En bild och nästan inga ord.

En bild bara. Skrot i hennes rätta element.

/ Vinter

Jyckarna

Tydligen har de som beslutar över det som i teorin är känt som snöröjning här i stan en god relation till den som har makten över vädret för de senaste dagarna har termometern skvallrat om plusgrader och följaktligen kan snöröjning få fortsätta vara just ett teoretiskt begrepp. Snart finns inga ursäkter för att undvika löprundor och jag hoppas att det lika snart finns anledning att släpa upp brassestolen från vintervilan i källarförrådet. 

Veckan har gått i ett rasande tempo som veckor normalt sett gör. Min goda vän och soon-to-be kollega E är på PHS denna veckan och styr upp verksamheten där så jag har haft förmånen att i två dagar få vara valpvakt åt Krokodilen. Skrot som till en början inte förstod vad man skulle ha den lille killen till har börjat gilla honom och fostrar honom vänligt efter att han slitit loss en stor hårtuss ur hennes öron eller svans. Att få låna Krokodilen är dock ingen semester. Han är en mycket motiverad gnagare om jag uttrycker saken så. Mysigt var det i alla fall och både Skrot och jag är överens om att han gärna får komma igen.

Krokodilen gör sitt bästa för att komma ikapp Skrot.

 

Krokodilen.

Idag var Skrot och jag ute i skogen med E och hennes hundar. Vi fick där förmånen att få en introduktion till sök som E kör en hel del med sin Tix. Att kalla oss rookies är nästan att ge oss för mycket beröm... men det var kul och både Skrot och jag hade en bra dag. 

Ibland när jag tränar med Skrot känner jag mig så jäkla (ursäkta svordomen) sopig. Hon blir tre i juni och det känns ibland som jag gjort mer fel än rätt med henne, det är liksom nästan lättare att göra fel än rätt. Jag brukar försöka trösta mig med att jag åtminstone gjort vad jag kunnat, Skrot har ungefär 500p i diverse hundkurser. Men det är frustrerande och det hade varit så himla nice att vara duktig på att träna hundar. Skulle över huvud taget vilja vara grym på något (men vem vill inte det). Alltså inte världsmästare men bara bra. Typ skulle vilja vara en grym fotograf, ett fysfenomen, ha en sångröst, spela gitarr, laga världens bästa mat eller vad som helst. Ni hajar. 

Nu är det dags att laga middag. Hoppas ni får en bra helg!

/ Vinter

Snöröjning och surkärring

I staden där jag bor är snöröjning ett okänt begrepp. Åtminstone för de beslutande i kommunen, för oss vanliga skattebetalare är begreppet bekant men bara på ett teoretiskt plan. Under devisen "varför ta bort snön som ändå försvinner av sig självt" låter man gubbar med rollatorer, mammor och pappor med barnvagnar och fattiga studenter på cyklar ta sig fram bäst de kan. Möjligen skulle man kunna förledas att tro att finanskrisen skulle vara orsaken till den obefintliga snöröjningen men jag har bott här länge nog nu för att med säkerhet veta att så inte är fallet.

Efter att ha avtjänat en dag i det godas tjänst och avslutat det hela med ett fåfängt försök att tillsammans med Robocop besegra två kollegor i den ädla sporten badminton kastade jag mig upp på min blå trotjänare med dåliga däck och begav mig hemåt. En mellanlandning på ICA och middagen med efterföljande fruktsallad var säkrad. Snön som kanske i en annan stad hade förpassats till lämpliga högar till förmån för en snöfri väg var av koncistensen sorbe. Konstigt nog var denna sorbe tämligen klistrig vilket medförde problem för den blå trotjänaren där däcken snurrade trögare och trögare och mina skor blev vitare och vitare. Hämtade Skrot på dagis och med henne i koppel på vänster sida och med cykel och matkasse på höger sida styrde vi bestämda steg hemåt. Det hade varit mycket lättare om hjulen faktiskt hade gått att snurra på den blå trotjänaren men jag försökte hålla en positiv approach och trösta mig med att jag åtminstone fick bra träning i högerarmen där jag drog cykeln efter mig.

