Jag har sett Anna Ternheim live tre gånger tidigare och de gångerna har det varit en annan artist på scen än den jag fick se när jag och Sambon nu såg henne live för fjärde gången. Första gången var på Kents så kallade tält-turné och då satt hon bakom en gigantisk svart flygel, med den svarta luvan uppdragen, ensam bakom de nakna träden som höll upp tältet. Det var vackert och blygt. När Anna nu ställde sig på scenen tillsammans med sitt band ägde hon stället, det var en helt annan utstrålning och en helt annan artist. Jag gillar båda. När hon ropats in för andra extranumret sa hon att hon skulle spela en av väldigt få låtar hon skrivit om lycklig kärlek och hon visste inte hur det gått till när hon skrev den. Det är en av de saker jag gillar bäst med henne, att det är hjärta och smärta, och även om hon ägde och hade en annan utstrålning än tidigare så är det forfarande där.
Kameran var så klart med och såhär såg det ut:
Förband till Anna var Nina Kinert som jag nämnt tidigare här i bloggen. Nina körade även på Annas konsert. Nina gled in på scenen i nån hippieutstyrsel och satte sig bakom pianot och körde några låtar. Hon såg helt galen ut. Under hela konserten med Anna rörde hon inte en min utom vid ett tillfälle då Anna kom fram mot henne och då log hon. Jag kommer hålla koll på Nina som var en cool brud med en grymt bra röst!
Sambon blev kär i Anna. Jag förstår varför väckar-signalen på min mobil är "today is a good day". Hon är grym. Jag kommer se henne igen.
/ Vinter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar