Jag önskar er som råkar titta förbi här

ett riktigt

gott nytt år!

Hoppas 2009 blir bättre än ni kan föreställa er!

/ Vinter

Teater

Jag är nyss hemkommen från teater, Sambon tyckte att det var dags att kulturellt berika oss. Den föreställning som gavs skulle vara Gösta Berlings saga av den eminenta Selma Lagerlöf men det kan lika väl ha varit Gökboet. Eller så kan teatern ha intagits av ett gäng individer på frigång från närmaste slutna avdelning. Jag vet inte med säkerhet. För att till fullo ackompanjera denna galenskap satt en man i publiken och upprepade gånger tryckte på sin tyghäst som han hade med sig, så att den gnäggade. Han var inte en del av föreställningen, det är jag säker på eftersom han ombads upphöra med sina ljudliga övningar. Känner mig inte kulturellt berikad men däremot som en ganska vanlig människa. Och det kan ju vara gott nog.

Har jobbat idag men ser fram emot en ledig nyårsafton. Sambon fick vara med och bestämma (för en gång skull) och då blev det gnetförbud. Istället ligger oxfilén i kylen och hålls där sällskap av champagnen. Mina goda vänner och vapendragare Robocop och the Rocker kommer på middag, det ser jag fram emot.

Dags att softa framför nya tv´n *ler nöjt*.

/ Vinter

Juldagsnatt

Hoppas ni som råkar klicka er förbi här har haft en bra jul! Eftersom jag har valt att dedicera mitt liv åt att se till att alla skattebetalande och hederliga medborgare ska kunna äta julskinka i en trygg miljö så sålde jag min kropp på juldagen. På med långkalsonger, tre underställströjor, skyddsväst, kängor, uniform och den där fåniga lilla mössan. Uppdraget var enkelt; ordningshållning i stadens centrala delar, det kunde helt enkelt inte misslyckas. Kvällen förlöpte i en rasande fart och kanske kommer det enda jag minns av den en längre tid vara den 17-åring som somnat på toaletten på ett av de lokala etablissemangen och som vi skulle köra hem till vederbörandes mamma. När vi skulle lämpa av 17-åringen i den oroliga moderns vård tappade 17-åringen medvetandet. För en stund hittade vi ingen puls och andningen upphörde. Som tur var var vi nära stadens sjukhus och med blåljus och sirener var vi tämligen snabbt på plats. Jag hoppas att det gick bra. Kvällen i övrigt i stadens centrala delar kan sammanfattas med att det inte var platsen för Sveriges begåvningsreservs årsmöte.

Direkt efter jobbet lastade Sambon och jag in oss, Skrot och julklappar i bilen och begav oss tvärs över landet. Målet för resan var staden med tre hjärtan och julfirande med min familj. Underbart är som bekant kort och det är bara en snabbvisit men det är värt timmarna i bilen. I staden är det snarare vår än vinter, ljusare än jag tänkt mig och ett lugn jag behövde. För några dagar är det lätt att inbilla sig att de problem som möjligen finns i mitt liv stannade kvar där hemma och ett vänligt sinnat spöke har tagit hand om dem och att de är borta när jag kommer hem. Vi får väl se. Fika, promenad på stranden, löptur på välkänt spår. Mammas lasagne, älskad brorsdotter, kär familj. Livet är lätt ibland. Jag skriver det här så glömmer jag inte bort det, jag måste åka hit oftare.


Skrot njuter på stranden.

Nu vankas det snart middag.

/ Vinter

En varm och två kalla

God fortsättning på er som råkar ha tid att springa förbi här under julen. Själv ska jag bidra till ordning och säkerhet i det godas tjänst i natt vilket säkert bli bra. Innan jag sätter på mig dubbla långkalsonger och dubbelt så många tröjor passar jag på att här lägga upp några bilder på min jul so far...

Jultomtens kaffepanna på värmning.

Ute i naturen där det är som bäst.

/ Vinter - the photographerwannabee

Jul

God Jul!

Hoppas ni får en riktigt härlig helg! Se till att ni blir bortskämda, det förtjänar ni.

/ Vinter

da Pope

"Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som det är att rädda regnskogen"

I mitt stilla sinne undrar jag hur platsannonsen ser ut när man söker en ny påve. Kanske något i stil med:

Påve.
Som kyrkans högsta ledare förväntas du vara en människofientlig och trångsynt individ. Du bör dessutom hysa ett viss kvinnoförakt och ett massivt hat mot homosexuella. Din syn på religionen bör vara hämtad ur en svunnen tid.

Låg IQ, fördomsfullhet och oförmåga att se att världen utvecklas är inte en nackdel.

Är du man och känner dig kallad, skicka in din ansökan till Vatikanen.


Så måste det vara.

2009.

God jul!

/ Vinter (som egentligen inte klär i bitterhet)

Selma

Nej jag har verkligen inte tid att blogga nu, jag är på väg in i duschen och sen ska jag ut och träffa mina vänner. Så gjorde jag misstaget (och jag skäms) att gå in på aftonbladet.se. Där fanns en artikel om SVT´s julminiserie som ska handla om Selma Lagerlöfs liv och leverne. Kul tyckte jag personligen. Nu visar det sig att Selmas nu levande släktingar är djupt kränkta och förbannade för att Selma framställs som lesbisk i serien. Tydligen är det jävligt illa. Och aftonbladets läsare har naturligtvis också fått chansen att tycka till och röster gör sig hörda som lider med de stackars släktingarna som nu får stå där med skammen. 

Hur är det möjligt? Hur kan de bli kränkta för att Selma i serien framstår som den flata hon sannolikt var? Spelar det över huvud taget någon roll? Selma var en fantastisk författare, könet på de personer som hon blev kär i gör henne inte till en sämre människa. Det är för guds skull snart 2009 och den mossiga förlegade synen på homosexuella som mindre värda framförs fortfarande. Jag kan inte förstå detta. 

Och jag som aldrig mer skulle blogga i affekt.

/ så-jävla-trött-Vinter

Tack Ane

Winters cityside

Crystal bits of snowflakes all around my head and in the wind

I had no illusions

That I´d ever find a glimps of summer heathwaves in your eyes

Neon on my naked skin

Passing silhouettes of strange illuminated mannequins

Shall I stay here att the zoo

Or shall I go and change my point of view for other ugly scenes

Tack Ane Brun för att du gjorde mig uppmärksam på det här. Tänk att man kan höra en låt tusen gånger utan att höra den. Du gör den så mycket bättre än Alphaville :)

/ Vinter som är fast i Spotify

Lite öppenhjärlig igen, otäckt!

Fredagens syndande krävde sitt offer och jag snörade på mig löparskorna. En minusgrad och lätt snöfall. Halt, mörkt och hårt. Kent, the Cure, Lisa Miskovsky som goda följeslagare. 1,9 mil senare var hjärnan överens med kroppen om att jag gjort bot och jag stapplade in i duschen där varma strålar gjorde sitt bästa för att få tillbaka rörlighet i trötta muskler igen. Jag förstår att det kommer att göra ont att springa maraton i maj men det är inte smärtan som skrämmer mig. Det jag är riktigt rädd för är att kroppen ska vinna över huvudet. Tänk om mina höfter säger "nej nu räcker det" och min hjärna inte kan lura dem att fortsätta. Tänk om mina ben säger "no way" och hjärnan svarar "ok, då stannar vi här". Det får helt enkelt blir en hel del träning fram till den där hemska helgen i maj. Både fysisk och mental. Kanske måste jag till och med ta mig samman och besöka det där hemska stället som kallas för gym...

Har varit på så dåligt humör idag. Min stackars sambon får naturligtvis klä skott och jag beundrar Sambon för tålamodet då jag försöker trigga igång ett bråk. Av högst oklara (och egentligen uppenbart orimliga) skäl kände jag mig ensam och låg. Inte bara lite sådär så att shopping av Björn Borg-underkläder skulle göra mig lycklig utan på riktigt. Sur, grinig och låg. Jävligt charmigt! Så kom en massa vänner på julfika. Hela lägenheten fylldes av bra människor, goda vänner, betydelsefulla byggbitar för lycka. Så det var omöjligt att inte bli på gott humör igen. Tack för att ni kom vänner och tack för att ni finns i mitt liv.

Lillebror jag läste din (ypperliga) blogg och bugar för dina vänliga ord. Kanske är det så att jag teknisk behärskar det här språket hyggligt men jag önskar att jag kunde uttrycka mig som du. Jag önskar orden flöt lika lätt för mina händer som de gör för dina. Jag önskar mina ord inte var så konkreta. Det finns så mycket jag skulle vilja säga eller skriva men jag vet egentligen inte om jag vill göra det. Det skrivna ordet är svart på vitt och oåterkalleligt, jag är nog inte mogen det. Jag hoppas ni som känner mig inte drar er för att läsa mellan raderna. Jag hoppas ni ser mer än bokstäverna.