Lätt irriterad och ganska svettig börjar vi bakifrån närma oss en kvinna med något typ av vit, lurvig hund i koppel. De är på väg åt samma håll som vi och Skrot får naturligtvis syn på hunden. Skrot, som är en av naturen mycket vänligt sinnad varelse som ser en potentiell vän eller åtminstone lekkamrat i allt på fyra ben med päls, tycker att det är en bra idé att vi ska hälsa på den vita lurviga. Jag meddelar henne ett tydligt "nej" och låter henne förstå att idag är fel dag att testa mattes tålamod. Jag säger till Skrot att gå "här" vilket betyder att hon ska gå bredvid mig och hon fogar sig snällt. Nu bromsar kvinnan med den vita lurviga upp och vänder sig om. Jag upprepar mitt "här" och Skrot är en snäll hund och lyder. Vi passerar kvinnan som helt uppenbart har stannat för att låta sin hund hälsa på min. När vi har passerat hör jag henne säga till sin hund "bry dig inte om den där sura tjejen". 

Jag tror att alla hundägare kan känna igen sig i det här. Låter man inte sin hund hälsa på andra hundar är man en surkärring. Att respektera ett enkelt "nej, hon får inte hälsa" är inte att tänka på utan det måste följas upp av en förklaring som sällan godtas. Jag blir så trött. Jag har inte skaffat hund för att få prata med kreti och pleti i parken. Och jag är ingen surkärring. Faktiskt.

Kom hem till slut och ställde ner trotjänaren i källaren så den tinar. Nu ska jag laga middag så Sambon kan få sig lite till livs...

Peace out!

/ Vinter

Tack!

När jag började blogga bestämde jag mig för ett antal saker. Två av dessa var att jag skulle blogga för min egen skull och att jag aldrig skulle be om kommentarer. Jag började blogga för att jag ville använda språket (som i mitt yrke tenderar att användas på ett tämligen sterilt och korrekt sätt), jag ville skriva om saker som intresserar mig (rätt ego) och jag tänkte att det var ett bra sätt att komma ihåg saker som hänt. Att jag inte skulle be om kommentarer har jag inte en lika bra förklaring till annat än att det speglar den jag är, jag är dålig på att ta hjälp av andra och be om saker. 

Nu har jag skrivit ett tag och det visar sig att jag faktiskt har några läsare vilket naturligtvis är superkul. Några av dessa lämnar också ganska flitigt kommentarer här i bloggen, andra kommenterar det jag skrivit när vi träffas. Dessa kommentarer är sjukt roliga att få så jag vill bara säga TACK till alla er som kommenterar min blogg, oavsett forum! Era kommentarer, korta som långa, är guld värda att få.

Jag vill förtydliga så att jag inte trampar någon bloggkollega på tårna, jag tycker absolut inte att det är fel att be om kommentarer, allt ovan står för mig.

Tack vänner!

/ Vinter

Utnyttja tiden...

Jag skulle ljuga om jag sa att jag vaknade med ett leende på läpparna, hoppade ur sängen och klädde på mig med glädje för att gå ut med Skrot när hon väckte mig i morse klockan sju. Jag var i själva verket rätt sur och jag kan även ha väst orden "hundjävel" mellan tänderna. Men ut ville hon och Sambon sov räv så hårt att jag nästan gick på det så det fick bli jag som tog ut henne. Nu klockan 15.45 ser jag fördelarna med detta tidiga uppvaknande. Idag har jag nämligen hunnit somna om och drömma en bra dröm, äta en lång, god frukost och läsa DN, ta en härlig promenad och fotografera, fika, baka biscotti, fika igen, lyssna på bra musik, handla och springa 9,3 km på 42 minuter (du skulle ha varit med E!). Och allt detta innan fyra. Jag hade säkert hunnit mer men ni som känner mig vet att det bor en latoxe i mig...

Glad Skrot i skogen:

Nu ska jag återgå till mitt liv i lättja... kanske några avsnitt av Entourage. Kanske lite PS. Kanske göra lite hembakad pizza...

/ Vinter

Trotjänare

27.000 mil är inget för en trotjänare i statens tjänst. Och vad ska man med krockkuddar, krockgardiner, abs, servostyrning och elhissar till? Det må vara vackert när snön yr men jag önskar det fanns en bättre lösning för dig käre Bror.

För er som inte förstod det jag skrev ovan så har alltså min käre Bror fått ett nytt fordon att jaga bovar i och eftersom myndigheten i vilken han tjänstgör (det här hade jag uttryckt på ett annat sätt om detta vore en låst blogg eller om jag var säker på vilka som läste) är rädd om era skattepengar har de sparat på krutet om man säger så... Han behövde ingen Ferrari utan bara en bil som är schysst och inte assunkig. Jag skulle kunna skriva många bittra saker men jag ska låta bli. Tror det är bäst så. 

