På hemmaplan har Göran Hägglund lite panik. Anledningen är naturligtvis frågan om äktenskapets relation till kyrkan. Frågan verkar vara så viktig att Göran har uttalat att han inte på några villkor kan vara med på ett beslut som kräver att det kristna äktenskapet öppnas för homosexuella. Jag tycker att det är hög tid för en slutgiltig bodelning i skilsmässan mellan kyrkan och staten. Tiden då kyrkan hade makt ska enligt mitt förmenande tillhöra en svunnen tid. Kanske är det en fråga om terminologi. De kristna påstår att äktenskapet instiftades av Gud (för att dela den synen krävs ju en gudstro) men det har ju hänt lite grann över tid. När ett heterosexuellt par idag gifter sig borgeligt ingår de ju ett äktenskap, det är inte tal om något partnerskap vilket det skulle ha varit om det hade gällt två personer av samma kön. Följaktligen borde ordet äktenskap kunna gå med i statens lott vid bodelningen. I så fall blir det hela mycket enkelt, staten (genom borgeliga vigslar) accepterar alla människors lika värde och låter så väl samkönade som olikkönade par ingå äktenskap. Kyrkan stannar kvar i dåtiden och kan välsigna de äktenskap de känner för. Äktenskapsfrågan löses och människors lika rätt och värde sätts framför kyrkans trångsynthet. Nästa intressanta jämförelse blir då den mellan den näringsidkare som diskriminerar någon på grund av dennes sexuell läggning och som då kan dömas för olaga diskriminering och kyrkan (som inte i den meningen är näringsidkare). Men det lämnar jag till framtiden.
I Californien vill man dra tillbaka rättigheten för homosexuella att gifta sig. Där har du nåt att jobba mot Obama!
Heja världen!
/ Vinter
1 kommentar:
Känns som att man har väntat rätt länge på homosexuellas rätt till giftermål. Ett steg för mänskligheten som inte kom en dag för tidigt....
Hörde Göran argumentera mot samkönade äktenskap häromveckan. Han tyckte att i och med att heterosexuella äktenskap har varit normen i flera hundra år så borde det fortsätta vara så. Jättebra argument! När jag hör sånt blir jag lite rädd samtidigt som jag skrattar lite nervöst. Hur tänker folk?
För flera hundra år sedan hade vi slavar och offentligt genomförda avrättningar, kanske vi aldrig borde ha slutat med, om man ska argumentera på det sättet.
Obama känns också som ett steg framåt för USA, även om de antagligen skulle behöva en president som är betydligt mer vänster än vad som är fallet nu.
Jag hörde att man efter ett stort broras i Minneapolis förra året då 13 pers dog kollade en massa andra broars hållfasthet. Det visade sig att en förskräckligt stor andel var fallfärdiga.
Likaså illa var det med stora delar av annan infrastruktur. Men skatteinkomsterna är så låga att man inte har råd att prioritera att fixa till allt som skulle behöva fixas.
Ändå är det politiskt självmord att propagera för höjda skatter. Samtidigt som inte ens spädbarn har gratis sjukvård. Sjukt är ordet.
Lång kommentar, hoppas du orkade läsa hela!
Skicka en kommentar