Bombhot

Idag har jag haft förmånen att få spendera ytterligare en dag av mitt liv i det godas tjänst och det är ju alltid trevligt. Under eftermiddagen var det en lindrigt begåvad medborgare som tyckte att det var en bra idé att ringa in ett bombhot riktat mot ett mindre köpcentra i de centrala delarna av staden där jag bor. Följden blev naturligtvis att ett stort antal konstaplar fick i uppdrag att utrymma fastigheten eftersom det vore olyckligt om någon hederlig skattebetalare skulle råka illa ut om det mot förmodan skulle finnas något mer explosivt än en kinapuff där. 

Min kollega J och jag fick i uppdrag att se till att allmänheten hindrades från att gå på en trottoar i direkt anslutning till fastigheten och spände upp för ändamålet avsett blå/vitt-plastband med texten POLIS AVSPÄRRAT på tvärs över trottoaren. Efter att ha spenderat ett antal timmar vid denna avspärrning kan jag konstatera framför allt två saker: en avspärrning gjord av polis gäller bara ungefär 8 av 10 medborgare. Övriga anser sig fria att bryta avspärrningen eftersom de bara ska gå och handla, köpa sushi, prova ut nya glasögon eller för att det är närmaste vägen hem. De har heller ingen förståelse då de får påpekat för sig att de inte får gå där, regeln gäller möjligen alla andra men inte just dem. Den andra saken jag kan konstatera är att mänskligheten ska vara mycket tacksam mot den som uppfann vettiga underställ.

Efter en stund fick min kollega R och jag i uppdrag att gå in i köpcentrat för att spärra av en trappuppgång, vi var tydligen offringsbara om det nu var så att en bomb faktiskt fanns där, jag är övertygad om att det är något min chef kommer ta upp i mitt nästa lönesamtal :) Hur som helst var köpcentrat naturligtvis helt öde och det kändes lite som en scen i en film. Varor stod fortfarande på bandet på ICA, korgar och vagnar stod övergivna i gångarna halvfulla, på caféet stod tallrikar med mat framme och kaffekopparna och tårbitarna var halvdruckna och halvätna. Det såg ut som ett köpcentra fullt med liv och rörelse fast helt utan liv och rörelse, som om allt bara upphört på en sekund och alla människor gått upp i rök. Kändes smått surrealistiskt. När vi tittade in på ICA fick vi syn på en man i rullstol. Något förvånade frågade vi honom vad han gjorde och han sa att han skulle köpa mjölk. Mannen satt en liten bit från kassan och framför honom stod ett antal korgar med varor i, det var som han väntade på att andra skulle handla klart innan det var hans tur. Vi frågade var han kom ifrån och han sa att han hade kommit själv från sin lägenhet som låg ovanpå köpcentrat. Vi frågade om han hade väntat länge och han sa att han hade suttit där en stund. När vi upplyste honom om bomhotet sa han att han hade funderat lite var alla människor var och frågade oss om han kunde få köpa mjölken innan han gick hem igen. Vi kunde tyvärr inte hjälpa honom med mjölken men det värmer ett polishjärta att träffa hederliga människor som inte tar tillfället i akt och bara hämtar en liter mjölk och sedan passar på att smita inom Systemet och hämtar något att spä ut den med...

Efter ett antal timmar släpptes avspärrningarna. Tack du medborgare som ringde in det bombhotet, tack för att vi fick lägga samhällets pengar på att utrymma ett köpcentra och hindra människor i deras vardag! Bra tänkt! Samhällsnytta, verkligen! 

/ Vinter