Frisk

Jag är friskt, åtminstone i ett somatiskt avseende och naturligvis mot alla odds. Lyckan vet inga gränser. Matthet och kondition likt en otränad överviktig 95-åring med grava rök- och alkoholproblem är de sviter jag fortfarande brottas med men sett i sitt sammanhang är det något jag skulle kunna leva med resten av livet (förutsatt att likheterna inte tar sig utseendemässig form -fåfäng som jag är). Vinterkräksjukan är, om möjligt, överskattad och jag skulle vara beredd att göra en hel del för att aldrig mer husera detta virus.

Efter två dagar av total misär i sällskap av tv-bönder och annat löst folk står arbetsuppgifterna således på rad. Ackompangerad av Anna Ternheim ska jag nu påbörja andra målningen av garderobsdörrarna i hallen och spänningen är naturligvis olidlig. Kanske var det det faktum att Annas album Leavin On a Mayday damp ner i brevlådan igår som räddade mitt liv. Jag gillar Annika Norlin (Hello Saferide och Säkert ni vet) mycket också men hon kan inte mäta sig med Anna och idag kom jag fram till varför. Annika Norlin har kul texter men det är som små historier och historier tröttnar jag på att höra flera gånger... Anna skriver om hjärta, smärta och kärlek (livselixir helt enkelt) på ett sånt sätt att samma låt kan passa in vid flera tillfällen. Annika kan ha mörka texter men Anna är mörk hela hon. Det var min analys. Jag kan ha fel, det har hänt förr. Jag längtar till hennes konsert!

Nu till garderobsdörrarna!

/ glad-frisk-Vinter