söndag 3 maj 2009

Upp och ner

Veckan har rusat förbi i ungefär samma hastighet som svininfluensan tycks spridas i världen och den har varit minst sagt upp och ner. Mina tjänster har varit efterfrågad av arbetsgivaren och den tid som inte lagts till ärofullt arbete för det blå laget har ägnats åt flytt- och festförberedelser. Kvällen innan valborg gjorde mina kära kollegor och jag vårt bästa för att göra staden där vi bor till en bättre plats för de hederliga medborgarna. Då vår arbetsiver och arbetsgivarens sparkrav inte känner några gränser nyttjar vi med fördel våra privata ägodelar i vår ädla kamp. I samband med detta har en ännu icke identifierad gärningsman tillgripit den blå trotjänaren. Den blå trotjänaren var inte längre varesig en vacker eller ung cykel men den var min och nu är det alltså någon satans-idiot-kleptoman som vilar sin feta bakdel på dess sadel. Arg och ledsen stod jag och pratade i telefon med Sambon i hopp om medkännande tillrop och hjälp att formulera dödsrunan som skulle publiceras i den lokala tidningen då en fågel beslutade att mitt huvud, min jacka och min tröja såg ut som en toalett. Helt utan insikt om att jag faktiskt var både beväpnad och arg sedan tidigare la fågelrackarn sin skit på mig. Jag har trott att jag har ett hett humör men nu blev det uppenbart att jag under en lång tid varit en lugn och harmonisk människa Jag kastade min telefon och sa en hel del mindre vackra ord. Men jag lät i alla fall bli att skjuta fågeln.

Som grädde på moset beordrade arbetsgivaren pyjamas på på Valborg och direktiven var tydliga. Häll ut sprit för de som inte kan uppföra sig och se till att Valborg blir en trevlig tillställning för dem som kan. Det blev 11 långa och kalla timmar uppblandade med lindrigt intelligenta frågor från mer än måttligt berusade valborgsfirare. Väl hemma bad jag Sambon att påminna mig om att aldrig jobba frivilligt på Valborg.

Så igår uppvägdes denna misär av att goda vänner kom hem till mig och åt mat. Snälla som de är hade dessutom med sig superfina presenter så nu känner jag mig mer än lovligt bortskämd. Vad vore man utan sina vänner?

I veckan som kommer väntar minst 48 timmars arbete och en flytt. Hurra.

/ Vinter

1 kommentar:

enannie sa...

Tur att dina vänner vet hur du ska behandlas. Det känns tryggt här jag sitter på avstånd och bryr mig. :)

Och en sak till - Jag Älskar hur du skriver, både dina frivilliga och ofrivilliga ordval. Jag menar, ditt kodspråk är formidabelt! :D