänner och jag ler för mig själv när jag ser dem rusa fram. För en del är livet väldigt enkelt. 

Nu till jobbet!

/ Vinter

Heja musikhjälpen i p3

P3 kör i ett antal dagar Musikhjälpen. Det innebär att de dygnet runt spelar önskelåtar och jag tycker det är helt lysande! Äntligen får vi höra något annat än första-singlarna och jag blir inspirerad att lyssna mer på musik. Heja Kitty! Mer musikhjälp åt folket!

Här skulle jag vilja vara just nu:

/ inget-särskilt-Vinter

Ledig

Eftersom det stod ett tydligt "ledig" på mitt schema idag tog jag tillfället i akt och lastade in en motvillig (hon gillar inte att åka bil) Skrot i bilen och åkte till klubben för lite träning. Eftersom vi fortfarande inbillar oss att det finns en rimlig chans att vi ska kunna tävla i lydnad till våren är det bäst att ta varje tillfälle i akt. Skrot är i sina bästa stunder underbar och i sina sämsta döv. För det mesta är hon faktiskt bra och när hon inte är det beror det egentligen sannolikt på mig. Vi tränade alla momenten och skulle vi ha tävlat idag skulle vi ha kunna få maxpoäng på inkallning och hopp (lätt att sitta här och vara kaxig) och vad gäller resten av momenten hade vi åtminstone inte behövt skämmas ögonen ur oss. Eller jag hade inte behövt skämmas ögonen ur mig, har svårt att föreställa mig att Skrot skulle bry sig om vad det står på skylten domaren håller upp...

Gick efter träningen en promenad i det fantastiska vädret. Solen orkar bara precis ta sig upp ovanför trätopparna men den värmde och där den kom åt smälte den frosten. Det var vindstilla, tyst och bara Skrot och jag. Så här såg världens bästa Skrot ut:

Tyvärr hade ingen av mina vänner ledigt eller var frisk nog att njuta av dagen tillsammans med Skrot och mig. Hade gärna åkt ut till en plats vid vatten, haft långkalsonger under mina fina gore-tex-byxor, tagit med den bra kameran, värmts av ullfrotté och grillat korv till lunch. Men det får bli en annan gång.

Grattis min goda vän E på födelsedagen! Hoppas din dag varit riktigt bra!

/ Vinter

Decembertankar

Det är söndag. Typ supersöndag med bakfylla. Fast bakfyllan beror i mitt fall inte på intag av hojtarolja eller festligheter utan på jobb och för lite sömn. Saker som normalt sett går snabbt krånglar. Det tar längre tid än vanligt att knyta skorna. Kanske är det inte bra för hälsan att jobba. Kanske måste det inte alltid gå så fort.

På väg hem till goda vänner som bjöd hembakt adventsfika åkte Sambon och jag genom staden som jag sedan mer än tio år kallar hemma. Som om någon kung eller nåt utfärdat en order om obligatorisk ljussmyckning av balkonger så lystes staden upp där vi åkte. Även om staden aldrig kommer färga min själ så som staden med tre hjärtan gör så översköljdes jag ändå av en känsla av välbefinnande. En känsla av hem. Tänk om hela vintern var som december. Fasar inför långa vintermånader utan ljus.

Världens bästa bror Bror skickade en bild från sin hemstad som jag helt fräckt publicerar här. Bror har självklart copyright på bilden så våga er inte på att sno den :) Så magiskt vackert! Önskar jag vore där (av fler skäl än att träffa Bror alltså).

Det råder tydligen nyhetstorka i december i vårt vackra Sverige, åtminstone om Aftonbladet fortfarande gör anspråk på att vara någon form av nyhetstidning. Igår gick nämligen att läsa på Aftonbladets framsida "Hade sex på julfesten i polishuset". Hur kan någon människa sätta den rubriken (eller skriva artikeln) och ha mage att ta betalt för det? I vad finns nyhetsvärdet? Ge mig namnet på ett företag med minst 100 anställda där folk inte har sex på festerna! I dare you!

Nä dags att softa framför tvn...

