Analytiskt lagd som jag är började jag naturligtvis fundera på vad det är som är så provocerande med kvinnliga poliser. Att kvinnliga poliser är otrevliga, spydiga och har dålig attityd valde jag att förkasta, det är för mig en uppenbar osanning. Och jag vet det, jag har sett några ingripanden gjorda av kvinnliga poliser, tillräckligt många faktiskt för att ha en statistiskt säker erfarenhetsbank. Jag tror att det handlar om samhällets syn på manligt och kvinnligt. Att en man visar pondus, är tydlig och rak är väntat och han betraktas som manlig och stark. En kvinna som visar ponuds, är tydlig och rak skulle beskrivas som maktgalen, gapig och vass (eller liknande). De flesta av de som polisen ingriper mot är naturligtvis inte helt nöjda med att få ta direktiv av en annan människa men de kan köpa det om det är en man, men en kvinna ska inte tro att hon kan komma och bestämma. Jag är övertygad om att det är såhär och jag önskar att någon kunde forska på området så det blev vetenskapligt fastslaget.
Jag önskar att det inte spelade någon roll vilket kön en polis har men så är inte verkligheten nu. Jag önskar jag hade en lösning på problemet men det har jag inte.
Var bara tvungen att skriva det här. Kvinnliga poliser behåll er pondus, fortsätt vara raka och tydliga. Och gör inte som jag googla på sånt här och bli förbannade.
/ Vinter

1 kommentar:
Fy fan va bra skrivet, jag är övertygad om att det är som du skriver. Att förväntningarna är så olika på hur män respektive kvinnor "ska" vara genererar såklart i att de också blir olika bemötta, och därmed också att folk reagerar på om kvinnan/mannen ej lever upp till dessa förväntningar. Kan tänka mig att detta blir väldigt tydligt just i "polissammanhang", men jag tycker mig se det överallt. Om en kvinna exempelvis säger ifrån, höjer rösten, är tydlig, rak, bestämd så upplevs hon som "bitchig", om en man gör detsamma så upplevs han som "rejäl" och bra, kanske till och med trygg. Människor lyssnar mer till män helt enkelt. Är det medfött? För det är minst sagt så även bland barn, åtminstone vad gäller vuxna som barnen ej känner än... Där har till exempel de manliga vikarierna vanligtvis ett försprång gentemot de kvinnliga, som i vanlig ordning har lite mer att "bevisa" innan de accepterats och vunnit barnens (gemensamma) respekt.
Jag ser det hela tiden, med nya vikarier... De manliga behöver bara vara lite bestämda i rösten för att få respons, medan de kvinnliga behöver "bevisa" betydligt mer.
Undersökningen du efterlyser skulle välkomnas av mig också, det är minst sagt intressant, detta.
Skicka en kommentar