Anna Ternheim igen

Jag har sett Anna Ternheim live tre gånger tidigare och de gångerna har det varit en annan artist på scen än den jag fick se när jag och Sambon nu såg henne live för fjärde gången. Första gången var på Kents så kallade tält-turné och då satt hon bakom en gigantisk svart flygel, med den svarta luvan uppdragen, ensam bakom de nakna träden som höll upp tältet. Det var vackert och blygt. När Anna nu ställde sig på scenen tillsammans med sitt band ägde hon stället, det var en helt annan utstrålning och en helt annan artist. Jag gillar båda. När hon ropats in för andra extranumret sa hon att hon skulle spela en av väldigt få låtar hon skrivit om lycklig kärlek och hon visste inte hur det gått till när hon skrev den. Det är en av de saker jag gillar bäst med henne, att det är hjärta och smärta, och även om hon ägde och hade en annan utstrålning än tidigare så är det forfarande där.

Kameran var så klart med och såhär såg det ut:

Förband till Anna var Nina Kinert som jag nämnt tidigare här i bloggen. Nina körade även på Annas konsert. Nina gled in på scenen i nån hippieutstyrsel och satte sig bakom pianot och körde några låtar. Hon såg helt galen ut. Under hela konserten med Anna rörde hon inte en min utom vid ett tillfälle då Anna kom fram mot henne och då log hon. Jag kommer hålla koll på Nina som var en cool brud med en grymt bra röst!

Sambon blev kär i Anna. Jag förstår varför väckar-signalen på min mobil är "today is a good day". Hon är grym. Jag kommer se henne igen.

/ Vinter

Grammis och aftonbladet

Jag trodde jag var helt klar med Grammisgalan och Kleerup men så har aftonbladet.se idag en artikel där Birgitta Stenberg får utrymmet att uttrycka önskemål om att det ska säljas hasch på apoteket. Ur samma artikel har jag klippt ut följande: På Grammisgalan blev prisbelönte Andreas Kleerup utsläpad av poliser för att drogtestas.  Jo jag erkänner, fetstilen på utsläpad är ditlagd av mig. Men för mig var det väldigt tydligt att aftonbladet.se och jag inte har samma syn på narkotika. För mig var meningen ett tydligt ställningstagande. Jag kan ha fel, det har ju hänt några gånger, men jag reagerade på ordet utsläpad. Poliser som gör sitt jobb som är baserat på lagar stiftade i ett demokratiskt samhälle är tydligen the badguys. Jag blir trött.

Jag hoppas detta var det sista jag skriver om Kleerup. 

Nu ska jag ut med Skrot och träna... vi behöver det :)

/ Vinter

Sött och surt

Det har varit full fart några dagar, jag har mellanlandat hemma för mat och ibland några timmars sömn och då har bloggandet (naturligtvis helt omdömeslöst) prioriterats ner. Så när jag nu sitter här har jag så mycket att säga att hälften skulle trötta ut de som mot förmodan gör sig omaket att titta in här ibland. Men när jag startade den här egobloggen gjorde jag det för att få skriva så kanske spelar det egentligen ingen roll.

I lördags åkte jag med min goda vän E tvärs över landet. Sverige var precis så fult som det kan vara en lördag i januari. Eller i november. Leriga åkrar någonstans mellan brunt och grått, låga moln utan konturer jagade varandra, nederbörd mellan snö och regn och en vind från söder. Anledningen till resan var att E ska utöka familjen med ytterligare en fyrbening och nu skulle det beslutas vilken vilde i kullen som var Echo. Följaktligen stod kennelbesök på dagordningen och jag följde med i egenskap av sällskap, fotograf och valpmysare i obestämd ordning. Jag tror att kärlek uppstod mellan E och Echo tämligen omedelbart och nu är det klart att det blir just den killen som flyttar hem till henne om två veckor. Naturligtvis var det supermysigt att få träffa valparna och mot bättre vetande önskade jag att det var jag som skulle hämta hem en. Försöker fokusera på att de små liven ibland kissar inne, biter sönder saker om man har otur och kommer in i perioder av total dövhet. Men någongång ska jag ha en sån ändå.

Några bilder:

På bilderna: E får en tungkyss och ser sådär nöjd ut. En av Echos bröder och till sist Echo i egen hög person.

