Gnet

När arbetsgivaren erbjöd hugade spekulanter att för några extra kronor i lönekuvertet bidra till ett tillförsäkrande av en lugn midsommar för den vänliga allmänheten övervägde jag inte ens att signa upp mig. Stolt ringde jag Sambon och meddelade att jag nu var vuxen och därmed hade tagit mitt förnuft till fånga, här skulle minsann inte säljas några tjänster. Arbetsgivaren slängde då ut den stora kroken, för ett inte helt blygsamt tillskott i kassan skulle jag få förmånen att jobba midsommardagen. Ja helt vuxen är jag inte för jag nappade, utan betänketid. Så efter en natt i det godas tjänst kan jag konstatera att åtminstone invånarna i det län där jag huserar inte orkar med en två-dagars. Natten kan utan någon som helst överdrift betecknas som lugn. Lättförtjänta pengar med andra ord!

Åkte med Sambon och Skrot ut till kusten idag. Tänkte på en tid då det största obehaget i livet var när mamma skulle sopa bort sanden från fötterna efter en dag på stranden innan vi klev in i bilen, det gjorde lite ont. Minns de varma dagarna som framåt eftermiddagen lurade fram svarta moln över inlandet. De såg ut som städ och smög sig på med åska och regn och lämnade därefter luften lite lättare och kvällen vid grillen behaglig. Skulle naturligtvis ge vad som helst för att uppleva en sådan dag igen. Det var härligt vid kusten. Skrot badade så klart, i hennes värld är det badväder så fort isen går att forcera med måttligt våld. Sambon och jag njöt i solen.

I eftermiddags kom min kära vän Doc från Lapphelvetet på besök. Det var helt fantastiskt att återse henne. En god vän definieras bland annat av att ett samtal kan avslutas för att återupptas vid nästa möte flera månader senare utan att det känns som någon tid passerat. Jag är lyckligt lottad som har sådana vänner.

Nu vill Sambon ha min uppmärksamhet. Konstigt. *ler*

/ Vinter