Grattis Schweiz

Grattis Schweiz! Idag går invånarna i det lilla vackra landet mitt i Europa till valurnorna och frågan som ska avgöras handlar inte kärnkraft, liftkortspriser eller mjölkchoklad utan huruvida man ska avkriminalisera cannabis. Ett gäng ivriga cannabisförespråkare driver frågan och enligt uppgifter i förvisso inte helt tillförlitlig media (aftonbladet.se) så kan det gå hur som helst i omröstningen eftersom ungefär halva Schweiz befolkning tycker att det är en bra idé att röka sönder sina hjärnceller. Schweizarna är dock ett ansvarsfullt folk, det är bara de som fyllt 18 som ska få röka på, för de yngre ska det fortfarande förbjudet. När schweizarna ändå släpar sig iväg och avgör frågan ska de också ta ställning till huruvida man ska ge heroin till heroinister som inte lyckats bli fria från sitt missbruk med hjälp av metadon. Detta görs redan i Zürich och kanske är det något gott att föra ut i resten av landet?

Vad hände med förebygga och förhindra missbruk? Är ett öppet heroinmissbruk i parkerna så glammigt att det är värt att sprida? Av vilken anledning ska missbrukare låta bli att börja med heroin när ett beroende av den drogen finansieras och stöds av staten? Alla cannabisrökare går inte över till heroin, men alla heroinster har rökt eller röker cannabis. 

Hoppas majoriteten av schweizarna är kloka nog att rösta nej till de galna förslagen!

/ Vinter 

Grått

Vackert, mjukt, fluffigt vitt har bytts mot fult, smutsigt, blött grått. Tjocka snömoln har ersatts av tunna grå som jagar varandra över himlen. Vinden känns som en hälsning från södern. Mina läppar är nariga, ser nästan ut som om jag hade läppstift. Gore-tex byxorna hänger sysslolösa i garderoben. Julen känns långt borta, mars just runt hörnet. 

Går till jobbet, har ännu inte orkat gräva fram min cykel. Heather Nova håller mig sällskap och påminner mig om en tid som flytt. Dagtid tar min energi och lämnar mig sur och lättantändlig. Listan med uppdrag fylls fortare än jag hinner avverka den. Letar efter det röda handtaget men vill egentligen bara lägga huvudet på kudden.

Min önskelista:

1. en städerska

2. en klocka som går för sakta

3. mer energi

Besöker IKEA med min vän E och hennes sköna dotter Tussock och är på gott humör. På IKEA är det alltid lördag, alltid löningsdag och alltid gratis pepparkakor till alla barn och fri sprit till föräldrarna. Åtminstone är det lätt att förledas att tro det när kundvagnen ska manövreras fram. Tussock äter köttbullar sträcker sina armar upp mot mig så jag får lyfta upp henne och naturligtvis smälter jag. E och jag ser en hel rad med klienter vi haft förmånen att möte i det godas tjänst men de hälsar bara glatt, trots att jag snott körkort och annat av dem. Kanske måste de vara snälla nu när tomten snart kommer. 

Betalar räkningar. Livet är upp och ner. Kudden kommer säkert ge ny energi.

/ trött-Vinter

Välkommen vinter

Det är vinter. Vit vinter har bäddat in staden i ett kallt täcke och det är vackert. Fluffig vit snö över allt och när vinden träffar mitt ansikte önskar jag mig kamelögonfransar i julklapp. Får äntligen inviga mina nya goretex-byxor och njuter av att dra ner mössan i pannan och jag tror jag ler när jag drar upp drakedjan på jackan i halsen. Nyhetens behag gör att jag glömmer att det är tråkigt att skotta fram bilen i brådska och att snön alltid hittar glipan mellan vanten och jackan. 

Skrot är överlycklig och stoppar ner hela huvudet i det vita kalla. Får valpfnatt och rusar runt runt bara för att det är så kul. 

En bild säger mer än tusen ord eller hur det nu var....

Skrot.

 

/ glad vinter-Vinter

40 år är lång tid.