E fick hem en tidning som heter I Form eller något sådant. Mot bakgrund av tidningens titel är det lätt att förledas att tro att det är en tidning om träning och dylika kroppsvårdande aktiviteter. Kanske borde jag läsa tidningen innan jag sitter här och raljerar men eftersom jag i denna bloggen presenterar min version av sanningen tog jag mig friheten att enbart utifrån den medföljande foldern döma ut tidningen. Den folder som kom med tidningen presenterade ett antal olika kroppstyper som kvinnor kan drabbas av. Några kvinnor fanns på bild och dessa skulle representera kategorierna "äpplekroppen", "päronkroppen", "pojkkroppen" och så vidare, ja ni förstår konceptet.  E och jag lyckades, vassa som vi är, tämligen omgående placera in oss själva i varsin kategori, jag tillhörde kategorin "de spensliga" eller "de klena" eller något sådant. Varje kategori var noggrant beskriven och avslutades med ett antal goda råd. Kanske hade detta kunnat vara en bra idé om råden hade utgått från att varje person oavsett kroppstyp ska bli starkare, friskare, få bättre kondition och må bättre men icke! Nej i stället gick råden (oavsett kroppstyp) ut på hur kroppsinnehavaren skulle gå till väga för att få en kvinnligare kropp! Hallå!!! Vad är det för skit? Vad är en kvinnligare kropp och varför skulle jag vilja ha en sådan? Jag blev helt upprörd. Funderar på vem som har skrivit det där. För vems skull ska vi ha kvinnligare kroppar, vad det nu är. 2009. Suck.

Ett tips för musikintresserade avslutar jag med nu. Kolla in Nina Kinert på myspace. Lyssna på henne, framför allt låten Beast, det låter verkligen lovande.

Betala räkningar, hänga tvätt, handla, laga matlådor... Det är tufft att vara ledig.

/ Vinter

På Kelloggs Special-K står det med stora bokstäver på baksidan Kom igen Vinter! Klart jag är tuff varje morgon med egen hejaklack.

Tebaks

Back in town. Barnsligt nog trodde jag tiden stått stilla här i stan medan jag var på lyx-weekend-semester hos Bror men det hade den inte. Inte så att något särskilt hade hänt men jag förstod att tiden hade gått även utan min närvaro och något annat vore ju egentligen väldigt ologiskt. Samtidigt är det på gott och ont samma värld jag kom tillbaka till. Mest gott. Allra mest gott. 

Jobb, hundträning och frustration över att inte hinna allt det jag skulle vilja. Om någon av er där ute har försänkningar hos någon som kan sakta in tiden en smula är jag beredd att köpa en större aktiepost i ert företag. Har ägnat dagen åt att slita i det godas tjänst och ska snart ge mig iväg för att träffa en kompis för mat och öl, vissa saker behöver aldrig förändras.

K-Vitamin du är en riktigt cool typ och självklart är jag lite rädd för dig! Coola coola teckningar, jag är grön av avund. 

Nä det blir liksom inte mer spännande än såhär. Det blir ju sällan det. 

/ VardagsVinter 

Mick-Mack

Lämnade Sambon och Skrot hemma och la mitt liv i SJs händer. Slutmålet för resan var stället där kär Bror med familj huserar och en långweekend i lyx. Bara en timme för sent kom tåget fram och det är väl knappast att ens betrakta som en försening i SJs värld.

Eftersom Bror bor nära fjäll packade vi i morse in oss i bilen och styrde färden mot Vemdalen för en dag i utförsåkningens tecken. När jag var liten älskade jag Ingemar Stenmark, eller Mick-Mack som jag kallade honom, han var min stora idol. När han åkte satt jag i soffan med pjäxorna och skidglasögonen på medan min mor som egentligen verkligen inte är utrustad med svaga nerver kamperade på toaletten. På vintern hade jag förmånen att få åka till fjällen med mina föräldrar och lyckan kunde naturligtvis inte beskrivas i ord. I pisten var jag Mick-Mack och jag grät när veckan obönhörligt hade nått sitt slut och vi var tvungna att åka söder ut igen. Drömmen var att få likadana skidbyxor som Mick-Mack hade. "För kalla!" sa min pappa bestämt och lät sig inte bevekas av min bedjande blick. Men eftersom min pappa är världens snällaste fick jag ett par skidglasögon som var precis som de Mick-Mack hade, det var grymt. Jag har så många riktigt bra minnen från de resorna och varje gång jag är i fjällen bubblar de upp. Tycker om lukten av fjällstugor och trä, tycker till och med om lukten av våta vantar på element som egentligen inte får övertäckas. Tycker om tröttheten och när kylan biter i kinderna. Tycker så klart om farten och friheten. Idag var en bra dag. Och jag är glad över alla de där minnena.