Dagens låttips är givet och det blir en gammal klassiker. Lyssna på the Cures Lovesong. Lycka och olycka. Tror jag.

/ knäpp-Vinter

Betongkeps

Jag inbillar mig att jag är en åtminstone normalbegåvad individ med viss förmåga att genom att dra slutsatser av mina erfarenheter så kan jag lära mig saker, att jag kan samla på mig empirisk kunskap med andra ord. En positiv produkt av detta skulle då, i den bästa av världar, kunna vara att jag inte behöver göra vissa misstag mer än en gång. Men som sagt, det är i den bästa av världar.

Företaget hade julfest igår och den krävde naturligtvis sin närvaro. Vi började med förfest hemma hos en kollega och klok som jag är valde jag att dricka både öl och champagne. Väl på festen så sköljdes välkomstdrinken ner med vinet till maten och efter det var det dags för whisky. Det visade sig sedan att baren inte bara serverade baccardi breezer och cider utan även vodka med redbull och då kan man inte vara sämre än att ta del av hela utbudet. När vi hade stängt festen bjöds det efterfest och vad passar då bättre än öl? Det var en superkul fest men hur tänkte jag egentligen? Borde jag inte ha lärt mig att inte blanda på det sättet? Nä, teflonminnet drabbar tydligen mig dagen efter. Men nu ska jag lära, till nästa gång. 

Idag är alltså en lugn dag. Sambon vill laga god middag, det står jag nog ut med :) 

/ skylla-sig-själv-Vinter

Snart i en radiobil nära dig

Min kära vän E ringde och berättade att hon har blivit anställd av företaget där jag jobbar. Det var riktigt goda nyheter och jag är glad för hennes skull som nu går en framtid som livegen till mötes. E kommer inte bara på daglig basis mötas av människor som har personliga problem som de med glädje kommer lasta henne för, fyllor som spyr ner hennes bil och snattare på Åhléns utan hon får även världens bästa jobb med fantastiska kollegor (och då är det inte mig själv jag åsyftar!!!). Så grattis min vän! På ett rent egoistiskt plan blev jag naturligtvis glad eftersom det betyder att E åtminstone för en viss framtid kommer att bo kvar här och jag är säker på att vi kommer hitta på en hel del kul både på jobbet och när vi är lediga!

Gick en sväng med Skrot och missy D i det underbara (?) vintervädret (?). De är så såta vänner och jag ler för mig själv när jag ser dem rusa fram. För en del är livet väldigt enkelt. 

Nu till jobbet!

/ Vinter

Heja musikhjälpen i p3

P3 kör i ett antal dagar Musikhjälpen. Det innebär att de dygnet runt spelar önskelåtar och jag tycker det är helt lysande! Äntligen får vi höra något annat än första-singlarna och jag blir inspirerad att lyssna mer på musik. Heja Kitty! Mer musikhjälp åt folket!

Här skulle jag vilja vara just nu:

/ inget-särskilt-Vinter

Ledig

Eftersom det stod ett tydligt "ledig" på mitt schema idag tog jag tillfället i akt och lastade in en motvillig (hon gillar inte att åka bil) Skrot i bilen och åkte till klubben för lite träning. Eftersom vi fortfarande inbillar oss att det finns en rimlig chans att vi ska kunna tävla i lydnad till våren är det bäst att ta varje tillfälle i akt. Skrot är i sina bästa stunder underbar och i sina sämsta döv. För det mesta är hon faktiskt bra och när hon inte är det beror det egentligen sannolikt på mig. Vi tränade alla momenten och skulle vi ha tävlat idag skulle vi ha kunna få maxpoäng på inkallning och hopp (lätt att sitta här och vara kaxig) och vad gäller resten av momenten hade vi åtminstone inte behövt skämmas ögonen ur oss. Eller jag hade inte behövt skämmas ögonen ur mig, har svårt att föreställa mig att Skrot skulle bry sig om vad det står på skylten domaren håller upp...

Gick efter träningen en promenad i det fantastiska vädret. Solen orkar bara precis ta sig upp ovanför trätopparna men den värmde och där den kom åt smälte den frosten. Det var vindstilla, tyst och bara Skrot och jag. Så här såg världens bästa Skrot ut:

Tyvärr hade ingen av mina vänner ledigt eller var frisk nog att njuta av dagen tillsammans med Skrot och mig. Hade gärna åkt ut till en plats vid vatten, haft långkalsonger under mina fina gore-tex-byxor, tagit med den bra kameran, värmts av ullfrotté och grillat korv till lunch. Men det får bli en annan gång.

Grattis min goda vän E på födelsedagen! Hoppas din dag varit riktigt bra!

/ Vinter

Decembertankar

Det är söndag. Typ supersöndag med bakfylla. Fast bakfyllan beror i mitt fall inte på intag av hojtarolja eller festligheter utan på jobb och för lite sömn. Saker som normalt sett går snabbt krånglar. Det tar längre tid än vanligt att knyta skorna. Kanske är det inte bra för hälsan att jobba. Kanske måste det inte alltid gå så fort.

På väg hem till goda vänner som bjöd hembakt adventsfika åkte Sambon och jag genom staden som jag sedan mer än tio år kallar hemma. Som om någon kung eller nåt utfärdat en order om obligatorisk ljussmyckning av balkonger så lystes staden upp där vi åkte. Även om staden aldrig kommer färga min själ så som staden med tre hjärtan gör så översköljdes jag ändå av en känsla av välbefinnande. En känsla av hem. Tänk om hela vintern var som december. Fasar inför långa vintermånader utan ljus.

Världens bästa bror Bror skickade en bild från sin hemstad som jag helt fräckt publicerar här. Bror har självklart copyright på bilden så våga er inte på att sno den :) Så magiskt vackert! Önskar jag vore där (av fler skäl än att träffa Bror alltså).

Det råder tydligen nyhetstorka i december i vårt vackra Sverige, åtminstone om Aftonbladet fortfarande gör anspråk på att vara någon form av nyhetstidning. Igår gick nämligen att läsa på Aftonbladets framsida "Hade sex på julfesten i polishuset". Hur kan någon människa sätta den rubriken (eller skriva artikeln) och ha mage att ta betalt för det? I vad finns nyhetsvärdet? Ge mig namnet på ett företag med minst 100 anställda där folk inte har sex på festerna! I dare you!

Nä dags att softa framför tvn...

/ Vinter

Reallönesänkning

Efter att ha jobbat över fann jag igår kväll mig själv i soffan med datorn i knäet. Tystnaden hemma kunde med säkerhet härledas till det faktum att Sambon var ute och kulturellt berikade sig och Skrot var en slagen hjälte efter en dag på dagis. Hur skulle då denna tystnad och kravbefriade tid förvaltas? Jag valde att jobba. En dryg timme senare kunde jag nöjt konstatera att jag hittat en person som åtminstone var skäligen misstänkt för brott varpå en tid i statligt förvar med fria måltider är en presumtion.

Åkte till jobbet i morse och blev inkallad till chefen som är lång, jag skulle delges min nya lön. 300 kronor blir det sa den långe, hur låter det? Som två mål mat på Max tänkte jag, förutsatt att vi inte importerar Islands inflation och jag låter blir dipsås. -Ok, det är bättre än noll kronor, tack, hörde jag munnen svara innan hjärnan hann stoppa den. 

Gick ut från den långes rum. 300 kronor. Vad var det jag höll på med igår kväll? Satt hemma och jobbade? Efter att ha tjänstgjort i det godas tjänst i flera år, borde jag inte veta bättre? Jag klappade mig själv på axeln. Min arbetsgivare lever lyckligt på att det yrke jag har inte bara är ett jobb. Det är ett kall. Man gör det inte för pengarna. Nej tacka fan för det, man gör det inte för pengarna.

Åkte ut på landet. Passerade stora skogar i ett isande kallt och vitt landskap som låg i träda. Stilla och tyst. Genom byar jag inte visste existerade och vars namn jag inte lyckats lägga på minnet. Kvällsljus och gatlyktor. Hus med julljusstakar såg varma och inbjudande ut. Mina fördomar inspirerade av gamla svenska böcker, någon amerikansk film och Elsa Beskow i modern tappning gjorde att jag såg helylle, svenska heterofamiljer. Två barn. Katt så klart. Inga bråk, bara lycka. Ni vet, inte en Anna Ternheim eller Kent -vinter. Eller KSMBvinter för den delen. Nej snarare julsånger med Jill Jonsson eller Shirley Clamp. En illusion. Kanske inte ens en vacker sådan. Men fint på håll.

