Sommar

Medan ni andra grillat kycklingfiléer, halloumi och druckit kall och god öl har jag förtjänat min lön, jobb har med andra ord stått på schemat. Personalläget är väl som på vilket annat företag som helst som inte nyttjar stackars underbetalda 16-åriga sommararbetare och därför kommenderade chefen pyjamas på och ordningshållning i samband med någon typ av festival i länet där jag huserar. Sagt och gjort, Haglöfskängorna knöts och skyddsvästen åkte på. Det tog säkert åtminstone ett par minuter innan t-shirten var genomsur och passen var långa.

Folk jag hade förmånen att träffa i helgen var i många fall blonda och i ännu större utsträckning tatuerade. Nästan samtliga jag hade förmånen att försöka kommunicera med var berusade. Många var trevliga, några var det inte. Ni vet hur det är när man själv är den enda nyktra på en fest, det smarta och roliga som polarna kommer på på fyllan är inte helt sällan ganska korkat och i bästa fall bara halvkul. Jag förtjänar var enda öre den här helgen förser mitt lönekonto med. Jag önskar jag kunde ta med de som ville en sådan här kväll, jag tror det skulle öka förståelsen för mitt yrke och oss som utövar det.

Jag gillar Sverige som fan. Inte bara lite grann och i förbifarten utan väldigt mycket. Speciellt på sommaren. Trots otrevliga fyllskallar och andra bekymmer. Jag älskar det rosa ljuset när solen går upp och dimmorna över vattendragen lättar. Älskar de ljusa nätterna där himlen aldrig svartnar. Njuter när jag känner lukten av vatten. Gillar inte foppatofflor men uppskattar känslan av sommar som de förmedlar. Längtar efter kusten. Njuter av shorts och sandaler. Det fick gärna vara såhär jämt.

/ Vinter, i det godas tjänst för ofta

Gnet

När arbetsgivaren erbjöd hugade spekulanter att för några extra kronor i lönekuvertet bidra till ett tillförsäkrande av en lugn midsommar för den vänliga allmänheten övervägde jag inte ens att signa upp mig. Stolt ringde jag Sambon och meddelade att jag nu var vuxen och därmed hade tagit mitt förnuft till fånga, här skulle minsann inte säljas några tjänster. Arbetsgivaren slängde då ut den stora kroken, för ett inte helt blygsamt tillskott i kassan skulle jag få förmånen att jobba midsommardagen. Ja helt vuxen är jag inte för jag nappade, utan betänketid. Så efter en natt i det godas tjänst kan jag konstatera att åtminstone invånarna i det län där jag huserar inte orkar med en två-dagars. Natten kan utan någon som helst överdrift betecknas som lugn. Lättförtjänta pengar med andra ord!

Åkte med Sambon och Skrot ut till kusten idag. Tänkte på en tid då det största obehaget i livet var när mamma skulle sopa bort sanden från fötterna efter en dag på stranden innan vi klev in i bilen, det gjorde lite ont. Minns de varma dagarna som framåt eftermiddagen lurade fram svarta moln över inlandet. De såg ut som städ och smög sig på med åska och regn och lämnade därefter luften lite lättare och kvällen vid grillen behaglig. Skulle naturligtvis ge vad som helst för att uppleva en sådan dag igen. Det var härligt vid kusten. Skrot badade så klart, i hennes värld är det badväder så fort isen går att forcera med måttligt våld. Sambon och jag njöt i solen.

I eftermiddags kom min kära vän Doc från Lapphelvetet på besök. Det var helt fantastiskt att återse henne. En god vän definieras bland annat av att ett samtal kan avslutas för att återupptas vid nästa möte flera månader senare utan att det känns som någon tid passerat. Jag är lyckligt lottad som har sådana vänner.

