Oh baby baby

I en dröm sprang jag maraton. Tävlingen var inomhus i en gymnastiksal och jag var så stark, flög fram på spänstiga ben, inte andfådd, ingen mjölksyra. I verkligheten sprang jag på en mörk väg på landet. Ett fint duggregn svepte in mig, mörkret var kompakt och bilarnas lyktor bländande. I verkligheten var jag inte lika stark, hann halva rundan innan maratonförstöraren som åkt snålskjuts i min ficka stack en kniv i utsidan på mitt vänstra knä. Andedräkt som ett varmt moln och besvikelse som en tung kappa.

Sambon bjöd på middag på finkrogen med amerikanskasitiskt crossover-kök. Jag åt tills jag sprack, i alla fall nästan. Grillat kött, såser, blåbärssufflé. Ibland har man det bra.

Fångarna på Guantanamo har blivit utsatta för tortyr. Att de tvingas lyssna på Rage against the machine på hög ljudnivå flera dygn är säkert jävligt jobbigt men när de sen bytte skiva och stoppade i Brittney måste det ha blivit ett veritabelt helvete. "Oh baby baby", jag hade nog brutit ihop efter 20 minuter...

Tror jag hör frukosten ropa från köket...

/ Vinter (idag fem kilo tyngre)