Nä nu ska jag planera hur jag bäst ska förvalta de kommande rikedomarna. Detkan nog ta ett tag, får väl se när jag har tid att skriva igen ;)

/ bitter-Vinter

Filmtips

Ett filmtips. Märk väl, inte veckans filmtips eller en månadens filmtips. Frekvensen på mitt filmtittande (om rekvisiten för sådant är att ha sett hela filmen från början till slut) är tämligen låg och oregelbunden (som den genomsnittlige patientens hjärtrytm i ER) så jag skulle möjligen kunna tänka mig att leverera filmtips på årsbasis. Men det här är bara ett filmtips, i december eller när som helst.

Såg igår filmen Imagine Me & You. Filmen hittar du i genren flatfilm (om nu den genren existerar) och den gör inte anspråk på att vara varesig ett filmiskt mästerverk eller speciellt djuplodande (filmer i den här genren gör tyvärr och kanske lite förvånande sällan det) men vill du bli underhållen i en och en halv timme och må bra efter åt är det här filmen för dig. Den handlar om två kvinnor som naturligtvis är så vackra att klockorna stannar. Det är Rachel som i början av filmen gifter sig med en kille som jag lite symptomatiskt har glömt namnet på men vi kan kalla honom Hank. Den andra kvinnan i filmen är Luce som är den som levererat blommorna till bröllopet. På Rachels långa väg upp till altaret möts hennes och Luce blickar och alla med åtminstone en genomsnittlig begåvning alternativt som någon gång sett en feel-good-movie skulle i samma sekund kunna skriva filmens slutscen. Det är lite oklart vad blomsterleverantören gör på bröllopet och bröllopsfesten men det var jag beredd att bortse från, kanske har man helt enkelt en annan inställning till det där i England.

Rachel blir naturligtvis kär i Luce och det är befriande att hennes ångest inte handlar om vad hennes väninnor/arbetskamrater/mamma ska tycka om det faktum att hon fallit pladask för en kvinna utan hennes olycka är att hon gör Hank eller vad han nu hette (som faktiskt var en snäll kille) illa. 

Så är du en icke-homofob som vill bli underhållen en stund och som inte ställe skyhöga krav på snyggt foto är detta filmen för dig en kväll när du är hemma och inte vill se på Dansbandskampen eller Singalong eller något av de andra högkvalitativa programmen staten förser oss med. Har du högre krav (men fortfarande känner dig icke-homofob) är Brokeback Mountain filmen du ska se om. Och igen och igen.

På Anna Ternheims hemsida har hon varit vänlig nog att lägga upp en a capella version av Summer Rain, du njuter av den här: http://www.annaternheim.com/?sid=loam_summerrain

När jag ändå är i tipsartagen passar jag på att tipsa om en annan blogg (där ni definitivt får fler filmtips): http://fattigochokand.blogg.se/  Grymt bra kille som har den bloggen och han skriver dessutom som en gud.

Nu ska jag fila hörntänderna och armbågarna och ge mig av in till stan för att slåss med desperata fembarnsmammor och annat löst folk. Julshopping när den är som bäst!

/ Vinter

Staten

Förlåt alla schweizare! Jag gör avbön. Ni röstade ju nej till det eländiga förslaget att släppa cannabisen fri, bra gjort. Här har jag suttit och orerat och sparkat in öppna dörrar när ni bevisligen är kloka människor, åtminstone en majoritet av er :) DN ställde frågan på sin hemsida till den del av Sveriges befolkning som läser DN (tidningen som för mig är var Rapport är för Annika Lantz för övrigt) om man i Sverige borde ge heroin till heroinister. Mer än 60 % av de som bemödade sig med att svara tyckte att det var en bra idé. Kanske är det läge att flytta till Schweiz ändå.

Har spenderat tre dagar i utbildningens tecken och förhoppningsvis är det inte bara min CV som blivit längre utan om jag har tur så har jag även i något avseende blivit något klokare. I måndags satt jag bekvämt (det ska medges) nedsjunken i en stol och försökte på ett effektivt sätt tillägna mig informationen i en (tämligen omfattande för att uttrycka saken milt) power-point presentation. Ämnet för dagen var intressant men det var förskräckligt mörkt i lokalen. Någonstans mellan två bilder försvann jag iväg och hittade mig själv på en mycket varm och vacker plats där sand mellan tårna var lika självklart som finanskrisen i Sverige hösten 2008 och där fräknarna förleddes att tro att det var sommar och att det därmed fanns en självklar plats för dem i tillvaron. Så slog det mig. Jag läste två år på något som i vissa sammanhang benämns som en högskola, en högskola i statens regi. För att överleva detta tog jag lån av staten (läs CSN). Därefter hade jag förmånen att få jobb, statligt naturligtvis, och där har jag varit ett antal år nu. Jag får alltså lön (en blygsam summa som för det mesta finns på mitt konto den 25:e) av staten och av den lönen dras en tämligen omfattande del i skatt varje månad, skatt som delvis (förvisso till ytterst liten del men likväl) är avsedd att finansiera mitt arbete. För de pengar som blir kvar efter att skatten är dragen betalar jag tillbaka mina lån till staten, naturligtvis med ränta. Inte kan jag då sitta och drömma om kokospalmer på arbetstid! Skakade lite på mig i den sköna stolen där jag satt. Här gällde det att lära sig något så jag kan göra mitt jobb bra. Jag måste ju helt enkelt få valuta för mina skattepengar. Eller hur var det nu? Det hade faktiskt varit helt ok med ett par veckor under en palm...  Mötte upp Bror och vi åt thaimat, som subutex för en heroinist.

Eftersom utbildning i tre dagar innebär en ganska stor del stillasittande var det skönt att ge sig ut på en löprunda i dag i det kompakta mörker som kallas december. Almanackan och julljusstakar skvallrar om att det snart är jul och det är ett faktum lika ofrånkomligt och otvetydigt som Hanna Kjöllers polishat. I mitt vardagsrum luktar det hyacint och min julklappslista börjar ta form. När jag blir drottning en dag ska jag göra december dubbelt så lång på bekostnad av mars. Så tror jag bestämt det får bli.

 

Skickar en tanke till min vän Anna vars pappa är sjuk. Hang in there dude.

/ your humble servant (och skattebetalare) Vinter

Grattis Schweiz

Grattis Schweiz! Idag går invånarna i det lilla vackra landet mitt i Europa till valurnorna och frågan som ska avgöras handlar inte kärnkraft, liftkortspriser eller mjölkchoklad utan huruvida man ska avkriminalisera cannabis. Ett gäng ivriga cannabisförespråkare driver frågan och enligt uppgifter i förvisso inte helt tillförlitlig media (aftonbladet.se) så kan det gå hur som helst i omröstningen eftersom ungefär halva Schweiz befolkning tycker att det är en bra idé att röka sönder sina hjärnceller. Schweizarna är dock ett ansvarsfullt folk, det är bara de som fyllt 18 som ska få röka på, för de yngre ska det fortfarande förbjudet. När schweizarna ändå släpar sig iväg och avgör frågan ska de också ta ställning till huruvida man ska ge heroin till heroinister som inte lyckats bli fria från sitt missbruk med hjälp av metadon. Detta görs redan i Zürich och kanske är det något gott att föra ut i resten av landet?

Vad hände med förebygga och förhindra missbruk? Är ett öppet heroinmissbruk i parkerna så glammigt att det är värt att sprida? Av vilken anledning ska missbrukare låta bli att börja med heroin när ett beroende av den drogen finansieras och stöds av staten? Alla cannabisrökare går inte över till heroin, men alla heroinster har rökt eller röker cannabis. 

Hoppas majoriteten av schweizarna är kloka nog att rösta nej till de galna förslagen!

/ Vinter 

Grått

Vackert, mjukt, fluffigt vitt har bytts mot fult, smutsigt, blött grått. Tjocka snömoln har ersatts av tunna grå som jagar varandra över himlen. Vinden känns som en hälsning från södern. Mina läppar är nariga, ser nästan ut som om jag hade läppstift. Gore-tex byxorna hänger sysslolösa i garderoben. Julen känns långt borta, mars just runt hörnet. 

