Staten

Förlåt alla schweizare! Jag gör avbön. Ni röstade ju nej till det eländiga förslaget att släppa cannabisen fri, bra gjort. Här har jag suttit och orerat och sparkat in öppna dörrar när ni bevisligen är kloka människor, åtminstone en majoritet av er :) DN ställde frågan på sin hemsida till den del av Sveriges befolkning som läser DN (tidningen som för mig är var Rapport är för Annika Lantz för övrigt) om man i Sverige borde ge heroin till heroinister. Mer än 60 % av de som bemödade sig med att svara tyckte att det var en bra idé. Kanske är det läge att flytta till Schweiz ändå.

Har spenderat tre dagar i utbildningens tecken och förhoppningsvis är det inte bara min CV som blivit längre utan om jag har tur så har jag även i något avseende blivit något klokare. I måndags satt jag bekvämt (det ska medges) nedsjunken i en stol och försökte på ett effektivt sätt tillägna mig informationen i en (tämligen omfattande för att uttrycka saken milt) power-point presentation. Ämnet för dagen var intressant men det var förskräckligt mörkt i lokalen. Någonstans mellan två bilder försvann jag iväg och hittade mig själv på en mycket varm och vacker plats där sand mellan tårna var lika självklart som finanskrisen i Sverige hösten 2008 och där fräknarna förleddes att tro att det var sommar och att det därmed fanns en självklar plats för dem i tillvaron. Så slog det mig. Jag läste två år på något som i vissa sammanhang benämns som en högskola, en högskola i statens regi. För att överleva detta tog jag lån av staten (läs CSN). Därefter hade jag förmånen att få jobb, statligt naturligtvis, och där har jag varit ett antal år nu. Jag får alltså lön (en blygsam summa som för det mesta finns på mitt konto den 25:e) av staten och av den lönen dras en tämligen omfattande del i skatt varje månad, skatt som delvis (förvisso till ytterst liten del men likväl) är avsedd att finansiera mitt arbete. För de pengar som blir kvar efter att skatten är dragen betalar jag tillbaka mina lån till staten, naturligtvis med ränta. Inte kan jag då sitta och drömma om kokospalmer på arbetstid! Skakade lite på mig i den sköna stolen där jag satt. Här gällde det att lära sig något så jag kan göra mitt jobb bra. Jag måste ju helt enkelt få valuta för mina skattepengar. Eller hur var det nu? Det hade faktiskt varit helt ok med ett par veckor under en palm...  Mötte upp Bror och vi åt thaimat, som subutex för en heroinist.

Eftersom utbildning i tre dagar innebär en ganska stor del stillasittande var det skönt att ge sig ut på en löprunda i dag i det kompakta mörker som kallas december. Almanackan och julljusstakar skvallrar om att det snart är jul och det är ett faktum lika ofrånkomligt och otvetydigt som Hanna Kjöllers polishat. I mitt vardagsrum luktar det hyacint och min julklappslista börjar ta form. När jag blir drottning en dag ska jag göra december dubbelt så lång på bekostnad av mars. Så tror jag bestämt det får bli.

 

Skickar en tanke till min vän Anna vars pappa är sjuk. Hang in there dude.

/ your humble servant (och skattebetalare) Vinter