I början av november nu i år hade min mamma (som för övrigt naturligtvis är väldens bästa mamma) tjänstgjort/slavat/arbetat på samma i arbetsplats i 40 år! I fyra decennier har hon slitit hårt med att ta hand om andra människors barn på den förskola i staden med tre hjärtan där hon jobbar. Hon har i 40 års tid pusslat, torkat rumpor, läst böcker, trötstat, uppfostrat och snutit osnutna barn. Och naturligtvis tusen saker till. Den ersättning som utgått under åren är för mycket av ett skämt för att kallas lön och det arbete hon lagt ner är för mycket arbete för att bara kallas arbete. Jag beundrar min mamma som slitit hårt och som aldrig gnäller. Som alltid är världens gulligaste med barnen trots att hon borde vara trött näst intill döden på barnskrik och att vara tillgänglig för de små liven.

Hur som helst. Den lokala tidningen i staden med tre hjärtan gjorde med anledning av 40-års jubileet en intervju med min mamma. Intervjun mynnade ut i en bra artikel i tidningen med bild och allt. Anledningen till att intervjun kom till stånd var att någon min mamma närstående hade kontaktat den lokala tidningen eftersom vederbörande tyckte att det var värt att uppmärksamma och i det närmaste en bragd att hon stått ut i 40 år. 

Min mammas arbetskamrater och nära läste artikeln och gratulerade och berömde. Arbetsgivaren Kommunen däremot uppmärksammade naturligtvis inte jubileet, det hade ju trots allt förutsatt att de brydde sig om sina anställda. Samma dag som artikeln publicerades så kom min mamma hem från jobbet på eftermiddagen och hittade ett kuvert från Kommunen i brevlådan adresserat till henne.  Hennes namn var handskrivet och det är inte helt vanligt att hon får post från sin arbetsgivare. Mamma blev naturligtvis nyfiken och glad, hon förstod ju att hennes arbetsgivare nu måste ha uppmärksammat de 40 åren, kanske var det en blomstercheck? Mamma slet förväntansfullt upp kuvertet och hittade ett papper. Hon vek upp pappret och läste "Det är snart dags för dig att lämna tillbaka din hem-pc".

Hur kunde hon för en sekund inbilla sig att det skulle vara en blomstercheck? Hur kunde hon vara så naiv att hon trodde att hennes arbetsgivare brydde sig när det inte har varit så de hittills gångna 40 åren?! Hon borde ha vetat bättre. Kommunen i staden med tre hjärtan är inte en arbetsgivare värd namnet!

Grattis mamma till att du gjort ett grymt bra jobb i 40 år! Du är bäst!

/ Vinter

Dåliga nyheter...

... nådde mig igår. Min kära kusin A (eller K-vitamin som hon heter här) har fått sin lägenhet eldhärjad och allt är förstört. Materiella saker är tråkiga att förlora och kan vara väldigt svåra att ersätta men det som är tyngst är att K-vitamins hund var kvar i lägenheten när branden utbröt och han är nu död. Mina tankar går till dig K-vitamin, det som hände gör mig ont!

När sådant händer blir jag påmind om hur bra jag har det, hur bortskämt jag tar min vardag för given. Åkte ut med Skrot till klubben och tränade och njöt av att få vara ute med henne i solen.

Tänkte på att det där inte är självklart.

                                                     

/ Vinter

Noviembre

Efter att de novembernakna träden i två dagar sträckt sina grenar mot en grå himmel som svarat med regnblöta snöflingor och en pinande vind så sken solen utanför mina (nyputsade) fönster i morse. November månad kändes plötsligt mer human. Lalehs sång November är fullkomligt lysande men jag har aldrig varit något större fan av månaden november. Men jag kan ha missuppfattat något. Novemberdimmorna är vackra. De små fina vattendropparna som fastnar i mina ögonfransar och som får till och med mitt ack så spikraka hår att fundera på att böja sig en aning har sin charm. De svarta stammarna och spretiga grenarna har tidigare skrämt mig lite men någonstans är det vackert. Går en promenad med Skrot och Anna Ternheim som sällskap och för en stund känns november som en bra tid. Det är mörkt, det är blankt, det är rått och utlämnat. Det är tid för reflektion och jag gillar det.  

Men idag sken solen som sagt och min vän E kom förbi och åt frukost innan vi åkte ut för att träna hundarna. E tror fortfarande att Skrot och jag ska klara av att tävla till våren, hon är helt uppenbart optimistiskt lagd. En konsekvens av detta är att jag vet vad jag ska göra med all eventuell dötid i vinter, ni hittar mig på en lydnadsplan. Min vän E är en ganska ny bekantskap men jag tror att jag i henne hittat en riktig vän och det värmer i novemberkylan.