Går till jobbet, har ännu inte orkat gräva fram min cykel. Heather Nova håller mig sällskap och påminner mig om en tid som flytt. Dagtid tar min energi och lämnar mig sur och lättantändlig. Listan med uppdrag fylls fortare än jag hinner avverka den. Letar efter det röda handtaget men vill egentligen bara lägga huvudet på kudden.

Min önskelista:

1. en städerska

2. en klocka som går för sakta

3. mer energi

Besöker IKEA med min vän E och hennes sköna dotter Tussock och är på gott humör. På IKEA är det alltid lördag, alltid löningsdag och alltid gratis pepparkakor till alla barn och fri sprit till föräldrarna. Åtminstone är det lätt att förledas att tro det när kundvagnen ska manövreras fram. Tussock äter köttbullar sträcker sina armar upp mot mig så jag får lyfta upp henne och naturligtvis smälter jag. E och jag ser en hel rad med klienter vi haft förmånen att möte i det godas tjänst men de hälsar bara glatt, trots att jag snott körkort och annat av dem. Kanske måste de vara snälla nu när tomten snart kommer. 

Betalar räkningar. Livet är upp och ner. Kudden kommer säkert ge ny energi.

/ trött-Vinter

Välkommen vinter

Det är vinter. Vit vinter har bäddat in staden i ett kallt täcke och det är vackert. Fluffig vit snö över allt och när vinden träffar mitt ansikte önskar jag mig kamelögonfransar i julklapp. Får äntligen inviga mina nya goretex-byxor och njuter av att dra ner mössan i pannan och jag tror jag ler när jag drar upp drakedjan på jackan i halsen. Nyhetens behag gör att jag glömmer att det är tråkigt att skotta fram bilen i brådska och att snön alltid hittar glipan mellan vanten och jackan. 

Skrot är överlycklig och stoppar ner hela huvudet i det vita kalla. Får valpfnatt och rusar runt runt bara för att det är så kul. 

En bild säger mer än tusen ord eller hur det nu var....

Skrot.

 

/ glad vinter-Vinter

40 år är lång tid.

I början av november nu i år hade min mamma (som för övrigt naturligtvis är väldens bästa mamma) tjänstgjort/slavat/arbetat på samma i arbetsplats i 40 år! I fyra decennier har hon slitit hårt med att ta hand om andra människors barn på den förskola i staden med tre hjärtan där hon jobbar. Hon har i 40 års tid pusslat, torkat rumpor, läst böcker, trötstat, uppfostrat och snutit osnutna barn. Och naturligtvis tusen saker till. Den ersättning som utgått under åren är för mycket av ett skämt för att kallas lön och det arbete hon lagt ner är för mycket arbete för att bara kallas arbete. Jag beundrar min mamma som slitit hårt och som aldrig gnäller. Som alltid är världens gulligaste med barnen trots att hon borde vara trött näst intill döden på barnskrik och att vara tillgänglig för de små liven.

Hur som helst. Den lokala tidningen i staden med tre hjärtan gjorde med anledning av 40-års jubileet en intervju med min mamma. Intervjun mynnade ut i en bra artikel i tidningen med bild och allt. Anledningen till att intervjun kom till stånd var att någon min mamma närstående hade kontaktat den lokala tidningen eftersom vederbörande tyckte att det var värt att uppmärksamma och i det närmaste en bragd att hon stått ut i 40 år. 

Min mammas arbetskamrater och nära läste artikeln och gratulerade och berömde. Arbetsgivaren Kommunen däremot uppmärksammade naturligtvis inte jubileet, det hade ju trots allt förutsatt att de brydde sig om sina anställda. Samma dag som artikeln publicerades så kom min mamma hem från jobbet på eftermiddagen och hittade ett kuvert från Kommunen i brevlådan adresserat till henne.  Hennes namn var handskrivet och det är inte helt vanligt att hon får post från sin arbetsgivare. Mamma blev naturligtvis nyfiken och glad, hon förstod ju att hennes arbetsgivare nu måste ha uppmärksammat de 40 åren, kanske var det en blomstercheck? Mamma slet förväntansfullt upp kuvertet och hittade ett papper. Hon vek upp pappret och läste "Det är snart dags för dig att lämna tillbaka din hem-pc".

Hur kunde hon för en sekund inbilla sig att det skulle vara en blomstercheck? Hur kunde hon vara så naiv att hon trodde att hennes arbetsgivare brydde sig när det inte har varit så de hittills gångna 40 åren?! Hon borde ha vetat bättre. Kommunen i staden med tre hjärtan är inte en arbetsgivare värd namnet!

Grattis mamma till att du gjort ett grymt bra jobb i 40 år! Du är bäst!

/ Vinter

Dåliga nyheter...

... nådde mig igår. Min kära kusin A (eller K-vitamin som hon heter här) har fått sin lägenhet eldhärjad och allt är förstört. Materiella saker är tråkiga att förlora och kan vara väldigt svåra att ersätta men det som är tyngst är att K-vitamins hund var kvar i lägenheten när branden utbröt och han är nu död. Mina tankar går till dig K-vitamin, det som hände gör mig ont!

När sådant händer blir jag påmind om hur bra jag har det, hur bortskämt jag tar min vardag för given. Åkte ut med Skrot till klubben och tränade och njöt av att få vara ute med henne i solen.

Tänkte på att det där inte är självklart.

                                                     

/ Vinter

Noviembre

Efter att de novembernakna träden i två dagar sträckt sina grenar mot en grå himmel som svarat med regnblöta snöflingor och en pinande vind så sken solen utanför mina (nyputsade) fönster i morse. November månad kändes plötsligt mer human. Lalehs sång November är fullkomligt lysande men jag har aldrig varit något större fan av månaden november. Men jag kan ha missuppfattat något. Novemberdimmorna är vackra. De små fina vattendropparna som fastnar i mina ögonfransar och som får till och med mitt ack så spikraka hår att fundera på att böja sig en aning har sin charm. De svarta stammarna och spretiga grenarna har tidigare skrämt mig lite men någonstans är det vackert. Går en promenad med Skrot och Anna Ternheim som sällskap och för en stund känns november som en bra tid. Det är mörkt, det är blankt, det är rått och utlämnat. Det är tid för reflektion och jag gillar det.  

Men idag sken solen som sagt och min vän E kom förbi och åt frukost innan vi åkte ut för att träna hundarna. E tror fortfarande att Skrot och jag ska klara av att tävla till våren, hon är helt uppenbart optimistiskt lagd. En konsekvens av detta är att jag vet vad jag ska göra med all eventuell dötid i vinter, ni hittar mig på en lydnadsplan. Min vän E är en ganska ny bekantskap men jag tror att jag i henne hittat en riktig vän och det värmer i novemberkylan.

Ni som ännu inte lyssnat in er på Anna Ternheims nya album Leaving On a Mayday gör det genast! Det är en order och det är för ert eget bästa.

/ November-Vinter

Bombhot

Idag har jag haft förmånen att få spendera ytterligare en dag av mitt liv i det godas tjänst och det är ju alltid trevligt. Under eftermiddagen var det en lindrigt begåvad medborgare som tyckte att det var en bra idé att ringa in ett bombhot riktat mot ett mindre köpcentra i de centrala delarna av staden där jag bor. Följden blev naturligtvis att ett stort antal konstaplar fick i uppdrag att utrymma fastigheten eftersom det vore olyckligt om någon hederlig skattebetalare skulle råka illa ut om det mot förmodan skulle finnas något mer explosivt än en kinapuff där. 

Min kollega J och jag fick i uppdrag att se till att allmänheten hindrades från att gå på en trottoar i direkt anslutning till fastigheten och spände upp för ändamålet avsett blå/vitt-plastband med texten POLIS AVSPÄRRAT på tvärs över trottoaren. Efter att ha spenderat ett antal timmar vid denna avspärrning kan jag konstatera framför allt två saker: en avspärrning gjord av polis gäller bara ungefär 8 av 10 medborgare. Övriga anser sig fria att bryta avspärrningen eftersom de bara ska gå och handla, köpa sushi, prova ut nya glasögon eller för att det är närmaste vägen hem. De har heller ingen förståelse då de får påpekat för sig att de inte får gå där, regeln gäller möjligen alla andra men inte just dem. Den andra saken jag kan konstatera är att mänskligheten ska vara mycket tacksam mot den som uppfann vettiga underställ.