Nu vill Sambon ha min uppmärksamhet. Konstigt. *ler*

/ Vinter

Öronproppar

Det finns så klart en hel rad med saker man inte vill höra. I det godas tjänst kan det vara tämligen banala saker som "du är förskjuten från måndag dag till fredag natt utan ekonomisk eller annan ersättning" eller lite mindre banala saker som "hej det är JO som ringer". Alldeles nyligen fick jag över polisradion höra något jag inte ville höra, och nej, det hade inte med apajävlar att göra. En lätt uppjagad röst sa tydligt "skottlossning, skottlossning". Vi jagade en man som varken hade goda avsikter eller lust att infångas och vi var många poliser i området. Den lilla tid som kändes evighetslång och som förlöpte innan beskedet om huruvida det var det goda laget som skjutit eller om det var den flyende var inte en tid av lugn och tillförsikt. Jag hoppas jag aldrig får höra att det är någon annan än en medlem i det blå laget som skjuter....

Midsommar och sill och så klart regntunga skyar och klafsande steg. Efter att de senaste sju åren vigt midsommar åt att hålla isär krogboxande och +50-män med för mycket under västen ska jag försöka komma ihåg hur det var att fira. Det dåliga samvetet ska knyta mina löpskor för en runda som legitimerar både sillunch och middag med vin. Saknar mitt blod men är glad över de vänner som förbarmar sig över mig den här dagen. Kanske är det bara regnet som smittar och lockar fram längtan och tankar lika tunga som molnen.

Jag hoppas alla bra människor får en bra midsommar och att de som inte är fullt lika bra inte ställer till det för mycket för dem som måste jobba idag.

/ Regn-tung-Vinter

Update

Vaknade mitt i natten. Öppnade ett öga. Insåg att vi glömt släcka lampan i hallen, den lyste varmt och starkt. Beskyllde i mitt stilla sinne Sambon för slarvet och masade mig ut i hallen för att eliminera sömnstöraren. Insåg att det var solen. Hade glömt hur den såg ut efter den gångna veckans massiva regnande. Stängde dörren och kröp ner igen.

Kär Bror är här på besök och det är så klart helt underbart. Bortsett från det känns livet som ett virvarr fullt av lösa ändar. Snart midsommar och sommar, snart dags att börjar planera och ta tag. Vill helst sova. Åtminstone några timmar till.

Färsk röding och sen bio, så långt sträcker sig planeringen idag. Resten får anstå till i morgon. Eller någon annan dag.

/ Vinter

Kvinnliga poliser

Vid olika tillfällen och i olika sammanhang har jag hört att kvinnliga poliser är otrevliga, spydiga och har dålig attityd. Idag googlade jag "kvinnlig polis blogg" för att se vad tyckare runt om i Sverige tycker om kvinnor som valt att offra lördagkvällar med vänner och familj för att hålla i spypåsar åt berusade otrevliga människor, som valt att inte äta middag på torsdagskvällen med sambon eftersom någon ställt sig framför ett tåg och måste stoppas i påsar, som valt att inte komma hem i tid efter jobbet denna dagen heller eftersom någon annans liv lägger hinder i vägen. Jag ville helt enkelt veta vad bloggarna i det här fallet tycker om de som på grund av sitt yrkesval får står ut med tillmälen som jävla hora, snutsvin och gris. Och resultatet var så klart inte helt upplyftande, bloggarna var inte odelat positiva till att det finns kvinnor i Sverige som är beredda att komma till dem dygnet runt då deras liv fått sig en törn av en eller annan anledning.

Analytiskt lagd som jag är började jag naturligtvis fundera på vad det är som är så provocerande med kvinnliga poliser. Att kvinnliga poliser är otrevliga, spydiga och har dålig attityd valde jag att förkasta, det är för mig en uppenbar osanning. Och jag vet det, jag har sett några ingripanden gjorda av kvinnliga poliser, tillräckligt många faktiskt för att ha en statistiskt säker erfarenhetsbank. Jag tror att det handlar om samhällets syn på manligt och kvinnligt. Att en man visar pondus, är tydlig och rak är väntat och han betraktas som manlig och stark. En kvinna som visar ponuds, är tydlig och rak skulle beskrivas som maktgalen, gapig och vass (eller liknande). De flesta av de som polisen ingriper mot är naturligtvis inte helt nöjda med att få ta direktiv av en annan människa men de kan köpa det om det är en man, men en kvinna ska inte tro att hon kan komma och bestämma. Jag är övertygad om att det är såhär och jag önskar att någon kunde forska på området så det blev vetenskapligt fastslaget.