Ni som ännu inte lyssnat in er på Anna Ternheims nya album Leaving On a Mayday gör det genast! Det är en order och det är för ert eget bästa.

/ November-Vinter

Bombhot

Idag har jag haft förmånen att få spendera ytterligare en dag av mitt liv i det godas tjänst och det är ju alltid trevligt. Under eftermiddagen var det en lindrigt begåvad medborgare som tyckte att det var en bra idé att ringa in ett bombhot riktat mot ett mindre köpcentra i de centrala delarna av staden där jag bor. Följden blev naturligtvis att ett stort antal konstaplar fick i uppdrag att utrymma fastigheten eftersom det vore olyckligt om någon hederlig skattebetalare skulle råka illa ut om det mot förmodan skulle finnas något mer explosivt än en kinapuff där. 

Min kollega J och jag fick i uppdrag att se till att allmänheten hindrades från att gå på en trottoar i direkt anslutning till fastigheten och spände upp för ändamålet avsett blå/vitt-plastband med texten POLIS AVSPÄRRAT på tvärs över trottoaren. Efter att ha spenderat ett antal timmar vid denna avspärrning kan jag konstatera framför allt två saker: en avspärrning gjord av polis gäller bara ungefär 8 av 10 medborgare. Övriga anser sig fria att bryta avspärrningen eftersom de bara ska gå och handla, köpa sushi, prova ut nya glasögon eller för att det är närmaste vägen hem. De har heller ingen förståelse då de får påpekat för sig att de inte får gå där, regeln gäller möjligen alla andra men inte just dem. Den andra saken jag kan konstatera är att mänskligheten ska vara mycket tacksam mot den som uppfann vettiga underställ.

Efter en stund fick min kollega R och jag i uppdrag att gå in i köpcentrat för att spärra av en trappuppgång, vi var tydligen offringsbara om det nu var så att en bomb faktiskt fanns där, jag är övertygad om att det är något min chef kommer ta upp i mitt nästa lönesamtal :) Hur som helst var köpcentrat naturligtvis helt öde och det kändes lite som en scen i en film. Varor stod fortfarande på bandet på ICA, korgar och vagnar stod övergivna i gångarna halvfulla, på caféet stod tallrikar med mat framme och kaffekopparna och tårbitarna var halvdruckna och halvätna. Det såg ut som ett köpcentra fullt med liv och rörelse fast helt utan liv och rörelse, som om allt bara upphört på en sekund och alla människor gått upp i rök. Kändes smått surrealistiskt. När vi tittade in på ICA fick vi syn på en man i rullstol. Något förvånade frågade vi honom vad han gjorde och han sa att han skulle köpa mjölk. Mannen satt en liten bit från kassan och framför honom stod ett antal korgar med varor i, det var som han väntade på att andra skulle handla klart innan det var hans tur. Vi frågade var han kom ifrån och han sa att han hade kommit själv från sin lägenhet som låg ovanpå köpcentrat. Vi frågade om han hade väntat länge och han sa att han hade suttit där en stund. När vi upplyste honom om bomhotet sa han att han hade funderat lite var alla människor var och frågade oss om han kunde få köpa mjölken innan han gick hem igen. Vi kunde tyvärr inte hjälpa honom med mjölken men det värmer ett polishjärta att träffa hederliga människor som inte tar tillfället i akt och bara hämtar en liter mjölk och sedan passar på att smita inom Systemet och hämtar något att spä ut den med...

Efter ett antal timmar släpptes avspärrningarna. Tack du medborgare som ringde in det bombhotet, tack för att vi fick lägga samhällets pengar på att utrymma ett köpcentra och hindra människor i deras vardag! Bra tänkt! Samhällsnytta, verkligen! 

/ Vinter

Frisk

Jag är friskt, åtminstone i ett somatiskt avseende och naturligvis mot alla odds. Lyckan vet inga gränser. Matthet och kondition likt en otränad överviktig 95-åring med grava rök- och alkoholproblem är de sviter jag fortfarande brottas med men sett i sitt sammanhang är det något jag skulle kunna leva med resten av livet (förutsatt att likheterna inte tar sig utseendemässig form -fåfäng som jag är). Vinterkräksjukan är, om möjligt, överskattad och jag skulle vara beredd att göra en hel del för att aldrig mer husera detta virus.