Nu är jag hemma hos Bror. Thaimaten har landat och snart är det filmdags. Det är hälsosamt och stärkanden i fjällen ;)

/ Mick-Mack-Vinter

Lurad

Jag är grundlurad. Helt bortfintad, sitter på läktaren och äter korv, ni fattar konceptet, förd bakom ljuset. Och jag vet om det men eftersom jag är lurad och glad låter jag mig vara bedragen. På samma sätt som jag på ett intellektuellt plan förstår det olämpliga i att blanda vin och sprit även om det råkar vara företagets julfest och väldigt roligt så förstår jag också att det som var idag inte egentligen var en vårdag. Inte på riktigt. Men jag gick ut, lät solen blända mig och trodde det var april. Jag gick på den lätta. Men härligt var det. Påmindes om varför jag älskar våren och står ut med de fräknar den för med sig. Tänkte på alla promenader Skrot och jag ska lura ut våra vänner på i vår. För jag förstod ju att våren inte kommer i januari. Men jag lät mig förledas för att det gjorde mig lycklig.

Jag har fått låna Tix av min goda vän E idag eftersom hon är upptagen med att rädda mänskligheten på PHS undan ondsinta kriminella, jag är säker på att hon löser uppgiften galant. Morgonpigga Tix kom hit tidigt och jag lastade in henne och Skrot i vår (ack så skitiga) bil och åkte till min vän A. Vi gick en sväng med hennes Missy D och det var underbart. 

Tix fick en hel del boxer-kärlek av Missy D. Skrot kastar beundrande (?) men kanske lite svartsjuka blickar.

Jag tror att promenaden gav mig tillräckligt mycket energi för att ni ska få valuta för era skattepengar i kväll. Som vårpromenader kan göra!

/ vår-Vinter

Grön

Jag är grön av avund och jag är inte säker på att det klär mig att vara det. Grön. Men grön är jag. Rättfärdigar det gröna med att missundsamhet är oförlåtligt, avundsjuka i bästa fall en komplimang. Grön av avund.

Tittade i Annie Leibovitz bok Women och upptäckte till min fasa att den gröna färgen täckte min kropp. I boken har Annie tagit en bild av Nicole Kidman som är helt magisk. Om jag hade haft ett enda sådant ögonblick med min kamera under hela mitt liv hade jag kanske bara varit svagt ljusgrön. Och det är bara en av bilderna i boken...

Tänk att vara en så grym fotograf och att kunna försörja sig på att ta bilder som tar andan ur människor. Grööööön.

Önskelista.

1. Photoshop (så jag kan fuska)

2. En Canon EOS 1D (så får jag så mycket hjälp som är möjligt).

Over and out.

/ den fula gröna Vinter

Jo då så att eh...

Ok, man ska inte tro allt man läser, framför allt inte i en skvallerblaska som expressen men om man skulle få för sig att något där är sant kanske det skulle kunna vara de uppgifter som publicerats idag om att Kleerup testats positivt på kokain och att han hade hasch i fickan på Grammisgalan. Ett flertal "poliskällor" uppger detta. Ja ja, det är som sagt expressen men jag skulle bli mer förvånad om det visade sig att uppgifterna inte stämde än om de faktiskt gör det. Så jag undrar vad det var han var mest förbannad på. Var det att han blev påhoppad med kränkande misstankar om ett narkotikabruk, helt tagna ur luften? Eller var det att han blev av med femman i fickan? Undar också om P3 fick svar på sin fråga om det var rätt av Krogkommissionen att jobba på galan eller ej. Fanns det knark där? Ska narkotikapolisen då vara där? Rätt enkla frågor, i alla fall i min värld.

Ledig lördag men tyvärr tunga moln ute. Packade grillkorv och tillbehör i Klättermusen och åkte med Sambon och vänner ut i naturen. Konstigt att något som egentligen inte är gott (läs korv) kan smaka så bra om tillagningen sker under bar himmel. Kameran och ledighet. 

Åkte till stan och träffade ett par jeans som tiggde och bad att jag skulle lösa ut dem från affären. Jag har ett mjukt hjärta och är lättövertalad. Tror Sambon kommer skälla på mig. Men snygga är de!

/ Vinter

Grammis

Först och främst grattis svenska folket (eller åtminstone svenska folkets representanter som gjort sig omaket att rösta på årets kvinnliga artist och årets album till årets Grammisgala). Ni har tydligen riktigt bra smak. Och grattis Anna Ternheim, du är grym och förtjänar verkligen de där priserna! Det var Grammisgalans framsida. Baksidan stod framför allt Kleerup för. Kleerup träffade Krogkommissionen på Grammisgalan och fick lämna ett urinprov, tydligen misstänkt för att ha tagit någon typ av narkotika. Detta gjorde den gode Kleerup så ursinnig att han i vredesmod lämnade galan efter att i ett tacktal uttalat "det är tråkigt att bo i ett land där poliserna är så jävla torra och om man ser någon med hörsnäcka så är det bäst att pissar innan". Kleerup tycker (enligt sanningskällan aftonbladet.se) att poliserna är anala och att han själv jobbar för svältande barn och för att svenskarna ska få lite roligt på helgerna. Jag blev väldigt provocerad. Där står Kleerup (som säkert är en förebild för många förvirrade människor) och säger att det är fel att polisen arbetar mot narkotika. Ansvarsfullt. Verkligen.