Efter en stund fick min kollega R och jag i uppdrag att gå in i köpcentrat för att spärra av en trappuppgång, vi var tydligen offringsbara om det nu var så att en bomb faktiskt fanns där, jag är övertygad om att det är något min chef kommer ta upp i mitt nästa lönesamtal :) Hur som helst var köpcentrat naturligtvis helt öde och det kändes lite som en scen i en film. Varor stod fortfarande på bandet på ICA, korgar och vagnar stod övergivna i gångarna halvfulla, på caféet stod tallrikar med mat framme och kaffekopparna och tårbitarna var halvdruckna och halvätna. Det såg ut som ett köpcentra fullt med liv och rörelse fast helt utan liv och rörelse, som om allt bara upphört på en sekund och alla människor gått upp i rök. Kändes smått surrealistiskt. När vi tittade in på ICA fick vi syn på en man i rullstol. Något förvånade frågade vi honom vad han gjorde och han sa att han skulle köpa mjölk. Mannen satt en liten bit från kassan och framför honom stod ett antal korgar med varor i, det var som han väntade på att andra skulle handla klart innan det var hans tur. Vi frågade var han kom ifrån och han sa att han hade kommit själv från sin lägenhet som låg ovanpå köpcentrat. Vi frågade om han hade väntat länge och han sa att han hade suttit där en stund. När vi upplyste honom om bomhotet sa han att han hade funderat lite var alla människor var och frågade oss om han kunde få köpa mjölken innan han gick hem igen. Vi kunde tyvärr inte hjälpa honom med mjölken men det värmer ett polishjärta att träffa hederliga människor som inte tar tillfället i akt och bara hämtar en liter mjölk och sedan passar på att smita inom Systemet och hämtar något att spä ut den med...

Efter ett antal timmar släpptes avspärrningarna. Tack du medborgare som ringde in det bombhotet, tack för att vi fick lägga samhällets pengar på att utrymma ett köpcentra och hindra människor i deras vardag! Bra tänkt! Samhällsnytta, verkligen! 

/ Vinter

Frisk

Jag är friskt, åtminstone i ett somatiskt avseende och naturligvis mot alla odds. Lyckan vet inga gränser. Matthet och kondition likt en otränad överviktig 95-åring med grava rök- och alkoholproblem är de sviter jag fortfarande brottas med men sett i sitt sammanhang är det något jag skulle kunna leva med resten av livet (förutsatt att likheterna inte tar sig utseendemässig form -fåfäng som jag är). Vinterkräksjukan är, om möjligt, överskattad och jag skulle vara beredd att göra en hel del för att aldrig mer husera detta virus.

Efter två dagar av total misär i sällskap av tv-bönder och annat löst folk står arbetsuppgifterna således på rad. Ackompangerad av Anna Ternheim ska jag nu påbörja andra målningen av garderobsdörrarna i hallen och spänningen är naturligvis olidlig. Kanske var det det faktum att Annas album Leavin On a Mayday damp ner i brevlådan igår som räddade mitt liv. Jag gillar Annika Norlin (Hello Saferide och Säkert ni vet) mycket också men hon kan inte mäta sig med Anna och idag kom jag fram till varför. Annika Norlin har kul texter men det är som små historier och historier tröttnar jag på att höra flera gånger... Anna skriver om hjärta, smärta och kärlek (livselixir helt enkelt) på ett sånt sätt att samma låt kan passa in vid flera tillfällen. Annika kan ha mörka texter men Anna är mörk hela hon. Det var min analys. Jag kan ha fel, det har hänt förr. Jag längtar till hennes konsert!

Nu till garderobsdörrarna!

/ glad-frisk-Vinter

Jag - ett vinterkräk?

Jag är sjuk! Och naturligtvis är det helt galet synd om mig. Vinterkräksjukan har helt plötsligt fått den definition i mitt liv jag aldrig önskade eller behövde och det är så klart en nära-döden upplevelse. Jag vet att jag har lovat att se mina egna modesta problem i ljuset av de klart större bekymmer andra drabbas av (läs: omskärelse av kvinnor i Nigeria) men det är faktiskt en tröst för tigerhjärtan då kroppen värker. Jag är inte en större människa än så.

Tur att msn finns och tur att jag har vänner som orkar snacka bort en stund med mig där. Tur jag har Sambon som tar hand om mig. Tur jag har Doc i lapphelvetet som levererar kloka råd och försäkrar min överlevnad.

Och tur att Anna Ternheims skiva damp ner i brevlådan idag. 

Kanske finns det hopp ändå.

/ Vinterkräket

En bild

Kom på att jag skulle lägga upp en bild till det förra inlägget. Det är lejonet Skrot på språng och det är Bror som håller i kameran.

Tid

Ibland önskar jag att klockan stannade av, saktade ner, gjorde en kraftig inbromsning. Att tiden bara tog en paus och lät mig njuta extra länge. Skulle nöja mig med ett kortare stopp. Bara några timmar. Okej då, en timme. En timme en minut, här står tiden still. 

En total låsning av tidssystemet har jag önskat i helgen. I fredags fick jag finbesök av min vän Doc från Lapphelvetet och hennes Hank och samma kväll kom min käre bror Bror. Helgen blev bäst. Människor som fattas mig så mycket i vardagen klev in och gjorde novemberhelgen varm och vacker. Käre Bror stannade hela helgen och vi spenderade kvalitetstid i sällskap av våra kameror. Tack för att ni kom och gjorde min helg!

Jag förstår hur bra jag har det. På TV i helgen visade de bilder från Nigeria där unga kvinnor, naturligvis helt mot deras vilja, omskärs. 2008 utsätts kvinnor för denna plågsamma, kränkande misshandel, för vad? För mäns osäkerhet? För religion? För traditionen? Jag vet inte men det spelar inte heller någon roll. Jag saknar ord! Arrgh. Jag förstår hur bra jag har det. Ska inte klaga över en massa småsaker mer. 

Har laddat ner en testversion av PS Elements 7,0 (finns att ladda ner på Adobe) så nu behöver dygnet fler timmar av flera skäl än trevligt sällskap. Sambon kastar arga blickar på mig... har bara 29 dagar kvar på gratisversionen och har inte råd att köpa en riktig så jag är snart tillgänglig igen :)

Anna Ternheims skiva släpps på onsdag!

/ Vinter

Helg!

Efter att ha avtjänat 16 timmar i det godas tjänst igår hade jag en efterlängtad date med kudden och sömnproblem var helt plötsligt ett ord som helt förbrukat sin rätt till existens för mitt vidkommande. Den efterlängtade, drömlösa sömnen avbröts bara för Sambons väckarklocka och när jag vaknade av mig själv flera timmar senare var jag åtminstone inte dygn från utvilad.

Och jag vaknade och var så glad. För idag kommer min bästa vän Doc från lapphelvetet på besök. I sällskap har hon sin supertrevliga make Hank. Som om inte detta vore nog har SJ förhoppningsvis förnuft nog att leverera hit min käre bror Bror på givet klockslag i kväll. Han ska stanna hela helgen och umgås med mig, Sambon och kameran. Det kommer bli en grymt bra helg!

Tydligen har vi dock, trots regeringens hjälpande hand, ännu inte haft råd att köpa några hushållsnära tjänster så nu är det städning en stund som gäller. Men den som väntar på något gott...

Hoppas ni också får en bra helg!

/ glad-Vinter

Grattis och äktenskap

Grattis USA! Grattis amerikaner och ett helt gäng andra på den här planeten! Grattis till att det inte blev McCain som i fyra år ska vara den som av vissa benämns som världens mäktigaste man. Jag vet inte med säkerhet att Obama är rätt kille för jobbet men det känns mer säkert att McCain inte är det. Grattis alla svenskar också! Grattis till att ni nu kommer slippa den hysteriska mediabevakningen av ett val som egentligen inte angår oss i någon större utsträckning. Vi är alla vinnare tydligen ;)

På hemmaplan har Göran Hägglund lite panik. Anledningen är naturligtvis frågan om äktenskapets relation till kyrkan. Frågan verkar vara  så viktig att Göran har uttalat att han inte på några villkor kan vara med på ett beslut som kräver att det kristna äktenskapet öppnas för homosexuella. Jag tycker att det är hög tid för en slutgiltig bodelning i skilsmässan mellan kyrkan och staten. Tiden då kyrkan hade makt ska enligt mitt förmenande tillhöra en svunnen tid. Kanske är det en fråga om terminologi. De kristna påstår att äktenskapet instiftades av Gud (för att dela den synen krävs ju en gudstro) men det har ju hänt lite grann över tid. När ett heterosexuellt par idag gifter sig borgeligt ingår de ju ett äktenskap, det är inte tal om något partnerskap vilket det skulle ha varit om det hade gällt två personer av samma kön. Följaktligen borde ordet äktenskap kunna gå med i statens lott vid bodelningen. I så fall blir det hela mycket enkelt, staten (genom borgeliga vigslar) accepterar alla människors lika värde och låter så väl samkönade som olikkönade par ingå äktenskap. Kyrkan stannar kvar i dåtiden och kan välsigna de äktenskap de känner för. Äktenskapsfrågan löses och människors lika rätt och värde sätts framför kyrkans trångsynthet. Nästa intressanta jämförelse blir då den mellan den näringsidkare som diskriminerar någon på grund av dennes sexuell läggning och som då kan dömas för olaga diskriminering och kyrkan (som inte i den meningen är näringsidkare). Men det lämnar jag till framtiden.