/ Vinter

Reallönesänkning

Efter att ha jobbat över fann jag igår kväll mig själv i soffan med datorn i knäet. Tystnaden hemma kunde med säkerhet härledas till det faktum att Sambon var ute och kulturellt berikade sig och Skrot var en slagen hjälte efter en dag på dagis. Hur skulle då denna tystnad och kravbefriade tid förvaltas? Jag valde att jobba. En dryg timme senare kunde jag nöjt konstatera att jag hittat en person som åtminstone var skäligen misstänkt för brott varpå en tid i statligt förvar med fria måltider är en presumtion.

Åkte till jobbet i morse och blev inkallad till chefen som är lång, jag skulle delges min nya lön. 300 kronor blir det sa den långe, hur låter det? Som två mål mat på Max tänkte jag, förutsatt att vi inte importerar Islands inflation och jag låter blir dipsås. -Ok, det är bättre än noll kronor, tack, hörde jag munnen svara innan hjärnan hann stoppa den. 

Gick ut från den långes rum. 300 kronor. Vad var det jag höll på med igår kväll? Satt hemma och jobbade? Efter att ha tjänstgjort i det godas tjänst i flera år, borde jag inte veta bättre? Jag klappade mig själv på axeln. Min arbetsgivare lever lyckligt på att det yrke jag har inte bara är ett jobb. Det är ett kall. Man gör det inte för pengarna. Nej tacka fan för det, man gör det inte för pengarna.

Åkte ut på landet. Passerade stora skogar i ett isande kallt och vitt landskap som låg i träda. Stilla och tyst. Genom byar jag inte visste existerade och vars namn jag inte lyckats lägga på minnet. Kvällsljus och gatlyktor. Hus med julljusstakar såg varma och inbjudande ut. Mina fördomar inspirerade av gamla svenska böcker, någon amerikansk film och Elsa Beskow i modern tappning gjorde att jag såg helylle, svenska heterofamiljer. Två barn. Katt så klart. Inga bråk, bara lycka. Ni vet, inte en Anna Ternheim eller Kent -vinter. Eller KSMBvinter för den delen. Nej snarare julsånger med Jill Jonsson eller Shirley Clamp. En illusion. Kanske inte ens en vacker sådan. Men fint på håll.

Nä nu ska jag planera hur jag bäst ska förvalta de kommande rikedomarna. Detkan nog ta ett tag, får väl se när jag har tid att skriva igen ;)

/ bitter-Vinter

Filmtips

Ett filmtips. Märk väl, inte veckans filmtips eller en månadens filmtips. Frekvensen på mitt filmtittande (om rekvisiten för sådant är att ha sett hela filmen från början till slut) är tämligen låg och oregelbunden (som den genomsnittlige patientens hjärtrytm i ER) så jag skulle möjligen kunna tänka mig att leverera filmtips på årsbasis. Men det här är bara ett filmtips, i december eller när som helst.

Såg igår filmen Imagine Me & You. Filmen hittar du i genren flatfilm (om nu den genren existerar) och den gör inte anspråk på att vara varesig ett filmiskt mästerverk eller speciellt djuplodande (filmer i den här genren gör tyvärr och kanske lite förvånande sällan det) men vill du bli underhållen i en och en halv timme och må bra efter åt är det här filmen för dig. Den handlar om två kvinnor som naturligtvis är så vackra att klockorna stannar. Det är Rachel som i början av filmen gifter sig med en kille som jag lite symptomatiskt har glömt namnet på men vi kan kalla honom Hank. Den andra kvinnan i filmen är Luce som är den som levererat blommorna till bröllopet. På Rachels långa väg upp till altaret möts hennes och Luce blickar och alla med åtminstone en genomsnittlig begåvning alternativt som någon gång sett en feel-good-movie skulle i samma sekund kunna skriva filmens slutscen. Det är lite oklart vad blomsterleverantören gör på bröllopet och bröllopsfesten men det var jag beredd att bortse från, kanske har man helt enkelt en annan inställning till det där i England.

Rachel blir naturligtvis kär i Luce och det är befriande att hennes ångest inte handlar om vad hennes väninnor/arbetskamrater/mamma ska tycka om det faktum att hon fallit pladask för en kvinna utan hennes olycka är att hon gör Hank eller vad han nu hette (som faktiskt var en snäll kille) illa. 

