Full fart

Kanske är det faktum att den nyinköpta lägenheten ligger fyra våningar upp och att hissen är lika obefintlig som anständiga löner bland förskolelärare en högre makts sätt att upplysa mig om att min rumpa förfallit. Då minnet på ålderns höst inte är vad det en gång varit tvingas min arma lekamen till upprepade förflyttningar och varje gång försöker jag övertyga mig själv om att det är för de bakre regionernas bästa. 

Jobbar alldeles för mycket, övertiden sliter men belöningen kommer kanske med lönen. Försöker hinna träna Skrot, hon blir överlycklig när hon får min uppmärksamhet. Hinner inte kolla mailen, att städa lägenheten eller skruva upp en hylla är inte att tänka på. Den rufsiga frisyren är det enda som övertygar mig om att huvudet faktiskt landade på kudden innan klockan ringde, ringarna under ögongen säger något annat. Kan inte ens tänka på vad jag ska skriva här. Ger upp för stunden. Återkommer när tiden finns. Snart hoppas jag.

/ Vinter