Har ingen smart titel på det här...

Korsade återigen Sverige men denna gång på regnvåta och nattsvarta vägar. Skrot var nog rädd att jag skulle somna där i mörkret för hon satt upp hela resan, höll vakt bakåt så att ingen hjälmprydd motorcykelförare skulle komma och attackera oss. Men det var bara vi och lastbilschaffisarna ute denna söndagnatt. Lämnade de släta stammarna och horisonten som skänkt några dagars lugn. Lämnade människor jag älskar mycket där blod och lojalitet är synonymer. Lämnade allt detta på nattsvarta vägar och det kändes tomt. Det tar inte många minutrar för lugnet att infinna sig, det tar ännu färre sekunder för lugnet att försvinna.

Bilen för oväsen igen. Denna gång är det inte ett obekant knarrande i framvagnen utan ett högst definierbart och tydligt ljud av hål i en ljuddämpare. I ösregnet åker Far och jag runt för att hitta någon plats som på en söndag kan lyfta upp bilen så han som lekmanna-mek kan meddela dom. Till slut står vi under den och konstaterar att det är hål på främre ljuddämparen och avgasröret är av. Jag kommer inte överklaga till högre instans. Sambon bokar tid hos meken på landet. Det är roligt att vara bilägare.

Nu ny måndag. Ny vecka. Nya överraskningar. Jag väntar med spänning. 

/ Vinter