/ Vinter

En uppdaterad lägesbild

Det är vardag igen, eller vilken dag som helst och det spelar ingen roll. Jag är tillbaka i det godas tjänst, tillbaka till bonusfamiljen med Robocop, the Rocker och resten av gänget och så klart är det kul. Lyckades för en stund förtränga att min vardag endast i undantagsfall erbjuder matuppehåll i nära anslutning till den tidpunkt då hungern uppstår och att uppehållet i stort sett alltid avbryts av tusen och en viktiga saker som stjäl uppmärksamheten. Hade också lyckats förtränga att hinna kissa på arbetstid inte är någon självklarhet. Ändå trivs jag så bra, eller kanske är det därför. Kanske för att det är fullt upp och inte självklart.

Mot bättre vetande släpar jag ut den blå cykeln med rostig kedja och alldeles för dåliga däck och cyklar till jobbet. Med livet som insats och cykelhjälm är jag barnsligt nog naturligtvis alldeles för fåfäng för att använda. Det finns minutrar att tjäna och jag trotsar isen som har murat in cykelbanan och som inte ser ut att ha för avsikt att ge upp sitt järngrepp innan midsommar. Det är kallt. En obamhärtig kyla som inte går att riktigt förhålla sig till. Dubbla lager av allt men jag är chanslös och spenderar många miljöovänliga minuter i duschen för mycket. Jag är inte gjord för det här. Mina föräldrar förstod inte att jag borde ha varit född någonstans där det alltid är varmt och nära till ett hav. De förstod inte och jag ska inte hålla det mot dem.

Vardag och jag går och lägger mig tidigt och somnar sent. Går upp för tidigt och jobbar till för sent. Ondgör mig över dagpassen och jag ägnar många stunder åt att tänka på vad jag ska göra när jag jobbar kvällspass nästa gång. Läser Connelly, tittar på L-Word och Entourage och drömmer om stan där det alltid är vackert, varmt och alla kvinnor tydligen är vackra. Låter mig luras för stunden och drömmer mig bort. 

Sambon och jag bjuder på en lägenhet som vi verkligen vill ha men det går inte. Någon galen typ med alldeles för mycket pengar snor den framför ögonen på oss och jag önskar att jag visste om besluten vi tog var rätt. Eller inte. Men vi bor inte i en sjö (vilket är tur i den här kylan) så det kommer nog något bättre. Skrot tjatar om att hon vill ha ett eget rum. Jag vill vara en snäll matte.

Tränar med Skrot och jag är sämst och hon är i sämsta fall okoncentrerad Skyller på dagis, huvudvärk och för lite mat men vet med mig att vi har tränat för lite. Skyller på kylan som är dålig för hundträning, maratonträning och "inte-bada-i-vassen-2009-träning". Kanske bara ska sluta gnälla och bita ihop.

Vardag eller vilken dag som helst. Livet är bra. Trots allt.

/ Vinter

Krokodilen

Igår passade jag min kompis E´s nya krokodil Echo. Echo som är lika vild som söt testade sina sylvassa tänder på granitgolvet i köket innan han utsåg mina fötter till ett bättre offer för en snabb och skoningslös attack. Under mottot "tugga på det som tuggas kan" höll han mig och Skrot sysselsatta hela förmiddagen. Skrot tyckte initialt att detta kanske var en kille man kunde leka med men när hon insåg att de inte gick i samma viktklass och att krokodilen faktiskt var lite skraj när hon körde programmet "snabba svängar i kombination med lekinviter" så la hon ner och ägnade sig sedan åt att hjälpa mig att hindra krokodilen från att äta sig mätt på inredningen. Krokodilen är, trots den enorma klådan i tänderna, en charmig liten typ och han får gärna komma tillbaka hit.

På kvällen var Sambon och jag och såg en lysande bra Annika Norlin i Hello Saferides skepnad. En grymt bra konsert och Annika lyste på scen. En riktigt bra kväll.

Helgen är ett liv i lättja och investeringar i det sociala kapitalet för min del. Nästa vecka börjar verkligheten med jobb igen, men dit är det just nu långt.

/ Vinter

Ingen kommentar

Nä jag ska inte kommentera det som sades i en buss i Malmö. Jag ska inte heller skriva om de bilder som togs i Göteborg eller det mms som skickades till ett födelsedagsbarn. Ni vet vad jag menar. Jag nöjer mig med att citera Hasse Brontén som skrivit på Expressen.se. Där finns följande att läsa: 

Poliser är inget annat än vanliga människor, som reagerar ungefär som du och jag när vi trakasseras. 