Så är du en icke-homofob som vill bli underhållen en stund och som inte ställe skyhöga krav på snyggt foto är detta filmen för dig en kväll när du är hemma och inte vill se på Dansbandskampen eller Singalong eller något av de andra högkvalitativa programmen staten förser oss med. Har du högre krav (men fortfarande känner dig icke-homofob) är Brokeback Mountain filmen du ska se om. Och igen och igen.

På Anna Ternheims hemsida har hon varit vänlig nog att lägga upp en a capella version av Summer Rain, du njuter av den här: http://www.annaternheim.com/?sid=loam_summerrain

När jag ändå är i tipsartagen passar jag på att tipsa om en annan blogg (där ni definitivt får fler filmtips): http://fattigochokand.blogg.se/  Grymt bra kille som har den bloggen och han skriver dessutom som en gud.

Nu ska jag fila hörntänderna och armbågarna och ge mig av in till stan för att slåss med desperata fembarnsmammor och annat löst folk. Julshopping när den är som bäst!

/ Vinter

Staten

Förlåt alla schweizare! Jag gör avbön. Ni röstade ju nej till det eländiga förslaget att släppa cannabisen fri, bra gjort. Här har jag suttit och orerat och sparkat in öppna dörrar när ni bevisligen är kloka människor, åtminstone en majoritet av er :) DN ställde frågan på sin hemsida till den del av Sveriges befolkning som läser DN (tidningen som för mig är var Rapport är för Annika Lantz för övrigt) om man i Sverige borde ge heroin till heroinister. Mer än 60 % av de som bemödade sig med att svara tyckte att det var en bra idé. Kanske är det läge att flytta till Schweiz ändå.

Har spenderat tre dagar i utbildningens tecken och förhoppningsvis är det inte bara min CV som blivit längre utan om jag har tur så har jag även i något avseende blivit något klokare. I måndags satt jag bekvämt (det ska medges) nedsjunken i en stol och försökte på ett effektivt sätt tillägna mig informationen i en (tämligen omfattande för att uttrycka saken milt) power-point presentation. Ämnet för dagen var intressant men det var förskräckligt mörkt i lokalen. Någonstans mellan två bilder försvann jag iväg och hittade mig själv på en mycket varm och vacker plats där sand mellan tårna var lika självklart som finanskrisen i Sverige hösten 2008 och där fräknarna förleddes att tro att det var sommar och att det därmed fanns en självklar plats för dem i tillvaron. Så slog det mig. Jag läste två år på något som i vissa sammanhang benämns som en högskola, en högskola i statens regi. För att överleva detta tog jag lån av staten (läs CSN). Därefter hade jag förmånen att få jobb, statligt naturligtvis, och där har jag varit ett antal år nu. Jag får alltså lön (en blygsam summa som för det mesta finns på mitt konto den 25:e) av staten och av den lönen dras en tämligen omfattande del i skatt varje månad, skatt som delvis (förvisso till ytterst liten del men likväl) är avsedd att finansiera mitt arbete. För de pengar som blir kvar efter att skatten är dragen betalar jag tillbaka mina lån till staten, naturligtvis med ränta. Inte kan jag då sitta och drömma om kokospalmer på arbetstid! Skakade lite på mig i den sköna stolen där jag satt. Här gällde det att lära sig något så jag kan göra mitt jobb bra. Jag måste ju helt enkelt få valuta för mina skattepengar. Eller hur var det nu? Det hade faktiskt varit helt ok med ett par veckor under en palm...  Mötte upp Bror och vi åt thaimat, som subutex för en heroinist.

Eftersom utbildning i tre dagar innebär en ganska stor del stillasittande var det skönt att ge sig ut på en löprunda i dag i det kompakta mörker som kallas december. Almanackan och julljusstakar skvallrar om att det snart är jul och det är ett faktum lika ofrånkomligt och otvetydigt som Hanna Kjöllers polishat. I mitt vardagsrum luktar det hyacint och min julklappslista börjar ta form. När jag blir drottning en dag ska jag göra december dubbelt så lång på bekostnad av mars. Så tror jag bestämt det får bli.

 

Skickar en tanke till min vän Anna vars pappa är sjuk. Hang in there dude.

/ your humble servant (och skattebetalare) Vinter