I Californien vill man dra tillbaka rättigheten för homosexuella att gifta sig. Där har du nåt att jobba mot Obama!

Heja världen!

/ Vinter

Imponerad

Igår åkte jag med min kompis (och P.T) E och hennes Tix till Norrköping där de skulle tävla. E och Tix har tävlat en massa tidigare men detta var första gången de skulle tävla i skydd så jag tror bestämt att E var åtminstone lite nervös. Vi gav oss av tidigt i kompakt mörker på vinterhala vägar och kom fram samtidigt som solen behagade masa sig upp över horisonten. En massa timmar senare hade jag fått förmånen att se ett helt gäng grymma hundar och förare. Själv blev jag motiverad att träna ännu mer med Skrot samtidigt som det känns väldigt fjärran att kunna uträtta något som är i närheten av det jag såg på lydnadsplanen igår. E och Tix gjorde en bra insats och jag misstänker att det känns skönt att ha klarat av primären. 

Här får ni en bild på coola Tix: 

Figgen borde veta bättre än att röra sig när Tix håller vakt :)

Läste Utemagasinet när jag åt lunch... drömmer om en vintervecka i fjällen. Skulle vilja krypa ner i sängen i ett rum som luktar trä, trött efter en dags skidåkning, varm efter en stund i bastun och mätt efter en god middag. Sova där det är helt tyst och sedan vakna till en dag med massor av snö och nya krafter. Vill åka skidor och låta solen försöka lura fram några fräknar.... 

Men november i mellansverige är ju också fint...

/ Vinter

Novemberpromenad i oktober.

Igår höll min vän E i den träning som är öppen för alla medlemmar på Brukshundsklubben här i stan där jag bor. Naturligvis ville Skrot och jag ta tillfället i akt att få ställt utom rimligt tvivel vilka fel jag gör när vi tränar så dit skulle vi. Eftersom bilen återigen hälsar på bilmeken på landet fick det bli en promenad till klubben som ligger på andra sidan stan. En timme kan det väl ta tänkte jag, full av optimism. Vi hade inte gått många hundra meter innan jag insåg att en timme var en fåfäng förhoppning. Numer vet Skrot och jag att det tar en timme om man springer minst halva vägen... 

Kents samlingbox kom igår och jag passade på att lägga över Verkligen på mobilen innan vi gav oss av. Pluggade i lurarna och njöt av skivan som jag inte hört på länge och konstaterade att det kärleksfulla gitarrmanglandet hör till dåtiden när det gäller Kent. Det var dimma, träden stod kala och det var mörkt. Det var så fuktigt i luften att till och med mitt spikraka hår övervägde att böja sig lite. Det var helt enkelt Kent-väder, en novemberpromenad i oktober.

På väg till klubben såg det ut såhär...

/ november-Vinter

Konsert-lycka!

Anna Ternheim är förnuftig nog att ge sig ut på turné! Lycka lycka! Bland annat spelar hon på Katalin i Uppsala 30:e januari. Biljetterna släpps klockan 09 på fredag och kan köpas på Ticnet. Jag ska definitivt gå och kommer köpa biljett på fredag. Om ni vill göra mig sällskap så skicka ett mail!

/ Glad Vinter

Har ingen smart titel på det här...

Korsade återigen Sverige men denna gång på regnvåta och nattsvarta vägar. Skrot var nog rädd att jag skulle somna där i mörkret för hon satt upp hela resan, höll vakt bakåt så att ingen hjälmprydd motorcykelförare skulle komma och attackera oss. Men det var bara vi och lastbilschaffisarna ute denna söndagnatt. Lämnade de släta stammarna och horisonten som skänkt några dagars lugn. Lämnade människor jag älskar mycket där blod och lojalitet är synonymer. Lämnade allt detta på nattsvarta vägar och det kändes tomt. Det tar inte många minutrar för lugnet att infinna sig, det tar ännu färre sekunder för lugnet att försvinna.

Bilen för oväsen igen. Denna gång är det inte ett obekant knarrande i framvagnen utan ett högst definierbart och tydligt ljud av hål i en ljuddämpare. I ösregnet åker Far och jag runt för att hitta någon plats som på en söndag kan lyfta upp bilen så han som lekmanna-mek kan meddela dom. Till slut står vi under den och konstaterar att det är hål på främre ljuddämparen och avgasröret är av. Jag kommer inte överklaga till högre instans. Sambon bokar tid hos meken på landet. Det är roligt att vara bilägare.

Nu ny måndag. Ny vecka. Nya överraskningar. Jag väntar med spänning. 

/ Vinter

Kort hår

Inte blogga i affekt. Inte blogga i affekt. INTE BLOGGA I AFFEKT. Jag bloggar i affekt.

Jag har sedan länge förstått att mitt hår är slitet som f-n och behöver klippas och idag äntligen samlade jag kraft och gick till en så kallad frisör. Jag ville bara klippa topparna och tänkte (naivt nog) att det klarar vilken klåpare med sax som helst. Frisören frågade hur jag ville ha det och jag sa att jag ville klippa max fem centimeter. Vill du ha en jämn längd? frågade hon och jag är säker på att jag besvarade frågan med ett tydligt ja. Jag har aldrig klippt mig hos henne tidigare och hade ingen koll på hennes teknik men efter en kort stund och mycket snack från hennes sida fattade jag att jag hade förlorat klart mer än fem centimeter och det var definitivt inte längre jämnlångt. När hon var klar insåg jag att jag numera har kort hår.

Om jag hade varit en cool och stark typ hade jag sagt till henne att detta var verkligen inte vad jag bad dig om så nu får du vara så snäll och sätta tillbaka det där håret för jag gillade faktiskt min långa hästsvans även om du inte gjorde det och jag ville bara klippa topparna och inte ge fria händer till nån med alldeles för mycket egna ambitioner och idéer. Men jag är inte cool och ganska svag så jag sa inget. Så nu är jag arg. Arg på henne och arg på mig själv som inte fattade att hon var så lömsk, arg på mig själv för att jag inte sa något. Arg för att jag ville ha långt hår.

När jag gick därifrån var jag faktiskt så besviken att jag kände för att gråta en tår men så kom jag att tänka på att det är rätt futtigt att gråta över hår som förhoppningsvis växer ut igen. Men om ni ser en tjej som vägrar ta av sig mössan i vinter så är det sannolikt jag eller någon annan stackare som hamnat under den här illasinnade frisörens sax.

Affekt affekt affekt. Jag är så arg.

/ arrghVinter

En resa mot havet

Korsar det höst-Sverige jag håller kärt med P3 och Skrot som enda sällskap. Kommer till slut fram till vackra bokskogar där stammarna står släta på rad och löven som nu är rödbruna täcker marken. Efter många timmar och ont i rumpan hittar jag staden vid vattnet där horisonten är långt borta och himlen alltid är mäktig, högt över mitt huvud. Staden som för alltid kommer att äga en del av mitt hjärta.

Går en promenad med Skrot och känner pulsen sjunka. Pulsar genom löven och den där gränsen mellan en känsla av olycka och lycka som ibland är otäckt nära känns långt bort. Går på stranden och Skrot jagar de vita gässen och finkornig sand letar sig in i mina skor och in mellan mina tår men det gör så klart ingenting. Lukten av tång som för någon som inte är uppvuxen här sannolikt är frånstötande kittlar min näsa med gamla minnen. Jag blundar och hittar en känsla av evighet. Och lugn.

Jag har det bra.

/ havs-Vinter

Omfall...

... eller ingen plan är så bra att den tål första kontakten med verkligheten.

Helg igen som knappt märkbart bryter av de veckor som rusar förbi och kallas för höst. Söndag och som vanligt är jag säker på det. Säkerheten på söndagen tilltalar mitt strukturerade jag. 

Var på vinprovning igår med vänner på ett tjusigt ställe som jag tyvärr inte får beskriva närmare här. Eftersom jag skulle börja jobba klockan 17 och arbete och eget intag av alkohol, till skillnad från andras intag i relation till mitt arbete, är en paradox så blev det en vinprovning minus vin för mig. Lite annorlunda men jag kan i alla fall med säkerhet intyga att maten till vinet var god. 