Efter två dagar av total misär i sällskap av tv-bönder och annat löst folk står arbetsuppgifterna således på rad. Ackompangerad av Anna Ternheim ska jag nu påbörja andra målningen av garderobsdörrarna i hallen och spänningen är naturligvis olidlig. Kanske var det det faktum att Annas album Leavin On a Mayday damp ner i brevlådan igår som räddade mitt liv. Jag gillar Annika Norlin (Hello Saferide och Säkert ni vet) mycket också men hon kan inte mäta sig med Anna och idag kom jag fram till varför. Annika Norlin har kul texter men det är som små historier och historier tröttnar jag på att höra flera gånger... Anna skriver om hjärta, smärta och kärlek (livselixir helt enkelt) på ett sånt sätt att samma låt kan passa in vid flera tillfällen. Annika kan ha mörka texter men Anna är mörk hela hon. Det var min analys. Jag kan ha fel, det har hänt förr. Jag längtar till hennes konsert!

Nu till garderobsdörrarna!

/ glad-frisk-Vinter

Jag - ett vinterkräk?

Jag är sjuk! Och naturligtvis är det helt galet synd om mig. Vinterkräksjukan har helt plötsligt fått den definition i mitt liv jag aldrig önskade eller behövde och det är så klart en nära-döden upplevelse. Jag vet att jag har lovat att se mina egna modesta problem i ljuset av de klart större bekymmer andra drabbas av (läs: omskärelse av kvinnor i Nigeria) men det är faktiskt en tröst för tigerhjärtan då kroppen värker. Jag är inte en större människa än så.

Tur att msn finns och tur att jag har vänner som orkar snacka bort en stund med mig där. Tur jag har Sambon som tar hand om mig. Tur jag har Doc i lapphelvetet som levererar kloka råd och försäkrar min överlevnad.

Och tur att Anna Ternheims skiva damp ner i brevlådan idag. 

Kanske finns det hopp ändå.

/ Vinterkräket

En bild

Kom på att jag skulle lägga upp en bild till det förra inlägget. Det är lejonet Skrot på språng och det är Bror som håller i kameran.

Tid

Ibland önskar jag att klockan stannade av, saktade ner, gjorde en kraftig inbromsning. Att tiden bara tog en paus och lät mig njuta extra länge. Skulle nöja mig med ett kortare stopp. Bara några timmar. Okej då, en timme. En timme en minut, här står tiden still. 

En total låsning av tidssystemet har jag önskat i helgen. I fredags fick jag finbesök av min vän Doc från Lapphelvetet och hennes Hank och samma kväll kom min käre bror Bror. Helgen blev bäst. Människor som fattas mig så mycket i vardagen klev in och gjorde novemberhelgen varm och vacker. Käre Bror stannade hela helgen och vi spenderade kvalitetstid i sällskap av våra kameror. Tack för att ni kom och gjorde min helg!

Jag förstår hur bra jag har det. På TV i helgen visade de bilder från Nigeria där unga kvinnor, naturligvis helt mot deras vilja, omskärs. 2008 utsätts kvinnor för denna plågsamma, kränkande misshandel, för vad? För mäns osäkerhet? För religion? För traditionen? Jag vet inte men det spelar inte heller någon roll. Jag saknar ord! Arrgh. Jag förstår hur bra jag har det. Ska inte klaga över en massa småsaker mer. 

Har laddat ner en testversion av PS Elements 7,0 (finns att ladda ner på Adobe) så nu behöver dygnet fler timmar av flera skäl än trevligt sällskap. Sambon kastar arga blickar på mig... har bara 29 dagar kvar på gratisversionen och har inte råd att köpa en riktig så jag är snart tillgänglig igen :)

Anna Ternheims skiva släpps på onsdag!

/ Vinter

Helg!

Efter att ha avtjänat 16 timmar i det godas tjänst igår hade jag en efterlängtad date med kudden och sömnproblem var helt plötsligt ett ord som helt förbrukat sin rätt till existens för mitt vidkommande. Den efterlängtade, drömlösa sömnen avbröts bara för Sambons väckarklocka och när jag vaknade av mig själv flera timmar senare var jag åtminstone inte dygn från utvilad.