Jag önskar att det inte spelade någon roll vilket kön en polis har men så är inte verkligheten nu. Jag önskar jag hade en lösning på problemet men det har jag inte.

Var bara tvungen att skriva det här. Kvinnliga poliser behåll er pondus, fortsätt vara raka och tydliga. Och gör inte som jag googla på sånt här och bli förbannade.

/ Vinter

Avslutning

Kär Bror skickar sms, han ska jobba i natt och har letat fram jarlingarna. Vintern är tydligen tillbaka där uppe i norr men även här längre söder ut kanske ett par extra ben vore på sin plats om man tvingades till tjänstgöring i statens namn denna natt. Trots att staden idag är fylld till bredden av festsugna studenter har arbetsgivaren varit vänlig nog att låta mig tillbringa kvällen i soffan där jag parkerat och lyssnar till vinden som viner i den öppna spisen. Listan på saker jag borde göra som hade varit klart mer produktiva än att apatiskt ligga soffan, surfa och titta på tv är lång men jag vägrar hårdnackat att ägna den någon uppmärksamhet. Vi får se hur länge mitt samvete tillåter mig att ligga här.

Igår avslutade min goda vän E två års hårt slit (?) på phs och blev därmed aspirant. Iförd babyblå skjorta och slips med den vita kaptensmössan i handen gled hon tillsammans med sina klasshomies ner för trappan i Blå Hallen. Vackert och kul så klart och när en tjej i hennes omgång gick upp och för full hals sjöng Nessun Dorma  reste sig håren på mina armar. 

Jag ägnade en stund åt att gå i affärer i Stockholm vilket resulterade i köplust och en ny jacka. Listan på nya kläder jag skulle vilja inhandla förlängdes kraftigt och kanske var det tur att jag inte hade så mycket tid på mig. Mötte upp Sambon för lunch. Sambon är alltid så snygg och jag kände mig lite som något katten släpat in. Vi åt på Kungshallen och lukterna och ljuden skickade mig några år tillbaka i tiden. Mindes hur kär Bror och jag brukade äta där och saknade honom med ens. Kanske börjar jag bli gammal eller så har jag bara samlat på mig minnen med känsla.

Diska ska jag. Och plocka i ordning. Lite i alla fall.

Med hopp om att ni mina vänner får en härligt helg.

/ Vinter

Maran

Jag överlevde. Och det känns ju så klart positivt. Jag bestämde mig för att springa maran den 31:e maj förra året och nu är det alltså äntligen överstökat. Målsättningen var att jag skulle ta mig i mål och att jag skulle springa hela vägen vilket jag lyckades med. Tiden, 4 timmar och dryga 30 minuter är jag nöjd med. Varmt var det men de som känner mig vet att jag gillar värmen och jag kan inte säga att den störde mig. Längs vägen fanns duschar utplacerade och när man sprang genom dem var vattnet så kallt att man ofrivilligt drog efter andan. Dessutom fanns inte mindre än 17 vätskestationer, bananutläming och annat så det gick ganska bra att hålla värmen och energibristen i schack. 

Tyvärr tvingades kär Bror att bryta loppet efter cirka 25 kilometer på grund av en elak förkylning. Kär Bror är världens bästa bror och jag vet att han delvis valde att springa för min skull vilket i efterhand naturligtvis inte känns alls bra. Han är på bättringsvägen nu men det känns skittrist att han mått dåligt och mitt samvete är smutsigt. Om han bestämmer att han vill springa nästa år tänker jag betala hans anmälningsavgift och min egen och så får vi göra ett nytt försök då.

Helgen var i övrigt fantastisk med världens bästa familj här och mycket support från goda vänner.

I veckan väntar fotbollsmatch om kroppen bestämmer sig för att repa sig till onsdag kväll det vill säga. Sen ska min goda vän E ta examen på torsdag och det ska bli superkul. Äntligen är hon klar med det där pluggandet och kan träda i det godas tjänst, hon kommer bli en grymt bra konstapel. 

/ Vinter