En uppdaterad lägesbild

Det är vardag igen, eller vilken dag som helst och det spelar ingen roll. Jag är tillbaka i det godas tjänst, tillbaka till bonusfamiljen med Robocop, the Rocker och resten av gänget och så klart är det kul. Lyckades för en stund förtränga att min vardag endast i undantagsfall erbjuder matuppehåll i nära anslutning till den tidpunkt då hungern uppstår och att uppehållet i stort sett alltid avbryts av tusen och en viktiga saker som stjäl uppmärksamheten. Hade också lyckats förtränga att hinna kissa på arbetstid inte är någon självklarhet. Ändå trivs jag så bra, eller kanske är det därför. Kanske för att det är fullt upp och inte självklart.

Mot bättre vetande släpar jag ut den blå cykeln med rostig kedja och alldeles för dåliga däck och cyklar till jobbet. Med livet som insats och cykelhjälm är jag barnsligt nog naturligtvis alldeles för fåfäng för att använda. Det finns minutrar att tjäna och jag trotsar isen som har murat in cykelbanan och som inte ser ut att ha för avsikt att ge upp sitt järngrepp innan midsommar. Det är kallt. En obamhärtig kyla som inte går att riktigt förhålla sig till. Dubbla lager av allt men jag är chanslös och spenderar många miljöovänliga minuter i duschen för mycket. Jag är inte gjord för det här. Mina föräldrar förstod inte att jag borde ha varit född någonstans där det alltid är varmt och nära till ett hav. De förstod inte och jag ska inte hålla det mot dem.

Vardag och jag går och lägger mig tidigt och somnar sent. Går upp för tidigt och jobbar till för sent. Ondgör mig över dagpassen och jag ägnar många stunder åt att tänka på vad jag ska göra när jag jobbar kvällspass nästa gång. Läser Connelly, tittar på L-Word och Entourage och drömmer om stan där det alltid är vackert, varmt och alla kvinnor tydligen är vackra. Låter mig luras för stunden och drömmer mig bort. 

Sambon och jag bjuder på en lägenhet som vi verkligen vill ha men det går inte. Någon galen typ med alldeles för mycket pengar snor den framför ögonen på oss och jag önskar att jag visste om besluten vi tog var rätt. Eller inte. Men vi bor inte i en sjö (vilket är tur i den här kylan) så det kommer nog något bättre. Skrot tjatar om att hon vill ha ett eget rum. Jag vill vara en snäll matte.

Tränar med Skrot och jag är sämst och hon är i sämsta fall okoncentrerad Skyller på dagis, huvudvärk och för lite mat men vet med mig att vi har tränat för lite. Skyller på kylan som är dålig för hundträning, maratonträning och "inte-bada-i-vassen-2009-träning". Kanske bara ska sluta gnälla och bita ihop.

Vardag eller vilken dag som helst. Livet är bra. Trots allt.

/ Vinter