Och jag vaknade och var så glad. För idag kommer min bästa vän Doc från lapphelvetet på besök. I sällskap har hon sin supertrevliga make Hank. Som om inte detta vore nog har SJ förhoppningsvis förnuft nog att leverera hit min käre bror Bror på givet klockslag i kväll. Han ska stanna hela helgen och umgås med mig, Sambon och kameran. Det kommer bli en grymt bra helg!

Tydligen har vi dock, trots regeringens hjälpande hand, ännu inte haft råd att köpa några hushållsnära tjänster så nu är det städning en stund som gäller. Men den som väntar på något gott...

Hoppas ni också får en bra helg!

/ glad-Vinter

Grattis och äktenskap

Grattis USA! Grattis amerikaner och ett helt gäng andra på den här planeten! Grattis till att det inte blev McCain som i fyra år ska vara den som av vissa benämns som världens mäktigaste man. Jag vet inte med säkerhet att Obama är rätt kille för jobbet men det känns mer säkert att McCain inte är det. Grattis alla svenskar också! Grattis till att ni nu kommer slippa den hysteriska mediabevakningen av ett val som egentligen inte angår oss i någon större utsträckning. Vi är alla vinnare tydligen ;)

På hemmaplan har Göran Hägglund lite panik. Anledningen är naturligtvis frågan om äktenskapets relation till kyrkan. Frågan verkar vara  så viktig att Göran har uttalat att han inte på några villkor kan vara med på ett beslut som kräver att det kristna äktenskapet öppnas för homosexuella. Jag tycker att det är hög tid för en slutgiltig bodelning i skilsmässan mellan kyrkan och staten. Tiden då kyrkan hade makt ska enligt mitt förmenande tillhöra en svunnen tid. Kanske är det en fråga om terminologi. De kristna påstår att äktenskapet instiftades av Gud (för att dela den synen krävs ju en gudstro) men det har ju hänt lite grann över tid. När ett heterosexuellt par idag gifter sig borgeligt ingår de ju ett äktenskap, det är inte tal om något partnerskap vilket det skulle ha varit om det hade gällt två personer av samma kön. Följaktligen borde ordet äktenskap kunna gå med i statens lott vid bodelningen. I så fall blir det hela mycket enkelt, staten (genom borgeliga vigslar) accepterar alla människors lika värde och låter så väl samkönade som olikkönade par ingå äktenskap. Kyrkan stannar kvar i dåtiden och kan välsigna de äktenskap de känner för. Äktenskapsfrågan löses och människors lika rätt och värde sätts framför kyrkans trångsynthet. Nästa intressanta jämförelse blir då den mellan den näringsidkare som diskriminerar någon på grund av dennes sexuell läggning och som då kan dömas för olaga diskriminering och kyrkan (som inte i den meningen är näringsidkare). Men det lämnar jag till framtiden.

I Californien vill man dra tillbaka rättigheten för homosexuella att gifta sig. Där har du nåt att jobba mot Obama!

Heja världen!

/ Vinter

Imponerad

Igår åkte jag med min kompis (och P.T) E och hennes Tix till Norrköping där de skulle tävla. E och Tix har tävlat en massa tidigare men detta var första gången de skulle tävla i skydd så jag tror bestämt att E var åtminstone lite nervös. Vi gav oss av tidigt i kompakt mörker på vinterhala vägar och kom fram samtidigt som solen behagade masa sig upp över horisonten. En massa timmar senare hade jag fått förmånen att se ett helt gäng grymma hundar och förare. Själv blev jag motiverad att träna ännu mer med Skrot samtidigt som det känns väldigt fjärran att kunna uträtta något som är i närheten av det jag såg på lydnadsplanen igår. E och Tix gjorde en bra insats och jag misstänker att det känns skönt att ha klarat av primären. 

Här får ni en bild på coola Tix: 

Figgen borde veta bättre än att röra sig när Tix håller vakt :)

Läste Utemagasinet när jag åt lunch... drömmer om en vintervecka i fjällen. Skulle vilja krypa ner i sängen i ett rum som luktar trä, trött efter en dags skidåkning, varm efter en stund i bastun och mätt efter en god middag. Sova där det är helt tyst och sedan vakna till en dag med massor av snö och nya krafter. Vill åka skidor och låta solen försöka lura fram några fräknar.... 

Men november i mellansverige är ju också fint...

/ Vinter