Man vänjer sig kanske efter ett tag när man inser att det inte alltid är riktat mot en som person. Men att exponeringen av ständiga smädelser och våld sakta nöter ned det yrkesmässiga tålamodet och skapar en speciell jargong är nog något som vi får vara beredda på kan hända så länge det är människor och inte maskiner i polisuniformerna. 
När ungdomar kastar sten och brandbomber på poliser och brandmän så är det många som undrar varför. Men när polismän uttalar sig förkastligt är det inga experter som vill analysera. Tyvärr tror jag inte att det går att hitta någon lösning på hatiska poliser utan att också diskutera orsakerna till hatet mot poliser.

Det är skönt att läsa något med ett annat perspektiv än det ständiga polisföraktet som får i stort sett allt utrymmer i media. Ni kan läsa hela artikeln på:

http://www.expressen.se/debatt/1.1461164/varfor-ar-det-ok-att-hata-poliser

Over and out!

/ Vinter

Filmtips

Jag vet att jag är lite efter ibland men jag måste ändå få ge er ett filmtips. Om ni ännu inte har haft förnuftet att se Into The Wild så gör det genast! Det var länge sedan jag såg en film som berörde och fascinerade mig på det viset. Vackert, vemodigt och fullt med tänkvärdheter. Se den!

/ Vinter

Svennehelg

Jag har en Svennehelg. Jo ni vet, jag har jobbat dagtid hela veckan, fick helg som alla andra i fredags eftermiddag och ska jobba dagtid även nästa vecka. Svenne helg, bara ledigt två dagar och dagpass måndag. Det känns väldigt frustrerande att inte som vanligt ha en bonus-helgdag men kanske är det nyttigt att smaka på Sambons vardag. Inte mycket har hänt heller, det kan ha varit så att tiden stannade när vi vände blad i almanackan och det blev februari.

Sambon och jag gick till stan. Åt bagel och drack en stor chailatte på Waynes. Köpte nya handskar. Tittade på den mjölkvita dimman som på västkust-manér mjukt packade in alla de fula husen i city. Huttrade för att det är rått. Tänkte på dagar med shorts och linne. Och med lite solbränna. 

Det bor ett vill-ha-troll i mig, det har det gjort länge och vi känner varandra väl. Jag är väldigt svag för trollet. Idag när vi gick förbi en affär såg jag en vit jordglob som bara var så sjukt snygg. Sprang in i butiken (lite olikt mig faktiskt) bara för att konstatera att den kostade 2.400 kronor. Hur är det möjligt? Ok, den var galet snygg men 2.400? Jag ströp ut trollet och lämnade butiken.

Nu väntar en kväll i lättjans tecken. Hoppas ni har det bra där ute.

/ Vinter

Förkylt läge

Cocilana mot hostan, Otrivin (som tydligen befriar täppta näsor snabbt) mot snoret och Eox mot feber och allt annat skit en förkylning drar med sig. Förkylning - you´re going down! Jag beräknar att vara helt tillfrisknad i morgon strax innan lunch eller allra senast vid eftermiddags-fruktstunden som är ett stående inslag i min kurs-vardag denna vecka. Fram tills dess är jag naturligtvis miserabel och mottaglig för snälla mail och dylikt.

När jag kom hem idag låg det ett brev med mitt namn i brevlådan och ingen avsändare. Brevet innehöll presentkort på ICA (lite originellt men helt perfekt för ett matvrak som jag) och jag har vunnit dem i en fototävling som springerklubben annordnade. Eller kanske är det egentligen Skrot som vann eftersom det var hon på bilen jag skickade in... kanske får bli Frolic för en del av pengarna. *stolt och nöjd* Ett andrapris var det. 

/ sjukis-Vinter

Sol

När jag vaknade idag och förstod att solen sken ute insåg jag hur mycket jag faktiskt saknat den. Efter att i några veckor ha vandrat runt under ett kompakt, grått lock av moln kändes det mer än jag hade kunnat gissa när solen nu sken och gjorde stan om inte vacker så åtminstone anständig. Åkte ut till min vän E som är hemma och snorar. E bor på landet och där var det vackert med gnistrande snö och is på sjön. Åkte sedan till min vän A för en promenad med henne och missy D. Skrot var överlycklig över att få träffa sin allra bästa vän och morgonens fadäs med bortglömd frukost (miss i kommunikationen mellan mig och Sambon) syntes inte ett spår av. En bild säger mer än tusen ord säger ju de som vet så här är dryga tretusen ord då:

Det är tur att solen skiner och muntrar upp för jag håller på att bli sjuk (och det är naturligtvis obeskrivligt synd om mig). Hosta och tjockt i bröstet men jag tänker vägra bli förkyld på riktigt. Får väl se hur långt det räcker.

/ Vinter