Jag trodde jag skulle sluta jobba klockan 3 men klockan 07 i morse när jag så skulle överge min arbetsplats för den tämligen lockande platsen sängen insåg jag att under de 14 timmar av mitt liv som jag just avnjutit i det godas tjänst hade jag suttit framför datorn de sista nio. Naturligtvis helt utan rast eller avbrott för annat än att skicka papper i vänstervarv. Dessa nio timmar kan vara en direkt konsekvens av diverse faktorer som till exempel omständliga avrapporteringsrutiner,  omfattande arbetsbelastning eller att jag helt enkelt är väldigt saktfärdig. Oavsett vilket så hade jag just suttit längre framför datorn än den genomsnittlige skattebetalande kontorsarbetaren på valfri ort  i Sverige en genomsnittlig dag och då hade jag ändå redan jobbat fem timmar när jag påbörjade jobbet framför datorn. Men jag kan nu berätta för polisförbundet och för min arbetsgivare, det är ingen fara! Jag tror inte jag kommer dö i förtid för detta, jag känner mig pigg idag och det var faktiskt kul. Så låt oss jobba tio timmar i sträck! 

Idag skulle jag ha åkt med min vän E för att kolla när hon och Tix tävlade men omständigheter över vilka jag inte har något som helst inflytande ville annorlunda. Omfall och en dag hemma med städning blev ett substitut, om än inte lika roligt.

Så efter någon timmes sömn kände jag ett trängande behov av god frukost. Drog på mig skönaste Killah-jeansen och en tröja. Letade en stund efter plånboken innan jag förstod att jag glömt den på jobbet. Gjorde husrannsakan i den sovande Sambons väska och utverkade ett kortfristigt lån om 100 kronor. Promenerade, eftersom morgonpromenader kanske är karaktärsdanande, till den lokala frukost-dealern. När jag skulle betala insåg jag att jag inte längre hade pengarna. Sprang hem, morgon-löpturer är säkert också karaktärsdanande och om inte det så åtminstone ett bra straff för slarv. Ytterligare ett kortfristigt lån senare var jag tillbaka och löste ut varorna. Blev en dyr frukost. Och med det flyt jag har är jag säker på att det är den illasinnade lövblåsaren som tycker att det är ett otyg med sovande skattebetalare på söndagmorgnar som har hittat mina pengar. Arrgh.

Tränade lite med Skrot i trädgården. Ni får en bild.

Min helg blev inte riktigt som planerat... tyvärr. Men den var bra ändå. Tur det är måndag i morgon, ny vecka, nya överraskningar ;)

/ flexibel Vinter 

JO, musik och objektiv

På unt.se kan man idag läsa att förre FP-ledaren Maria Leissner som nu tydligen är ordförande för Delegationen för Romska frågor har JO-anmält Uppsala kommun, Akademiska sjukhuset och polisen för hur man behandlade de romer som i somras vildcampade på området Kap mitt i centrala Uppsala. Om någon är obekant med händelsen så var det alltså så att att en romsk kvinna skadades i en trafikolycka och vårdades på Akademiska sjukhuset varvid hennes släkt ville vara nära och därför slog läger på Kap. Efter att ha bott på platsen i veckor, gjort sina behov i buskarna och stulit papper på den intilliggande minigolfbanan avvisades sällskapet till slut till en campingplats. Nu har så en JO-anmälan lämnats in. Om sällskapet inte hade varit romer utan italienare, engelsmän eller ett stort gäng skåningar hade det aldrig varit tal om att låta dem vildcampa på Kap över huvud taget. De hade, som andra besökare av Uppsala, hänvisats till campingplatser eller hotell. Och det hade inte varit snack om diskriminering. Den omständighet att ett sällskap tillhör en i många fall diskriminerad grupp kan inte ge legitimitet åt vildcamping i city, avföring i buskarna och stölder men det är inte PK att säga! Jag trodde att arbete mot diskriminering skulle vara drivet av målet att ingen grupp ska behandlas sämre än någon annan på grund av ursprung, sexuell läggning, hudfärg etc. Jag trodde inte att antidiskrimineringsarbete syftade till att ge vissa grupper immunitet mot de regler som gäller övriga i samhället. JO-anmälan? Jag blir trött!

Nu något roligare, veckans musiktips! Satt en onsdagkväll i en bil och väntade på bättre tider och regnet vräkte ner i sådana mängder att inte ens högsta farten på vindrutetorkarna förmådde hålla den syndafloden stången. Hörde då låten "Hör dåligt fattar trögt" framförd av Emil Jensen som någon på P3 hade det extremt goda omdömet att spela. Jag fastnade direkt. Har ni ännu inte haft turen att höra den kan jag varmt rekommendera er att se till att få tag på den, det går naturligtvis att lösa på högst legal väg på nätet. Låten handlar om dåligt självförtroende, om behovet av klartext och om konsten att inte fatta det som är uppenbart. Ungefär. Jag gillar svagheten. Självklart är det så att jag hör dåligt och fattar trögt och kände mig glad över att i herr Jensen ha hittat en like. Säg som det är. För jag fattar trögt. Bra låt. 

Idag har jag fått mitt nya objektiv och jag känner mig som när jag var liten och fick ett garage i julklapp den julen vi firade hemma hos min farmor. Jag hade en hang-up på bilar och garage å sånt (jävligt rolig unge tyckte säkert min mor) och blev överlycklig över garaget som hade en hiss man kunde veva upp och ner. Jag blev inte riktigt lika till mig idag när jag hämtade objektivet men nästan. Det är ett 17-85 IS för er som det betyder något för och för er andra betyder det bara att ni sannolikt kommer fastna på ännu fler bilder framöver. I morgon ska det få följa med mig på jobbet. Kanske kommer jag någon gång lägga upp nåt här...

Nu dusche.

/ Vinter

Skön söndag

Efter ack så kort men angenäm sömn packade jag cola och kex i Klättermusen, stuvade in Skrot i bilen och lånade ut bilnycklarna till Sambon. Vi styrde kosan ut i skogen, eller åtminstone till en p-plats nära skogen. Gick ner mot vattnet, rullade ut liggunderlaget och förbannade att solglasögonen låg hemma. Söndagspigga typer i våtdräkt utnyttjade vinden till kite-surfing. En filur i 91:an Karlsson uniform gled förbi. Lutade mig tillbaka och slöt ögonen. 

Mer söndag åt folket! Mer friluftsliv åt folket! Nu vet ni vem ni ska rösta på i nästa val!

På vägen hem lyssnade vi på P3 som handlade om att träffa kärleken på nätet. Reportern kommenterade Katy Perrys "I Kissed A Girl" med att hon minsann också kysst tjejer. Flera gånger. Och det är ju inte jätteintressant men kul för henne eller nåt. Reportern fortsatte att prata om möjligheten att träffa någon av samma kön på nätet trots att man utåt lever ett straight Svenneliv och benämnde de tjejer som gör det för Lesbian-Wannabies. Jag kanske inte fattar nåt men är det i så fall inte Lesbian-don´t-Wannabies vi talar om? Varför annars i det fördolda? Och är inte en Wannabie per definition en person som vill vara något som den personen egentligen aldrig kan bli? Jag hoppas att någon gång innan jag dör (vilket förhoppningsvis infaller om i runda slängar 250 år) så ska det inte spela någon roll. Ingen som helst roll. Inga Wannabies. Inte i något sammanhang. Aldrig. Bara människor som är precis den de vill vara. Utopi kanske, vi får väl se om 250 år...

Rykten gör gällande att jag kommer få älg och kantareller på söndagmiddagen idag :) Lycklig älg och lyckliga kantareller. Så klart.

/ språkfacist Vinter

Ambivalent och öppenhjärtlig

We make our own choises, we pay our own prices. Jag har ingen bra förklaring till varför jag inleder detta inlägg med ett citat från filmen Bound. Det är ju superflatan Corkys kärlek Violet som försöker låta lite sexig eller nåt när hon väser fram den där linen. Jag gillar egentligen inte den person Violet är i filmen men jag måste ge henne att hon levererar en schysst replik. We make our own choises, we pay our own prices. Ja så är det väl, ett liv fullt av egna val till ibland inte helt förutsebart pris. Grisar och säckar. Ni vet. Om någon äger en kristallkula tror jag inte att vederbörande har någon anledning att vara rädd för ett tillfällig värdeminskning av den samma... Oavsett finanskriser.