Så lyssnade jag på P3 i eftermiddag och en nyhetssändning. Reportern avslutade reportaget om händelsen på Grammisgalan med att uppmana lyssnarna att gå in på hemsidan och diskutera huruvida det var rätt av Krogkommissionen att jobba på Grammisgalan eller ej. Hallå!!! Vad är det för j-a fråga? Om det finns misstanke om att det finns narkotika där är det självklart att polisen ska vara där. Det finns inget som heter frikort, artist eller inte. Jag fattar inte att någon på P3 (en kanal som jag normalt sett håller högt) ens kan tänka tanken att det skulle vara fel att Krogkommissionen var där. 

Jag blir så trött! Känns som det är något fundamentalt fel när diskussionen handlar om den polisiära närvaron och inte om det förkastliga med narkotika. Trött.

/ Vinter

Lättjans IF

Lättja och lathet. Ibland kan en måndag var en skön dag. Jag tror det är bestämt att det är måndag idag även om många säkert skulle kalla det för nästan-fredag. Jag är ledig och lättja och lathet är temat för dagen. Min vän E och hennes dotter Tussock hämtade upp mig och vi åkte på shoppingtur och tog sen en promenad med Tix och Skrot. Även om det var kallt så snoret frös i näsan och tårarna rann så var det vackert och skönt att komma ut. Efter dessa ansträngande aktiviteter så åkte vill stan och fikade. Jag hade kameran med mig och Tussock ställde glatt upp som modell. Jag skulle kunna leva många dagar på det här sättet. Promenader, shopping, fika. Fotografera, sitta framför datorn och leka med bilder, äta lussekatter. Tur jag ska jobba i morgon så livet återgår till det normala.

Tussock.

Sambon fixar med bilen som sannolikt har drabbats av det spanska felet lagom till veckans besiktning. Bilar är ett otyg. När E körde mig hem från stan blev vi påkörda av en hästtransport. Som tur var var det bara bilen som fick stryk men det är så klart illa nog. Tjejen som körde hästransporten märkte inte ens att hon körde på oss. Hon borde veta bättre än att krocka med två konstaplar och deras livsfarliga hundar :)

Nä nu måste jag återgå till lättjan och lussekatterna.

/ Vinter

Tävling

Igår åkte jag med min vän E till en metropol i de norra delarna av vårt län. Anledningen till utflykten var att E skulle tävla med sin Tix i lydnad, mitt modesta bidrag bestod i sällskap och fotograferande. Kylan har den här delen av vårt land i ett järngrepp och vintersolen var minst sagt blek. E och Tix tävlade i lydnadsklass 3 vilket för er som kanske inte på en daglig basis ägnar er åt det här betyder att de behövde ett förstapris för att kunna gå upp i elitklass. E och Tix lyckades knipa ett första pris och var naturligtvis grymt duktiga! Tanken är ju att Skrot och jag ska tävla i lydnadsklass 1 (vilket alltså är rookie-klassen) i vår och när jag stod där och tittade på ekipagen som tävlade förstod jag hur oändligt mycket vi har kvar att lära. Det kändes helt oöverstigligt men kanske får jag bara gå in och justera mina mål, sänka kraven, det är ju lätt ;) Jag förstår att Skrot och jag ska vara glada om vi någon gång lyckas knipa ett förstapris i klass ett, allt där över känns orealistiskt. Hur som helst var det en mycket bra dag och jag hoppas Tix och E firade ordentligt igår kväll.

(ovan) E fjärrdirrigerar Tix. (och där under) 1:a pristagaren.

Resten av helgen har jag vigt åt brottsbekämpande verksamhet och jag lovar er att ni fått valuta för era skattepengar! Det har varit kul men nu är jag helt färdig. Det får bli en söndag i städningens- och därefter lättjans tecken. Min gode vän åklagaren kommer på middag och det ser jag verkligen fram emot.

På återseende.

/ Vinter

Drömmen om tre hjärtan i början av 2009

Jag skulle kunna leva för evigt bara för att få förmånen att lyssna på musik. Kanske till och med utan syn. Bara toner och sand mellan tårna. Sanddyner och vilda vågor. Kanske en dröm. 01.30. Strandråg och lokalpatriotism. Lukt av tång. Trygghet och hem. Plattvatten och ett lugn. Äh jag vet inte.

/ Vinter