Trött

Att flytta till en ny lägenhet fyra våningar upp utan hiss är fysisk fostran och fysisk fostran är av godo. Om man bara satte punkt där och nöjde sig så vore livet frid och fröjd. Att flytta till en ny lägenhet fyra våningar upp utan hiss är en flytt som skulle kunna vara basen i en skräckfilm. Om den dessutom följs av alltför mycket arbete i det godas tjänst och renovering är det bara stundtals roligt. Jag är trött. Inte lite lätt sömnig som efter två glas vin en fredagkväll utan helt färdig. Slut. Är tydligen inte så tuff som jag var säker på att jag var. Utan starka, uthålliga och vänliga vänner hade flytten sannolikt tagit livet av mig. Eller åtminstone tömt mitt konto då en lång och vilsam semester hade varit påkallade av hälsoskäl så fort kartongerna med de livsviktiga ägodelarna släpats på plats.

Hörde jingeln till programmet Sommar i P3 och skickades med ljusets hastighet många år tillbaka i tiden till en sommar som jag minns som varm, lång och kravlös. Hamnade i min mormors kolonilott i staden med tre hjärtan. Det var en liten lott med en tämligen anspråkslös liten stuga och en inglasad altan med plasttak och när det (undantagsvis naturligtvis) regnade gick det knappt att föra ett samtal där. Min mormor hade två solstolar, den ena lite skönare än den andra och när jag kom flyttade mormor alltid över till den mindre bekväma. Hon lagade kalops, alltid kalops, och till efterrätt jordgubbar med grädde. Hon hade en lite radio som stod på bordet som i sin tur stod under det stora päronträdet. Vi lyssnade på Sommar, vi lyssnade alltid på Sommar. Mormor löste korsord och jag försökte hjälpa till, hon var så klart en stjärna och jag kan fortfarande se hu hon formade bokstäverna med blyerts. Jag var inte till någon hjälp annat än i undantagsfall. Hon satt ofta där med benen i kors och med tankarna långt borta drog hon ena handens fingrar mot sin underläpp. Sen kom hon på att jag var där och vände sig mot mig och log. Radion spelade Sommar och jag skulle ge precis vad som helst för att få uppleva en sådan dag till. Och jag önskar att hon visste det.

Uppackandet, målandet, bärandet, städandet och svärandet över hur tunga och klumpiga möbler är får ett avbrott när jag snörar på mig löparskorna. Lukten av vår är massiv, de blommande buskarna och träden överväldigande. Lyssnar på min ljudbok och löpstegen känns inte fullt så tunga som jag fruktat.

Somnar när huvudet träffar kudden. 

/ Vinter