Det är fredag. Och som vanligt kunde vem som helst ha kallat dagen måndag eller torsdag men ingen hade kommit undan med att påstå att det är söndag. Inte i min värld. Men det är fredag, det är jag rätt säker på. Jag ska jobba i natt, fredag eller ej. Det blir nog bra. Brukar känna mig rätt laddad för jobbet men inte idag... kanske är det ett gott tecken, vi får väl se.

Har idag varit och tränat tillsammans med min PT E som fortfarande inte har gett upp hoppet om Skrot (jag vågar inte fråga hur hon ser på mina chanser till att bli en godtagbar förare). Det är så kul! Blir så glad när Skrot tittar på mig och gör sitt allra bästa för att förstå vad det är jag vill att hon ska göra. Jag förstår hennes förvirring. Skrot är en himla skön typ men hon är ju hund och har man då en otydlig matte som ger instruktioner vore det konstigt om inte viss förvirringsrisk förelåg. Men hon gör sitt bästa, och jag med faktiskt, så jag hoppas att vi ska kunna närma oss våra mål (som jag ännu inte har för avsikt att skriva ut här).

Var på gott humör hela förmiddagen. Kände mig trots lite sömn ganska pigg. Sen när jag kom hem vid lunch efter träningen blev jag lite låg. Vet inte vad det kom ifrån, jag har känt mig ganska glad och positiv länge... kanske bara en formsvacka. Tänkte köpa mig lite lycka och gick till stan. Köpte underkläder, vet inte om det gjorde mig lycklig. Ville köpa nya byxor att springa i. Blev lite provocerad när jag förstod att klädindustrin inte tyckte att min kropp tillhör en kvinna. Lät det anstå. 

Min käre Bror flyttade från stan där jag bor för ett och ett halvt år sedan och bosatte sig långt bort. Tomrummet efter honom har varit omöjligt att fylla trots hårda försök. Idag saknar jag honom lite extra. Kanske en bidragande orsak till lågheten...

Just nu spelar de låten "I Would Die For You" med Prince på radion och det är ju en smula ovanligt. Ännu mer avvikande från gällande P3-norm är att det är andra gången idag de spelar den. Lyssna på texten om ni får tillfälle någon gång och fundera på om det är kärlek eller fanatism. Han har kanske glömt att Living is the only thing worth dying for...

Nä jag är ledsen att jag tråkar ut er. Jag tråkar ut mig själv. En 2-timmars powernap och jag räknar med att vara tillbaka i gamalt fint slag.

Be carefull out there!

/ ambivalent Vinter

Post trauma

Beställde boken Hanteraren. Avi kom i brevlådan. Skulle hämtas ut hos the-local-mail-dealer. Bråttom efter jobbet. Bara två framför mig i kön. En snubbe ska skicka post till Colombia. Klockan tickar. Snubben bakom disken inte helt rapp. Tittar på datorn. Tittar på kuvertet till Colombia. Fyra namn på brevet. Bara plats för två på datorn. Funderar. Klockan tickar. Bråttom. Vilka namn ska han välja? Klockan tickar. Jag börjar bli stressad. Postsnubben börjar skriva in info i datorn. Pekfingervalsen. Raderar, väljer de två andra namnen. Tittar över kanten på sina glasögon. Klockan tickar. Jag blundar. Flyger över disken. Flyttar postsnubben med en bågspännare. Skriver in adressen med ena handen. Tar emot 100 kronor med den andra. Lämnar tillbaka en tia samtidigt som jag sätter dit frimärkena. Önskar en bra dag. 15 sekunder, nästa kund tack! Tittar upp. Postsnubben håller fortfarande på och funderar på vilka namn han ska skriva. Tar ett djupt andetag. Klockan tickar. 

Har ännu bara läst 59 sidor av boken, som alltså heter Hanteraren är skriven av Dick Sundevall. Sundevall har tidigare skrivit en bok som heter Tre Bröder och som handlar om en dödskjutning i Rinkeby för ett antal år sedan. I den boken vill Sundevall belysa vad han ansåg vara brister i polisens förundersökning. Sundevall har också gjort tre dokumentärfilmer om Joy Rahman som dömdes för mord men som frigavs efter åtta år. Jag tycker att Sundevall gör det lite lätt för sig då han ger sig på indiciemål och genom att peka på de svaga länkarna försöker framstå som en samhällets-, demokratins- och lagstiftningens beskyddare. Min högst personliga övertygelse är att Joy Rahman är skyldig som synden, vad gäller mordet i Rinkeby vet jag för lite. Jag är rädd att Sundevall i sin ambition väcker tvivel hos människor helt i onödan. Min tilltro till rättsväsendet i allmänhet och polisväsendet i synnerhet är stor och rubbas inte av det Sundevall skriver men så är det naturligtvis inte för alla och jag tror att förtroendet för de rättsvårdande instanserna är av största vikt i ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Det är möjligt att allt det Sundevall skriver är sant men det finns ju alltid olika vinklar att se saker ur... Återkommer när jag läst ut boken.

Har varit ute i skogen nästan hela dagen idag. Hade med lunch och fika och Skrot och jag åkte ut med min kompis E och hennes Tix. Solen sken och det var vindstilla. Helt underbart. Livskvalitet att var ute så. Trivs som bäst när jag får sätta på mig kängorna, Lundhagsbyxorna (skogsbrallorna i Skrots värld) och ett gäng tröjor och jacka, packa ner mat och fika i Klättermusen-ryggan (Sambon tycker att det är lite töntigt att ha klätterryggsäck när man inte klättrar). Kameran och en påse hundgodis. Sällskap av Skrot och en god vän. Prima liv.

Nu ska jag snöra på mig löparskorna :)

/ Vinter

Har du tråkigt?

Och tio minuer över? I så fall kan du underhålla dig med det här: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1321897/sa-smarta-ar-expressen.se-s-lasare Nu har du alltså chansen att jämföra din IQ med den genomsnittlige skvallerpressläsaren. Det du! Gnugga knölarna och gör en insats, Mensa Wants You!

/ Vinter

PT och shopping

Jag har begåvats med en PT! Om någon läsare av denna blogg (om det över huvud taget finns sådana) mot all förmodan inte vet vad en PT är så är det alltså en Personal Trainer. Kända och coola personer har ju haft det i åratal men jag är lite efter. Det är dock inte på gymet jag har min PT (även om jag skulle behöva en där med), vilket kanske är det vanligaste, utan på lydnadsplanen. Tanken är alltså att jag på något outgrundligt sätt ska lyckas få Skrot att bli en hund som duger att tävla i lydnad med. Det är i samband med det outgrundliga som min PT kliver in i handlingen. Min PT är E som jag tidigare nämnt här i bloggen, hon är nämligen en fena på att träna inkompetenta mattar och hon verkar inte tycka att hoppet är helt ute för mig och Skrot. Eller inte för Skrot i alla fall. Så igår var vi på Klubben och tränade och om jag sträcker lite på mig och skakar av mig att jag bitvis kände mig... ska vi säga... inte helt kompetent? så var de riktigt kul! Blev peppad att träna massor och ni som känner mig vet ju att detta är lite av mitt bekymmer... jag har bara två lägen, full fart framåt eller inte alls. Så vi får väl se hur det går. Jag hoppas att E kan tänka sig att fortsätta sitt uppdrag och jag hoppas att Skrot och jag ska kunna lösa ut oss sen för jag har hört att sådana där PTs inte är gratis...

När jag och Skrot hade gjort våra tappra försök till perfekta ingångar till fot och snabba lägganden visade E och hennes Tix hur det ska gå till. Tror att både jag och Skrot var gröna av avund... Ni får se en bild. E och Tix har förresten en blogg som ni kan läsa på  http://ixblitztix.blogg.se/index.html .

Idag är det söndag och hösten har visat sig från sin inte helt smickrande sida med blåst och regn. Men lite mysigt är det. Dessutom legitimerar det ju kul aktiviteter som shopping! Upptäckte till min stora glädje att JC har Killah-jeans så jag var tvungen att köpa ett par. Lyckades på något sätt övertyga mig själv inte bara om att jag förtjänar dem utan att jag faktiskt också behöver dem. Jag är lättlurad ibland. Just nu funderar jag på om jag inte behöver ett nytt objektiv till kameran... jag tror nästan att det är ett måste. Jag och vill-ha-trollet på min axel ska ta ett allvarligt samtal. Senare.

Har hunnit springa en sväng idag också. Regnet vräkte ner och musiken var bra. Ett skönt liv.

Nu ska jag och Skrot göra vår läxa i trädgården. Och så ska jag fundera på det där objektivet :)

/ Shopping-Vinter