Igår höll min vän E i den träning som är öppen för alla medlemmar på
Brukshundsklubben här i
stan där jag bor. Naturligvis ville Skrot och jag ta tillfället i akt att få ställt utom rimligt tvivel vilka fel jag gör när vi tränar så dit skulle vi. Eftersom bilen återigen hälsar på
bilmeken på landet fick det bli en promenad till klubben som ligger på andra sidan
stan. En timme kan det väl ta tänkte jag, full av optimism. Vi hade inte gått många hundra meter innan jag insåg att en timme var en fåfäng förhoppning. Numer vet Skrot och jag att det tar en timme om man springer minst halva vägen...
Kents samlingbox kom igår och jag passade på att lägga över Verkligen på
mobilen innan vi gav oss av.
Pluggade i lurarna och njöt av skivan som jag inte hört på länge och konstaterade att det kärleksfulla
gitarrmanglandet hör till dåtiden när det gäller Kent. Det var dimma, träden stod kala och det var mörkt. Det var så fuktigt i luften att till och med mitt spikraka hår övervägde att böja sig lite. Det var helt enkelt Kent-väder, en novemberpromenad i oktober.
På väg till klubben såg det ut såhär...
/ november-Vinter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar