Nyhetsveckan

Ur veckans nyhetsflöde:

DN (en tidning som jag fortfarande hyser viss respekt för) skriver tio rader om att Vickans tilltänkta Daniel har en njursjukdom som gör att han var tvungen att få en ny njure och att han hade turen att vara utrustad med en generös far som vänligen gjorde ett bidrag. Inget gick att utläsa om hur den gode Daniel mådde efter ingreppet som jag förstod var några snäpp mer avancerat än till exempel borttagandet av en blindtarm. Däremot lugnade DN oss läsare med att sjukdomen inte var ärftlig. Menar DN att Vickan skulle valt bort Daniel om den hade varit det?

Också ur DN: patienter på sjukhus där läkarna inte jobbar ungefär 26 timmar i sträck utan mer humana 12 har större chans att överleva. Ganska mycket större chanser. Poliser i Sverige får jobba max nio timmar i sträck enligt arbetstidsavtalet. Anledningarna är naturligtvis flera men att sätta en beväpnad konstapel i en bil en natt och att vederbörande dessförinnan har jobbat typ 12 timmar är så klart förenat med viss risk, huvudsakligen för konstapeln själv men ändå.

TV4 väder: det blir blåsigt i hela landet och jävligt blåsigt i norra Norrland. Där kan det även komma några decimeter snö. Tack. gode. gud. att. man. inte. bor. där.

/ er korre Vinter

Pasta

Pasta säger mina vänner. Och glöm inte stretcha. Kokar spagetti, lagar lasagne och fixar varenda pastasås jag kan komma på. Går det åt skogen på lördag kommer det kanske bero på spagettiben men inte på avsaknaden av spagetti i benen. Det kommer bli plågsamma timmar men tar jag mig igenom den där maran kommer jag vara stolt i många fler.

Åkte förra helgen till Gotland och det känns som att åka utomlands. Denna vansinnigt vackra ö och jag gjorde ett nytt försök att övertala Sambon att börja tala gotländska, naturligtvis helt utan framgång. Eftersom jag fyllt år, ungefär 100, så bjöd Sambon på en helg i lättjans tecken. Lyxigt boende, relax, underbar mat och njutning kan beskriva helgen som gick jag hoppas att jag fyller 100 även nästa år.

Imorgon kommer kär Bror med familj. Jag tror att det faktum att vi ska springa tillsammans är det som kan göra att jag klarar det. Längtar efter honom och det ska bli underbart att få spendera lite tid med lilla fröken H. 

Framgångarna för den avdelning på företaget där jag jobbar vet just nu inga gränser och hade man varit lycklig innehavare av ett gäng aktier hade man varit rik. Försöker att njuta och skjuter ångesten inför eventuella kommande nedgångar framför mig. 

Håll en tumme för mig på lördag!

/ Vinter

Full fart

Kanske är det faktum att den nyinköpta lägenheten ligger fyra våningar upp och att hissen är lika obefintlig som anständiga löner bland förskolelärare en högre makts sätt att upplysa mig om att min rumpa förfallit. Då minnet på ålderns höst inte är vad det en gång varit tvingas min arma lekamen till upprepade förflyttningar och varje gång försöker jag övertyga mig själv om att det är för de bakre regionernas bästa. 

Jobbar alldeles för mycket, övertiden sliter men belöningen kommer kanske med lönen. Försöker hinna träna Skrot, hon blir överlycklig när hon får min uppmärksamhet. Hinner inte kolla mailen, att städa lägenheten eller skruva upp en hylla är inte att tänka på. Den rufsiga frisyren är det enda som övertygar mig om att huvudet faktiskt landade på kudden innan klockan ringde, ringarna under ögongen säger något annat. Kan inte ens tänka på vad jag ska skriva här. Ger upp för stunden. Återkommer när tiden finns. Snart hoppas jag.

/ Vinter

Trött

Att flytta till en ny lägenhet fyra våningar upp utan hiss är fysisk fostran och fysisk fostran är av godo. Om man bara satte punkt där och nöjde sig så vore livet frid och fröjd. Att flytta till en ny lägenhet fyra våningar upp utan hiss är en flytt som skulle kunna vara basen i en skräckfilm. Om den dessutom följs av alltför mycket arbete i det godas tjänst och renovering är det bara stundtals roligt. Jag är trött. Inte lite lätt sömnig som efter två glas vin en fredagkväll utan helt färdig. Slut. Är tydligen inte så tuff som jag var säker på att jag var. Utan starka, uthålliga och vänliga vänner hade flytten sannolikt tagit livet av mig. Eller åtminstone tömt mitt konto då en lång och vilsam semester hade varit påkallade av hälsoskäl så fort kartongerna med de livsviktiga ägodelarna släpats på plats.

Hörde jingeln till programmet Sommar i P3 och skickades med ljusets hastighet många år tillbaka i tiden till en sommar som jag minns som varm, lång och kravlös. Hamnade i min mormors kolonilott i staden med tre hjärtan. Det var en liten lott med en tämligen anspråkslös liten stuga och en inglasad altan med plasttak och när det (undantagsvis naturligtvis) regnade gick det knappt att föra ett samtal där. Min mormor hade två solstolar, den ena lite skönare än den andra och när jag kom flyttade mormor alltid över till den mindre bekväma. Hon lagade kalops, alltid kalops, och till efterrätt jordgubbar med grädde. Hon hade en lite radio som stod på bordet som i sin tur stod under det stora päronträdet. Vi lyssnade på Sommar, vi lyssnade alltid på Sommar. Mormor löste korsord och jag försökte hjälpa till, hon var så klart en stjärna och jag kan fortfarande se hu hon formade bokstäverna med blyerts. Jag var inte till någon hjälp annat än i undantagsfall. Hon satt ofta där med benen i kors och med tankarna långt borta drog hon ena handens fingrar mot sin underläpp. Sen kom hon på att jag var där och vände sig mot mig och log. Radion spelade Sommar och jag skulle ge precis vad som helst för att få uppleva en sådan dag till. Och jag önskar att hon visste det.

Uppackandet, målandet, bärandet, städandet och svärandet över hur tunga och klumpiga möbler är får ett avbrott när jag snörar på mig löparskorna. Lukten av vår är massiv, de blommande buskarna och träden överväldigande. Lyssnar på min ljudbok och löpstegen känns inte fullt så tunga som jag fruktat.

Somnar när huvudet träffar kudden. 

/ Vinter

Lycka

Crazy wickedness hade kär Bror beskrivit det som hände idag. Min goda vän E kom hem till mig med frukost vilket så klart var lyxigt som bara den. Vi bestämde oss för att rasta de fyrbenta en sväng och gick ut för att packa in oss i bilen. Då kommer en bil upp bakom oss och tutar. När jag tittade upp insåg jag att det var kär Mor och Far som kommit. Helt utan förvarning. Vi tänkte äta lunch med dig sa de. De hade alltså gått upp okristligt tidigt och åkt nästan 60 mil för att äta lunch med mig. Helt galet! Jag blev så klart superglad och de gav mig några härliga timmar innan de återigen styrde kosan hemåt igen. Kärlek! Jag blir tårögd när jag tänker på det.

/ Lycklig Vinter

Muskler och regn.

Jag har länge levt i illusionen att jag är stor och stark. De som känner mig skrattar nog rått nu, det är en uppenbar villfarelse men jag har varit övertygad. Bergfast. Sambon och jag har köpt ny lägenhet, en trea. Skrot fyller snart tre och vill ha eget rum. Sambon vill ha ett bibliotek med läsfåtölj och ett litet bord där glaset med Caol Isla ska stå. Jag vill ha ett fotorum där jag kan sitta och försöka photoshopa de alster jag skapat i talanglöshetens namn. Oavsett vad det tredje rummet främst ska fylla för funktion ska vi flytta och det innebär ju rent fysiska insatser. Igår bar Sambon och jag ner alla de saker vi har på vinden (och följaktligen egentligen bara borde köra till återvinningen) och bar sedan upp dem fyra våningar till det nya vindsutrymmet. Det var tungt och jag fick återigen klart för mig att den styrka jag tror mig besitta är ett fantasifoster. Antingen är det dags att revidera självbilden eller börja med anabola. Stel och gammal känner jag mig nu i alla fall...

I väntan på att den ännu namnlösa nya trotjänaren ska göra storstilad entré i mitt liv bjöds inget annat alternativ än apostla-hästarna när arbetsgivaren idag återigen krävde mina tjänster. Långa steg och för mycket kläder, ljudbok och en stund för mig själv. På vägen hem stora svarta moln, mäktiga ovanför kyrktornens spiror. Mellan det massivt grå-svarta luckor vackert blå. Lukten av vår och regnet som en grå vägg. Inte ett höstregn, inte kallt, inte alls deprimerande. Syrefullt och livgivande, blöta byxor och droppar från kepsens skärm. Ljudet av regn, kanske det vackraste av alla ljud. Jag älskar våren. Jag älskar den känsla våren ger. Tar ett djupt andetag och njuter. 

/ Vinter

Upp och ner

Veckan har rusat förbi i ungefär samma hastighet som svininfluensan tycks spridas i världen och den har varit minst sagt upp och ner. Mina tjänster har varit efterfrågad av arbetsgivaren och den tid som inte lagts till ärofullt arbete för det blå laget har ägnats åt flytt- och festförberedelser. Kvällen innan valborg gjorde mina kära kollegor och jag vårt bästa för att göra staden där vi bor till en bättre plats för de hederliga medborgarna. Då vår arbetsiver och arbetsgivarens sparkrav inte känner några gränser nyttjar vi med fördel våra privata ägodelar i vår ädla kamp. I samband med detta har en ännu icke identifierad gärningsman tillgripit den blå trotjänaren. Den blå trotjänaren var inte längre varesig en vacker eller ung cykel men den var min och nu är det alltså någon satans-idiot-kleptoman som vilar sin feta bakdel på dess sadel. Arg och ledsen stod jag och pratade i telefon med Sambon i hopp om medkännande tillrop och hjälp att formulera dödsrunan som skulle publiceras i den lokala tidningen då en fågel beslutade att mitt huvud, min jacka och min tröja såg ut som en toalett. Helt utan insikt om att jag faktiskt var både beväpnad och arg sedan tidigare la fågelrackarn sin skit på mig. Jag har trott att jag har ett hett humör men nu blev det uppenbart att jag under en lång tid varit en lugn och harmonisk människa Jag kastade min telefon och sa en hel del mindre vackra ord. Men jag lät i alla fall bli att skjuta fågeln.

Som grädde på moset beordrade arbetsgivaren pyjamas på på Valborg och direktiven var tydliga. Häll ut sprit för de som inte kan uppföra sig och se till att Valborg blir en trevlig tillställning för dem som kan. Det blev 11 långa och kalla timmar uppblandade med lindrigt intelligenta frågor från mer än måttligt berusade valborgsfirare. Väl hemma bad jag Sambon att påminna mig om att aldrig jobba frivilligt på Valborg.

Så igår uppvägdes denna misär av att goda vänner kom hem till mig och åt mat. Snälla som de är hade dessutom med sig superfina presenter så nu känner jag mig mer än lovligt bortskämd. Vad vore man utan sina vänner?

I veckan som kommer väntar minst 48 timmars arbete och en flytt. Hurra.

/ Vinter

Video

Jag har mycket att skriva om efter att ha genomlidit andras valborgsfirande iförd den blå pyjamasen. Men det är fest i morgon och dammråttorna slåss så intensivt med silverfiskarna att jag måste bekämpa dem nu genast. Så det blir bara ett videoklipp från dagen. Den flygande hunden är Skrot.

/ Vinter